web analytics

Dagen kickstartades med lydnadsträning på EBK med Laila och Britt-Marie i solen, jag och Dax fokuserade på linförighet/fritt följ och krypet. Jag vet ju mer eller mindre vad vi har att jobba på; han ligger för långt fram i ff, taggar upp lätt och har inte kontroll på bakdelen. I krypet har han skuttande/ojämn benteknik bak vilket gör att han blir stundtals hög, samt kan resa sig efter ett antal steg även i fram.
Detaljer i ff petar man ju på hela tiden, idag fick jag tips om att inte säga ”fot” vare sig för bestämt eller för kvickt för att hålla nere energinivån i honom. Att inte trigga upp honom med snabba och uppdragande kommandon köper jag, ibland kan det möjligen behövas för att få hans uppmärksamhet på mig och inte på de som står bredvid men det är ju en avvägning jag får göra från gång till gång. Att inte lägga tryck på honom… Alltså självklart vill jag ju att han ska göra saker med glädje, men det jag känner är att han inte riktigt kan hantera att få ”frihet” (därav har jag tex inte klickat in honom, jag upplever det som att han stressar mer av att lista ut själv vad han ska göra är rätt än att jag ger direktiv som han ”bara” behöver följa. Att testa och inte ha rätt blir i sig uppdragande).

Fälten börjar gulna, och mupparna kan naturligtvis inte hålla sig borta när jag fotar!

När det tidigare har funnits svängrum för honom mentalt har han blivit mer utåtriktad och störningskänslig. Man kanske kan kalla det nonchalant eftersom det uppenbarligen inte handlar om att han inte vet vad han ska göra utan att han helt enkelt väljer att göra annat. Låter jag mer bestämt på rösten gör han ju det han ska.
Jag förstår dock att det samtidigt kan bli stressande för honom eftersom vi haft en del konflikter tidigare och låter jag sträng så får han ju ”flashbacks” till det och kan börja jaga upp sig.
Sen pratade vi också om att jag inte ska belöna med boll/föremål utan med godis för att få honom att tagga ner ytterligare och visst kan jag väl göra det men jag kan ju lika gärna styra hans känsloliv med mig själv och ”plussa upp” när det behövs med bollen så det känns som att det inte är en nödvändighet. Han varvar ner som mest när han får mitt gillande, åter igen tror jag det hänger ihop med våra tidigare konflikter där det är lika nedvarvande om jag är nöjd som uppskruvande om jag låter/är irriterad.

Vad det gäller krypet så är vi lite fast, han kryper bra i början men efter 5-6 steg så lättar han upp framdelen. Som jag skrev tidigare så är han också lite hög i bak tack vare att han hoppar mer jämfota än faktiskt kryper med bakbenen, men där har jag känt att det skiter jag i (till de flestas som jag tränar med just nu stora förskräckelse haha). Så länge han är i med armbågar och bröstkorg så får vi betyg, lättar han med dem så är det 0!
JättejättejätteFEL tänkt för de som jagar tior, men det är inte riktigt min grej hehe…
Jag har testat att han ska hålla kontakten med mig för att få ner röven, men då är det ännu lättare för honom att resa upp armbågarna så nu tänkte jag nöta på med de första stegen som är bra och belöna in rätt beteende ordentligt för att successivt dra ut på längden, precis som i skallet där jag får belöna korta serier till att börja med för att sen kräva fler och fler skall.

Dax poserar finally i sitt nya, fina täcke. Se så sjukt snygg han är och vad fint vi matchar varandra!

Trevlig träning i alla fall, även om jag känner mig lite för oseriös för alla tävlingsmänniskor som jag numera omger mig med haha!
Alla är så noga och petiga, och det är ju jag också när jag tittar på och hjälper andra. Själv däremot så orkar jag själv inte lägga de timmarna för att slipa detaljer till oändlighet, så det känns lite konstigt att folk försöker ge tips och råd och mitt ”standardsvar” är ”fast det där struntar jag i…” eller ”det är inte så noga”. De försöker hjälpa mig och jag känner mig så… Otacksam. Jag kan bara hoppas på att andra inte ser det så!
Efter hundträningen blev det i alla fall ner på byn för att göra nya naglar, typ laxrosa blev det denna gång och för första gången på länge ingen form av dekorationer!

Sen var det i princip dags att packa ihop och åka hem bara för att mötas av hemmagjorda bomber, mängder av poliser och helikoptrar i luften. Matchdag med andra ord, snark. Denna gång var det tydligen AIK som spelade mot ett polskt lag och ”supportrarna” roade sig med att slåss mot varandra i 12 timmar. Idioter rent ut sagt, kan de inte bara sluta använda sporten som en ursäkt att få använda sina neandertalshjärnor och knytnävar och i stället boka en tid och plats och göra slut på varandra en gång för alla nånstans där de inte påverkar vanliga människor?!?
Nu har jag ju tur och bor ett par kvarter bort, men för alla som bor nära är det ju helvetet på jorden varje gång det är känsliga matcher som spelas… Kravaller och hårda motinsatser, och när allt är över ligger det mängder av sopor och krossat glas överallt. Vidriga människor…

4 Thoughts on “Lydnad och naglar.

  1. Emma on 3 augusti, 2012 at 08:03 said:

    Hej, försökte kommentera igår men tror inte jag lyckades. Ber om ursäkt om jag är tjatig…:-) Hittade hit av en slump, det var verkligen jättelänge sen! Kul att läsa om er träning. Kämpar också med vindfiggar i söket till min nya hund. Hojta om du vill träna inte fullt så petnoga i Stockholm.

    //Emma (som förr hade rottisen Plexus)

    • UllisWeb on 3 augusti, 2012 at 13:37 said:

      Nej men hallå, ja det var VERKLIGEN länge sedan. Vad roligt! 😀
      Jag vill gärna träna inte fullt så petnoga någon dag i Stockholm. 😉 Nu börjar jag jobba en ny vända idag, men nästa vecka under helgen kanske kunde funka tex?
      Jag mailar mitt telefonnummer så kan vi höras via SMS i stället!
      Och nej, jag fick ingen kommentar igår så du är inte tjatig! 😆

  2. Shit så snygga ni är, du och Dax!! 😀 😀

Kommentera gärna här!

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: