Sök, spår och lydnad.

Ja nu har vi alltså tränat en hel del och lat som jag var igår orkade jag inte skriva om det då. Det får jag betala för nu när jag ska försöka komma ihåg vad vi gjort och hur det gick hehe… Och långt blir det också!
Igår började vi i alla fall med sök, men även denna gång var det dåligt med vind och en lite för avancerad ruta så jag körde bara markeringar med Dax. Jag hade precis som förra gången ställt ut flera figgar samtidigt, och denna gång sprang han raka vägen ut till första figgen men sprang förbi henne och kutade bort mot nr två på samma sida??
Jag har ingen aning om hur han tänkte där, men jag kallade i alla fall in honom och skickade om honom på första och då sprang han ut och skällde redan på vägen ut. Han fick belöning för bara ett skall på de två första figgarna och sedan fick han skälla längre på de övriga fyra skicken och figgarna flyttade dessutom längre ut i rutan. Det funkar verkligen jättebra, jag skulle behöva köra mer bara så kommer skallmarkeringarna sitta som en smäck tror jag.

Det jag ska tänka på är att stanna om han tystnar precis som jag gör när jag kör med jackorna när jag kör själv för att min rörelse ska vara ”drivande” i skallet så han inte tystnar när jag närmar mig. Sen måste jag också ha figgar som kan säga till honom om han fular sig och hoppar fram när han skällt ett tag för att han tycker det är dags att få bollen, det kommer han förmodligen göra lite i början innan han lärt sig att det är skallet som ger utdelning och inget annat. Jag kan blanda med att belöna från mig, men då måste jag vara EXTREMT noga med att inte belöna förrän jag är framme och att som sagt stanna om han slutar skälla, annars kan han börja söka sig mot mig i stället för figgen.

Efter söket blev det lydnad på en fotbollsplan nära sökrutan. Kors i taket tog jag till att börja med ut Brimer och körde lite ”snurren” med honom (ingång till ”fot”) och även om han var ganska disträ och skulle kolla på annat så blev det flera bra repetitioner. Jag låter honom medvetet sitta ganska långt bak eftersom han kommer komma fram när han står och går och jag vill INTE ha samma issue med honom som jag har med Dax vad det gäller position!

Med Dax blev det först linförighet där han var väldigt taggad, han behöver blåsa ur sig för att gå bra men ibland är det ju bra att köra direkt från bilen också för att träna på just det. Det största problemet vi måste jobba på är de sneda sättandena, det kostar onödiga poäng på varenda tävling!
När kopplet åker av går han bättre, kopplet är en stor källa till konflikter och han laddar mer när det är på.
Sen körde vi lite saktagående mellan Laila och Rickard, Dax hade lite bråttom och vinglade en del men efter några korta sträckor kom han in i det tänket också. Det sitter alltså inte i ryggmärgen än så att han fixar att växla till saktagående efter något annat, men det kan man inte heller förvänta sig efter så kort tid!
Vi kollade även av krypet och jag var noga med att inte gå för långt utan hålla mig till de tre-fyra steg han kryper riktigt bra i början för att skapa lyckanden. Det gick riktigt fint, vi ska fortsätta nöta på de korta sträckorna och sedan smyga in ett steg längre i taget. Det blev också en inkallning med ställande som han gjorde fint och sen en slät inkallning som han gjorde kanon vilket ju aldrig hänt förr när jag väl har ställt honom en gång!
Sen minns jag inte om vi gjorde något mer haha, träningarna går i ett!

Hade en härlig promenad mellan fälten idag innan träningen. Åh vad jag mår bra av dessa öppna ytor och vackra vyer, luften känns lätt att andas och jag känner mig fri helt enkelt. Jag vill INTE bo i skogen eller med annat tätt inpå huset utan svängrum, luftigt och ljust är min melodi!

Idag började vi med lydnad igen, jag och Dax fick köra igenom ett helt högreprogram och det gick i det stora hela bra. De bitar vi har att träna på är samma som alltid, fria följet – vänstersvängarna och de sneda sättandena. Inkallning med ställande – hmm, ja han stannar inte direkt rappt när avståndet är lite längre, och sen körde jag en slät inkallning där han nästan ställde sig själv igen… Så ordningen är återställd efter gårdagens otroliga prestation haha!
I framåtsändandet körde vi bara saktadelen, det gick bra idag också även om han sneglar på folk i gruppen varje gång. Kryp – när det blir längre sträckor lyfter han framdelen, bara att nöta på som jag skrev tidigare och jag fick också tips om att lära honom krypa bakåt och i vinkel för att variera. Det tyckte han var kul i detta annars så likriktade moment!

Skall – han har precis som i söket svårt att hålla en serie, han skäller gärna tre-fyra gånger snabbt och sen blir han tyst. Jag har stöttat honom med ”skall” när han tystnar men precis som i söket fick jag rådet att vänta ut honom i stället så han inte blir beroende av min hjälp för att fortsätta. Det kommer bli skitbra, han stressar inte upp sig som vissa andra hundar gör av skallet. Tungapporten fick vi strunta i eftersom jag inte äger en sån (och hade glömt att den var med i högre, jaja…), men i stället hade jag med metallen ner på plan och där har vi ju ett riktigt projekt att ta tag i. Han vill inte ens ta den i munnen, nu har jag fått honom att ta den med ”lydnadsapportering” men han kan inte hålla fast den utan skallrar tänder nästan så fort jag släpper fingrarna på och under käkarna. Gah… Men den kommer ju inte förrän i eliten som tur är!
Hopp över hinder – inga problem, det varierar ju lite hur nära och rakt han sätter sig på andra sidan hindret men idag blev det bra!

Även idag fick Brimer komma ut och köra lite ”snurren” och efter några repetitioner så tog jag bort godiset ur handen och satte en dutt i armhålan i stället som jag släppte när han satt bra. Det funkade jättefint, när rätt förutsättningar ges så går allt lekande lätt och det sköna är att jag inte tror han faktiskt såg dutten heller så den enda retningen var (visserligen ett ENORMT) DK med kropp och hand. Sen vet jag ju att nästa gång och 100 gånger till efter det så får jag börja med godis i alla fall för att sedan plocka bort det, men det GÅR i alla fall att plocka bort det efter ett fåtal repetitioner under samma pass och det är himla trevligt!

När lydnadsträningen var slut kändes det fina vädret bortkastat om jag skulle åka hem direkt så jag tog med mig lite mat och åkte ut och spårade!
Det blev ett spår på kanske 100 meter till Brimer med två vinklar och apporter + slut i för första gången, som ett miniappellspår kan man säga. Jag ville helt enkelt se vad han skulle göra för framtida träning av de passiva markeringarna. Han tog upp spåret jättebra (högerupptag) och när han kom fram till första apporten så stannade han och nosade på den i någon sekund innan han tog upp den och tänkte fortsätta spåra med den i munnen. Jag peppade honom så han kom in med den och så bytte vi mot en godis i stället, sen tuffade han vidare så fint i spåret genom första vinkeln, längs med andra sträckan och hittade apport nr två som han också tog upp spontant. Då vet jag det och kan jobba vidare utifrån detta. Andra vinkeln blev lite knepigare för honom men ganska snabbt kom han på sista sträckan och så småningom då slutet. Kul att se och stämma av lite!

Dax fick ett spår med sex apporter och en massa vinklar, inte så långt men klurigt med flera spetsvinklar. Han körde på som vanligt, det jag kan anmärka på var att två apporter fattades när vi var klara och upptaget gjorde jag om tre gånger eftersom han bara rusade ut och inte jobbade någonstans. Klart ej godkänt, gör om – gör rätt!!
Roligt när träningen går bra med båda, då stiger ju motivationen lite att köra vidare måste jag ju säga. Tills vintern kommer det vill säga, då har jag ju min viloperiod och fysar mest hehe. Vi får väl se hur det blir i år när vi kört igång söket!
Men nu är det fortfarande sommar och vi tränar på, som en mycket smart kvinna sa häromdagen ”ride the wave when it’s here” så nu när motivationsvågen är på uppgående så är det bara att haka på. Surf’s up dude!