web analytics

Igår blev det lite lydnadsträning på SoSu BK. Tanken var att jag skulle köra igenom appellmomenten tävlingsmässigt och försöka hitta en lagom belöningsnivå mellan momenten som är tillräckligt kraftig för att han ska hålla fokus på mig och inte nåt som pågår runt omkring men utan att det blir för mycket och han börjar kampa och härja runt.
Linförigheten gick helt ok, positionen kan som vanligt vara något bättre men han hade kanonfin kontakt och hanterade tempoväxlingen från vanlig till språng marsch utan några extra små skutt, mycket bra!

Framförgåendena gjorde han verkligen tiomässigt, mycket bra tempo ut, höll avståndet kanon, slog ingenting åt sidorna… Skolboksexempel!
Så där sprack min plan, naturligtvis var jag ju tvungen att bonusbelöna med dutten när han var så sjukt duktig!
Sen slog det slint i min skalle och jag kunde inte komma ihåg vad som kommer först av inkallning och läggande, men jag körde i alla fall läggandet. Han lade sig inte helt ner första gången utan blev hängande med armbågarna i luften så det var bara att göra om och då blev det bra. Han lägger sig snabbt, och jag tror inte att han var medveten om att han inte låg helt men rätt ska vara rätt.

Inkallningen blev ett litet eget sidoprojekt eftersom han tar en alldeles för stor lov bakom mig när han kommer till ingången, han kan lätt passera med 1,5 meter innan han vänder tillbaka så det blev lite nötning på ingångarna. Naturligtvis blir loven större ju längre avståndet mellan honom och mig blir eftersom han får upp mer fart så det träningen i detta moment egentligen handlar om är att få honom att förstå att bromssträckan måste påbörjas tidigare. Jag påminner honom med kommandot ”fot” när han är nära, och är det riktigt långt avstånd får jag lägga till en handrörelse dessutom för att ”hjärntvätta” in att målbilden är att komma in vid sidan så snabbt som möjligt.

Apporten hade jag glömt i bilen så vi gick direkt på hoppet som han utförde helt utan anmärkning. jag körde också några gånger med att kasta dutten över huvudet på honom när han hoppade för att få ut honom rakare och inte hela tiden dra åt höger, och det gick bra även om dutten inte flyger sådär himla bra så den landade mer eller mindre rakt framför honom i stället för att få ut dragningen ordentligt. Men det är ju egentligen skit samma, han hoppar, sitter och hoppar tillbaka bra så det där är ju åter igen detaljslipning.

Vi avslutade planträningen med att fila lite till på vändningarna i fria följet, eftersom han ligger för långt fram blir inte vänstersvängarna så snygga utan han tränger mig lite plus att han inte flyttar rumpan som han ska så jag körde en ”ruta” med honom där vi bara går i en liten fyrkant och denna gång alltså åt vänster. Det tog sig faktiskt efterhand när jag fick chansen att tränga honom lite tillbaka och även påminna honom med ”fot” när han vände på fel sätt. Vi har ju tragglat positionen ett tag så han vet vad jag menar när jag säger ”fot” eller ”backa” beroende på vad som är knas, men av någon anledning driver han ändå fram efterhand. Bara att nöta vidare, ett livslångt projekt det där med fotposition!

Nrä vi var på väg tillbaka till bilen så passade jag på att köra lite kryp med honom också i ett svagt uppförslut, på så vis inbillar jag mig att det blir svårare för honom att gasa iväg och komma för långt fram/framför mig. Det hade jag fullständigt rätt i, han kröp hur bra som helst en ganska lång sträcka och naturligtvis blev det fest och kalas efteråt!
Ett jättebra träningspass där vi hade roligt tillsammans hela tiden, och lite, lite störning hade vi också i form av ett ekipage som körde uppletande på ängen bredvid. Dock är det just nu framför allt människor Dax blir mest störd av just nu, om de står ensamma på planen så skulle det ju kunna vara en skyddsfigurant och då lär man ju hålla lite koll. Precis som sin moster!
Jag hoppas på att det kommer några på fredagsträningen så att vi får chansen att köra med människor på plan, applåder osv.

Även under natten som var blev det lite träning. En apportering som han gjorde jättefint, det jag kan peta på är att han la om apporten i munnen två gånger på vägen in (även om han inte tuggar) men det är det enda. Sen gjorde jag åter igen lite vändningar i fria följet med ungefär samma resultat som på dagen. Sen orkade jag inte köra något mer, om jag inte är fräsch ska vi inte träna nattetid eftersom jag får reaktioner som en gammal sengångare.

Kommentera gärna här!

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: