web analytics

Vi åkte mycket riktigt iväg och tittade på husen igår, och vad det gäller det gula så är vi rörande överens: det kommer kosta mycket pengar men framför allt TID och till slut kommer vi troligen bli ett fall för ”Arga snickaren” när både pengarna och orken tagit slut haha. Så nej, det är inte intressant.
Det röda skulle vi också åka förbi och kika på, men när vi åkt på slingriga grusvägar där man inte ens kunde mötas två bilar och till slut kommit fram till området där det låg kände vi att vi inte ens behövde se det för att känna att det inte var rätt. När man ska sitta och pendla så långt som det blir (framför allt för min del) så är tillgängligheten en stor grej, men det där området var allt annat än tillgängligt. Så vi sket faktiskt i att åka ända fram utan konstaterade bara att vi får kolla vidare. Det ligger ett annat hus ute ganska nära det gula vi kollade på, men det är fruktansvärt tråkigt utanpå och har en skittrist (men stor) tomt till det så jag vet inte… Kanske att vi åker och kollar på det nästa ledighet eller nåt.
Just nu känns det faktiskt lite avslaget, även om vi hittar nåt nu och kan köpa det så kommer vi förmodligen inte kunna flytta in förrän i höst i alla fall och det är ju inte direkt för att det är så jäkla kul att skotta snö som man vill köpa hus hehe.

Idag blev det en lång stund för mig med alla djuren ute i skogen (och därifrån kommer också alla dagens utomhusbilder, tagna med iPhone) under tiden som Rickard sov inför kvällens jobb. Jag tror vi var ute i nästan två timmar och spankulerade runt bland stock och sten. Som vanligt täckte vi inte direkt några sträckor, poängen med att vara ute är ju att njuta av naturen, inte att göra det till någon slags prestation i hur långt man förflyttar sig. Det finns tillräckligt med tillfällen i livet då man medvetet eller omedvetet känner att man ”måste” prestera, för sig själv eller för andra, så det räcker och blir över!
Jag är glad över att jag mer eller mindre släppt de flesta sådana känslor ju äldre jag blivit och insett att jag ändå inte kan göra alla nöjda så då håller jag mig till att göra mig själv nöjd så får övriga bara gilla läget helt enkelt. Det är inte så viktigt vad andra tycker och tänker, de som vill prata kommer ALLTID att prata ändå oavsett vad man gör. Så varför låta andra dra ner en i skiten, det är ju bara att köra sitt eget race och låta dem snacka då om de nu inte har några mer meningsfyllda aktiviteter att fylla sina liv med!

En intressant grej angående detta med andras åsikter som jag har reflekterat över är det här med bloggen och hemsidan. Förr när jag hade det helt öppet så var det flera som lämnade väldigt fräcka, otrevliga och elaka kommentarer, antingen gömde de sig bakom ett fejkat namn eller så skrev de något i stil med ”besökare” eller ”gäst”.
Varje gång jag mådde dåligt i någon form så kom alltid dessa ”vänliga ”själar med ”trevliga” hejarop, till exempel när jag fick ta bort min älskade Sensei pga att hans tassar till slut var så dåliga så han inte längre kunde aktiveras tillräckligt så var det någpn omtänksam människa som skrev ”skaffa ingen mer hanhund då du uppenbarligen inte klarar av dem!” och någon annan skrev ”sådana som du borde inte ens få ha guldfiskar”. När jag lämnade tillbaka Hoshi pga att hon och jag inte passade ihop för det ändamål det var tänkt skrevs det ”den här hunden fick i alla fall leva!”. Så otroligt omtänksamt av folk, för jag menar detta är ju stunder då jag har njutit av till fullo och varit toppenglad över… Eller kanske inte va?!?
Så varför inte ta chansen att sparka lite till på den som redan ligger, för att verkligen få vara med och gnida lite extra salt i såren?
Det är ju skrämmande vad det finns för folk där ute…

Anyhow så låste jag ju bloggen just på grund av detta, jag ville inte att folk jag inte känner skulle få insyn i mitt privatliv och sitta och analysera sönder saker jag skrivit in i minsta beståndsdel för att sedan kunna kasta det i mitt ansikte om det av någon händelse skulle gå dåligt i något sammanhang. Bloggen var låst i flera år!
Sedan kände jag mer och mer att jag gott kan dela med mig av träningsinläggen jag skrivit, visst har folk säkert åsikter om det också men det är ju ändå inte på ett personligt plan så det känns som att det kvittar. Och efter att tag med öppna träningsinlägg kände jag att jag skiter i att fok är generellt dumma i huvudet, jag ska inte behöva sitta och censurera mig själv i min egen blogg som jag framför allt skriver för min egen skull, både som ”ventil” och för att kunna gå tillbaka och läsa i efterhand om allt som händer, och inte då bara om träning. Som en parentes kan jag tillägga: Ni som inte bloggar – börja!
Även om ingen annan behöver läsa det är det jättekul att själv kunna gå tillbaka och kolla i framtiden, tro mig som sparat nästan precis allt jag har skrivit sedan 2005!

Så jag öppnade bloggen igen, så sent som för ca ett år sedan skulle jag tro. MEN den stora skillnaden är att jag numera godkänner ALLA kommentarer som folk skriver innan de publiceras, både i gästboken och i bloggen. Och sedan dess är det inte en enda kommentar  i stil med de jag fick förut, är det inte spännande??
Jag skulle tro att det finns flera anledningar till detta, dels så rör jag mig i lite andra ”kretsar” nu mot vad jag gjorde då och folk omkring mig är lite mer intresserade av att bedriva hundträning och i största allmänhet leva sitt liv i verkligheten och inte bakom en datorskärm hehe. Sen tror jag också att det inte blev riktigt lika kul att behöva gå igenom ett ”skräppostfilter” när man skulle få in sin lilla ”fiffiga” kommentar eftersom man själv förstår att det inte skulle publiceras ändå. I det läget kan man ju fundera på hur folk är funtade som i sådana fall inser själva att det de tänker skriva är elakt eller olämpligt men ändå skulle ha gjort det om de inte hade blivit granskade först?!?
Och att det dessutom blev värt det förut, trots att jag tog bort sådana inlägg på en gång jag såg dem. Men då hade de ju i alla fall stått där ett litet tag, och förhoppningsvis setts av andra som kunde nicka in stämmande. Eller, hur tänker sådana personer??

Nåja jag är glad över att de numera lämnar mig i fred, även om jag vet att det är folk som är inne nu också (jag har statistik i lite olika form på hur många och vilka det är som är inne) och hoppas på lite smaskigt skvaller att föra vidare. Allra helst om mitt och Rickards förhållande förstår jag ju, hundvärlden består ju till 97% av skvaller hehe. Övriga 3% är fika medan man skvallrar hahaha! 
Skämt åsido, jag tycker det är jätteroligt i alla fall att det är folk som är inne och läser, och jättejätteroligt när det dessutom kommer kommentarer på det jag har skrivit. Så sluta för guds skull inte läsa, och skriv gärna en rad eller två om du har lust!

Hoppas ni alla haft en härlig nationaldag och sover gott inatt, själv avslutar jag med ett fotbad och ett halvt glas vin. Nattinatt! ♥

Kommentera gärna här!

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: