web analytics

Helgen som var hade vi alltså vårt kennelläger och jag tycker det har flutit på bra. Det har blivit en del träning för både Dax och Brimer, i fredags blev det till att börja med spår och Brimer fick tre korta eftersom det var så länge sedan vi spårade sist. Kontinuiteten lyser med sin frånvaro… Han klarade alla tre galant, de var på tok för lätta för honom!
Dax skulle egentligen inte ha fått något spår, men det blev så att jag gick ut ett på ca 600 meter till honom ändå till slut eftersom han satt i bilen och såg vemodig ut haha. Som vanligt tuffade han på mycket bra och tog alla apporterna, det var bara en han var på och pillade på innan han satte sig och det är bra gjort med tanke på hur länge sedan det var jag spårade även med honom!

På eftermiddagen blev det lydnadsträning där jag och Dax gick igenom högremomenten, det som inte funkade så bra var språng marsch under fritt följ, krypet där han lyfter i fram, inkallning med ställande där han blir förvånad över att jag ropar ”stanna” till honom om jag gjort många släta = det tar tid innan han ställer sig och efter EN gång kan jag i stället inte göra släta för han tror att han ska stanna… SUCK säger jag bara, jag har ingen aning om hur fan jag ska komma tilrätta med det problemet!!
Framåtsändandet gjorde jag inte, och inte heller hopp över hinder. Han hoppar och sätter sig för nära hindret på andra sidan men han gör det han ska och det duger för mig!
Brimer fick köra lite ”snurren” och han är så duktig, han blir lite ojämn i position och det indikerar i mina ögon att han egentligen inte tänker så mycket utan följer mest min hand. Planen är att jobba på lite med snurren och få honom vid sidan ett tag och sedan plocka bort handen för att se om han köpt vad ”fot” är.

I lördags blev det också spår till en början, och regnet fullkomligt öste ner!
Denna gång blev det endast spår till Brimer, men ett lite längre sådant på ca 100 meter med en vinkel och tre apporter i. Han tog upp det bra, men som han alltid gör får jag lov att säga så valde han först bakspår. Nåja, jag drar inga stora växlar av det förrän vi fått lite rutin i spårarbetet, som det är nu med ett spår varannan månad så känns det som att vi ändå mer eller mindre står stadigt på noll. För övrigt finns inget att tillägga, han har en naturlig vilja att plocka upp apporterna men förstår inte att de ska in till mig utan tänkte spåra vidare med en i truten vid ett tillfälle. Inga konstigheter, det kommer han lära sig snabbt att han tjänar på att lämna av dem (om jag nu väljer att ha apportering på pinnarna och inte passiv markering som jag har på Dax). Vinkeln tog han superfint och jobbade verkligen för att få ordning på spåret igen, jättekul att se!

Jag gick också ett spår med Astrid som Ida hade lagt ut, ett enormt trassligt och knöligt spår som bland annat gick genom nyavverkade grangrenar och en stor jäkla myr med blålera som sög ner kängorna om man stannade till!
Hur kul som helst var det, och otroligt nyttigt för Astrid som i normala fall är en energisparare av stora mått och hellre går runt än genom hinder på vägen. Men denna gången kämpade hon på!
Med lite fler spår i ryggen så kommer jag kunna läsa henne bättre och inte bli så skeptisk till att hon faktiskt gör det hon ska OM hon får backning i linan och inte får chansen att sväva iväg på egna äventyr!
Hade hon gått bättre med mig på lydnaden hade jag ju kunnat tävla henne lite till och med haha.

På lördagseftermiddagen körde vi lite skydd och med Dax fortsatte jag med bevaka, bita på rörelse, släppa i passivitet och backa ut för ny bevakning. Denna gång blev det verkligen dålig träning, Dax släppte inte någon gång självmant utan behövde hjälp alla gångerna. Bevakningarna ser bättre och bättre ut i alla fall, och något problem att starta när figgen rör sig har han ju aldrig haft så länge jag står en bit bort. Det är skoj att vara olydig säger Dax haha!
Utbackningarna blev sådär, han behöver lite hjälp att tänka bakåt. Jag körde lite på mig själv och kommenderade både loss och backa, och då kan han minsann backa hur jäkla långt som helst så jag tror jag ska köra lite mer själv och få in det beteendet. Något jag kan tycka är lite dumt är att han backar och sätter sig, backar och sätter sig hela tiden. Backa för honom betyder alltså bakåt-sitt. Jag ORKAR inte lägga ner tid på att lära honom gå bakåt, utan jag hoppas på att han ska få in målbilden med avståndet till figgen i stället när vi nött på ett tag och därmed komma på själv att man kan förflytta sig snabbare än att fälla ner rumpan hela tiden!
Brimer fick också bita lite, och något jag märkte då var att han blir väldigt känslosam i bett vilket vi ska försöka jobba på. För mycket känslor i bitarbetet vill jag inte ha, det kan han spara till munkorgsarbetet hehe!

På söndagen åkte våra långväga lägerdeltagare hem efter frukost så det blev städning för mig och Rickard fram till lunch ungefär. Då hade Anders och Yvonne från skyddsgruppen dykt upp, så vi körde ett spontant skyddspass då också i det kanonfina höstvädret. Kunde det inte ha kommit lite tidigare…?
Vi nötte vidare med bevaka-släppa-bevaka och denna gång gick det jättebra!
Han behövde fortfarande hjälp att släppa i passiviteten till en början, men de sista gångerna släppte han själv och backade till och med två hela steg i stället för att bara röra sig lite bakåt som han gjort tidigare. Som sagt, får jag bara ordning på ryggen så ska jag köra in det beteendet på mig själv, jag är övertygad om att det kommer gå fort!

Jättekul att ha läger, även om det också var lite jobbigt hihi. Man känner sig otillräcklig mest hela tiden när man vill vara på 100 ställen samtidigt, kolla på och hjälpa till när alla kör sina hundar, köra hund själv, när träningen är klar så vill man helst att maten ska vara klar och stå på bordet så folk inte behöver vänta, kanske ta en dusch där någonstans också så man slipper sitta till bords med lera och intorkad svett efter att ha figgat och lagt ut spår… Men så funkar det ju bara i den perfekta världen så vi fick göra vårt bästa helt enkelt med att försöka fördela jobb med träning och mat. Stort tack till Alex för all hjälp där och som tog initiativ till att fixa med käket, GULD värt att man kan hjälpas åt!!

Trötta pojkar efter lägret.

2 Thoughts on “Kennelläger 2012.

  1. Åh, skoj att läsa om ert läger och kul att se lite träningsbilder på dig / er! 😀
    Och jag måste säga det igen: du passar SÅ bra som brunett vännen! 🙂
    Kram kram

    • UllisWeb on 5 oktober, 2012 at 12:11 said:

      Åh tack vännen! 😳
      Himla kul att ha lite träningsbilder på mig själv också, i vanliga fall befinner man sig ju på andra sidan kameran. Men denna gång fotade jag nästan inget alls, det var ju så dåligt väder! 🙁
      Kram!!

Kommentera gärna här!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: