web analytics

Igår var det åter igen dags för skyddsträning, jag och Dax nötte vidare på våra övningar, och det gick verkligen suuuperbra!!
Han låg jättefint i bevakningarna, bet kraftfullt, släppte nästan för tidigt när figgen blev passiv (!!) och hade ett målinriktat och snabbt backande till det avstånd där jag placerade honom för första bevakningen (ca 2,5 – 3 meter). Rickard stod med dubbla ärmar på sig för att få honom att rikta mer mot själva figgen (det är så vi har kört de senaste gångerna också) och vid ett tillfälle skiftade han om efter släppandet och bet lite smått i den andra ärmen så Rickard fick korrigera. Sen var det en gång han hade ett segt släppande också så Rickard tog den andra ärmen och duttade till honom på kinden så han släppte, sen syntes det inget mer av det felbeteendet heller förrän på slutet. Då lät vi honom kampa lite längre eftersom han som sagt började släppa lite väl tidigt efter några gånger och då blev han en millisekund långsammare i släppandet men flög iväg som en kanonkula när han kom på det själv. Klok kille haha!

“Mitt” kalhygge börjar växla i färg!

Jag är helt jäkla hänförd, jag trodde aldrig att det skulle gå så snabbt innan han skulle börja kedja ihop delarna så bra, vilka minnesbilder! ♥ ♥ ♥
Att han snabbt skulle fatta vad som ger bett trodde jag nog, kamplusten är ju hans stora drivkraft och han söker aktivt vägar till att få till eller få fram kamp mer eller mindre konstant. Jag är faktiskt rätt nöjd över att jag har hittat en balans med att (oftast) kunna lägga hans energi på den nivå jag vill ha den genom att använda olika typer av belöningar, förut triggade det mesta igång just kamplusten och i många lägen stör det ut honom i det han ska göra och han låser lite i den filen.
Ett par gånger har jag sett honom få det där nästan drogliknande tillståndet som hundar får när de går in riktigt djupt för sin grej, de får tunnelseende och pupillerna blir stora som tefat. Sensei var sådan med jakt, han var totalt okontaktbar när han kom in i det läget. För Dax är det alltså kampen som han går in så djupt i så han varken ser, hör eller känner något annat!

Blåbärsriset ser ut som att det glöder!

När jag sett det läget komma har jag lagt ner allt vad träning heter, inte för att han på något sätt blir dum eller gör fel utan för att jag tycker det blir för mycket och jag vill inte att han ska associera träningen med att det är på den energinivån han ska ligga. Ju fler gånger jag låter honom hållas, desto mer kommer han ju tycka att det är så det ska se ut. Generalisering är en egenskap man inte ska underskatta, och speciellt inte hos mallar tycker jag. Det är ju också den man utnyttjar vid “hjärntvättsträning”, så rätt använd är den ju en enorm tillgång. Men det blir ju lika lätt fel om man inte tänker sig för!

Vackert!

Jag är riktigt, riktigt nöjd med denna träning, och det är så himla, himla kul att köra med vår fina grupp igen! ♥
Inte bara finns det gott om kunskap, det är dessutom ett himla härligt gäng som kan prata om lite allt möjligt när vi fikar efteråt för att gå igenom hur träningen har gått. Det handlar liksom inte bara om hund, utan också om gemenskap och att ha kul ihop oavsett kunskapsnivå!
Jag är ju verkligen en av de nyare i gruppen, men det känns ändå som att man är “lika mycket värd” och att alla gläds med varandra i stället för att hela tiden ha nån form av inbördes tävling som jag kan tycka många träningsgrupper har. Underbara människor!Idag blev det en promenad runt lunch med alla djuren och sedan på eftermiddagen kom det ett par och hämtade Bure. Även det fantastiskt trevliga människor, och jag är helt 100 på att han kommer få det hur bra som helst!
Finaste, fina Bure, en så himla go och trevlig hund… Det är han verkligen värd!! ♥
Så nu är det bara Buddha kvar som inte ska stanna för gott, men vi har ingen brådska över att få iväg honom utan ser tiden an och ser vad som händer. Nu har vi ju “bara” fem hundar hehe, rena semestern!

Puss på Buddha! ♥

4 Thoughts on “Skydd och avsked.

  1. Alexandra on 6 oktober, 2012 at 17:08 said:

    Finaste lilla Bure! Hur kan man inte älska Bure?

  2. Malin on 6 oktober, 2012 at 19:57 said:

    Åh hjälp så fin Buddha har blivit!! <3 Vilken sötnos!
    SKOJ att träningen med Dax gick så bra!! 😀 Åh, sånt gör så gott i själen. Riktigt bra hundträning där allt bara klaffar och faller på plats! 🙂 Najs!! 😀
    Kram

    • UllisWeb on 6 oktober, 2012 at 20:00 said:

      Ja han är en liten gobit, på sitt eget speciella vis. 😉
      Och den träningen kommer jag leva länge på kan jag lova! 😀
      Kram!

Kommentera gärna här!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: