web analytics

Nu blir det förmodligen ett långt inlägg med en massa hundbjäfs som Steve-O brukar benämna det, men jag ska försöka hålla det lite kort ändå för egentligen så är det inte så himla mycket olika saker som har hänt på den fronten. Inlägget kommer dock fyllas ut av en hel del bilder också som jag tog under en ”rekreationspromenad” med mina grabbar förra veckan, så det kan nog dra iväg ändå.

Lydnadsmässigt har det varit en del nötande på saktadelen i framåtsändandet, jag fick ju det fin-fina tipset av Alex som jag skrev om tidigare och sedan dess har vi kört det några pass med blandat resultat. Mestadels har det gått bra, men en av dagarna när jag själv var helt off blev Dax temporärt kortsluten i hjärnan och visste inte ens vad stå och stanna betydde. Då är det ju bara att lägga ner…
Utveckligen tycker jag går framåt, men det märks när jag skyndar för fort och låter honom gå längre sträckor, promenaden blir mer som ett S än ett I för hans del hehe. Det har blivit kanske fyra pass under veckan, vilket är på tok för lite för nyinlärning så jag kan inte heller förvänta mig några andra resultat.

På lydnadspassen har vi också kört en del fritt följ med fokus på vänstersvängarna för att få bak positionen och jag försöker också få bort att jag styr honom med överkroppen när vi vänder genom att byta fotteknik i svängarna. Nästa gång vi tränar med folk ska jag be att få en titt på det utifrån för att se om det blivit bättre.
Vi har också nött en del kryp där det kommit bakslag och han nu lyfter armbågarna lite från marken ibland, åter igen har jag gått för fort fram och inte sett till att det varit befäst ordenligt innan jag lagt på svårigheter med längre utförande. Bara för att han kryper några steg bra betyder inte det att ”nu är det klart”, man lurar sig så lätt när det går bra!
Vi får alltså backa bandet och gå tillbaka till att bara gå ett par bra steg i början (det är då det funkar som det ska och sedan ballar det ur ju längre han ska krypa) och verkligen befästa hur kryp ser ut innan vi drar ut på längden.

För övrigt i lydnaden har jag petat lite här och lite där, idag på vägen hem stannade jag till på Strängnäs och körde ett litet pass med ett långt fritt följ och sedan inkallning med ställande varvat med släta inkallningar. Det är egentligen ett vanskligt moment för oss då Dax efter en gång med ställande tror att alla inkallningar innebär att man ska stanna, men efter bra tips till Rickard idag när vi tränade med Laila på EBK där han ska köra ställandet för sig ur alla möjliga vinklar osv så tror jag faktiskt att det kommer funka bättre när det inte blir så himla tydligt för Dax att det är just under inkallning som ”det gäller” så att säga. Att stanna på kommando ska ju funka ändå, även om man tex backar ifrån hunden eller står med ryggen emot den osv. Detta tror jag dessutom att jag kommer ha nytta av i framåtsändandet där jag vill ha ett stanna-kommando på brytpunkten mellan galopp-passgång till en början (där jag sedan ska lägga in sssakta-kommandot när det funkar som det ska).
Att ha ett stopp vid brytpunkten var inte att rekommendera var det förresten nån på EBK som sa eftersom det blir ytterligare en del att träna bort, men personligen tror jag inte att det kommer bli ett problem för den som har en ”fartig” hund att stanna den helt trots att det inte ser ut så på tävling. När alla kommandon börjar sitta så säger man ju ”sakta” eller vad man nu har för kommando där i stället för ”stanna”, och då ska ju hunden om den vet vad ”sakta” betyder inte stanna utan fortsätta i sitt långsamma tempo. Jag kommer fortsätta köra med ett helt stopp där när det ska nötas snabba delen av FS!

Träningsdagen förra veckan var som jag skrev redan då supertrevlig, vi fick ett spår på kanske 600 meter utlagt till oss men jag var lite splittrad och han blev också lite trött så jag plockade av honom efter ett tag när vi villat bort oss. Han började vinda efter något, och när Dax vindar vet man definitivt att han INTE är i spåret. Hunden som inte kan nyttja luftburen vittring liksom haha!
Det är inte så konstigt att han inte håller ihop när jag inte gör det, och spårkonditionen är inte vad den borde vara heller när vi inte spårat ordentligt sedan i maj så det känns som att det kvittar faktiskt. Man får det man förtjänar så att säga hehe.

På eftermiddagen fick alla köra lite bitövningar i trasa/dutt/kudde och jag körde också Dax i några bett på mig själv. Han går bra den lille skiten, han blir ju ganska känslosam i bettet men sitter i fint ändå och släpper helt ok. Jag hade kunnat önska lite snabbare släppanden, men jag får skylla mig själv att de flesta utförandena i vad han än gör är sega då jag inte har prioriterat tempo utan funktion. Så här i efterhand kan jag tycka att det är lite synd, han är så pass explosiv så jag hade kunnat få till det riktigt snyggt om jag hade lagt manken till från början (och med det menar jag INTE bytt belöningsmetod för den står jag fast vid har fungerat utmärkt, utan bara belönat de snabba utförandena). Men å andra sidan så har jag ju tränat en hel del andra saker som andra brister i, som toleranser och stadga. Oh well sånt är livet, det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna som det heter!

I söndags körde vi också sök för första gången på jag vet inte hur länge, en tanke som har funnits från min sida har varit att köra lite sök med Dax nu när det är en bra bit fram till högretävling (eftersom motivationen att köra in lydnaden är lite sisådär då det är mycket att jobba på!) och kanske om det går bra starta en lägresök i stället. Nu vet jag att det är ENORMT mycket jobb med att få till ett bra sökarbete också, och i synnerhet på den här hunden eftersom han som sagt inte är så himla duktig på att gå i vind utan hellre tar spår.
Dessutom försvåras träningen av att han inte heller kan ha några som helst retningar, pop-uper eller ljud från figgen är inte bra då han börjar springa omkring och titta i stället för att använda lilla snoken där framme.

Denna gång hade han dessutom varit framme och kladdat på Laila som låg figge eftersom hon hade en stor och fluffig leksak på sig som belöning, så jag ska också ha i åtanke att han ska ha sina bollar som belöning och inget annat för att han ska hålla sig ren i markeringarna. Stulet smakar ju alltid bäst, och man kan gärna testa lite gränser och ta för sig lite när det är nytt folk också verkar ju de flesta hundar tycka!
Jäkligt kul att köra sök igen i alla fall, och jag hoppas vi kan köra på lite nu så det går framåt. Om inte annat kommer jag behöva det för Brimer eftersom tanken är att han ska gå i svenskskyddet och då är det ju både spår och sök som gäller. Han verkar till skillnad från Dax ha en begåvning med att använda vindburet i stället, så kanske blir det söket som blir hans paradgren?!

Det har inte blivit mycket ren träning med Brimer under veckan, jag har inte kommit så långt i inlärningen av någonting egentligen och eftersom vi mestadels har varit på klubbar med en massa olika aktiviteter runt omkring så har jag inte velat göra något speciellt med honom. Jag tycker att inlärningen ska ske i en lugn miljö där koncentrationen kan vara på topp, och det märker jag när vi är där det händer mycket att han inte riktigt fixar. Idag var vi ensamma på Strängnäs så då fick han lite sättandeövningar med fokus på att sätta sig snabbare och snabbare. En del gånger gick det jättebra och andra mindre bra, men jag är helt övertygad om att när jag väl lägger timmar på honom och han blir säker i att det är sättandet som ger belöningen så kommer tempot gå upp. Det är svårt bara att hitta motivationen att vara überpedagogisk, lägga ner en massa tid och ha perfekt timeing när det finns sex hundar till som ska aktiveras, även om de inte tränas på samma sätt och vi också är två som delar på jobbet. Med Dax blir det så annorlunda, vi känner varandra utan och innan och det behövs inte så mycket ansträningning från min sida för att kunna trycka på rätt knappar och få fram det jag vill. Som jag älskar den hunden!

2 Thoughts on “Träningssammanfattning.

  1. Alexandra on 24 juli, 2012 at 07:20 said:

    Personligen har jag haft ett stanna länge på Tyke! Hellre en 5 än en nolla för att dom går för långt ut! När man väl sätter ihop det brukar dom självklart stanna i början MEN efter lite nötande så börjar dom gå… Vi tittar på det när jag kommer upp. Man måste tro på det man gör då funkar det bäst. I vänster sväng tror jag minsann att herr Dax behöver rumpträning! Vart har jag min rumpa? Underbara bilder !

    • UllisWeb on 24 juli, 2012 at 10:20 said:

      Jag tror inte att det är några som helst problem med att få Dax att gå efter ett stannande, eller att bara få honom att bryta av när man kommit så långt. Han har ju ett naturligt drag framåt, hans problem ligger tvärt om ALLTID i att tänka bakåt!
      Så nej, det kommer jag fortsätta med trots ”experttips”. 😉
      Bakdelskontrollen är något som har gått honom förbi, men jag får skylla mig själv när jag inte tränar det. Tycker det är skittråkigt, så det får bli som det blir. Men man kan ju ändå tänka till när man kör! 😀

Kommentera gärna här!

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: