I väntan på bilder och filmer från skyddslägret i helgen (nu är de rensade, ska ”bara” snygga till dem, ändra storlek och ladda upp också…) kommer det lite förevigat från ridningen i måndags i stället. Bildkvalitén är inte den bästa då det är jättesvårt att fota i mörka ridhus och kompaktkameran orkar inte riktigt med när det är rörelse med i matchen. När jag kollade igenom filmerna såg jag massor med saker som ska förbättras med mig själv till nästa gång, för långa tyglar, o-koordinerad m.m. Inte så konstigt kanske när man inte ridit på nio år, men fortfarande nyttigt att se. Man lär sig aldrig så mycket som när man filmar sig själv så det är verkligen något att satsa på för både häst- och hundfolk tycker jag!
Jag fick verkligen mersmak av ridningen även om jag knappt har kunnat röra mig på två dagar, samtidigt känner jag att det är svårt att få ihop ett hästliv som jag skulle vilja ha det i det liv jag lever just nu. Kanske kan det bli någon egen häst i framtiden, beroende på boende och andra omständigheter, och det vore såklart det allra trevligaste att även ha hästen hemma så sparar man lite tid och kan styra över allt själv. Detta stall var trevligt men det finns alltid detaljer som jag själv hade haft eller gjort annorlunda, till exempel hade jag inte haft skottkärror eller andra saker stående mitt i gången där hästarna rör sig pga skaderisken, och jag hade också haft hjälm på mig själv om det vore en regel i stallet att alla som hanterar hästarna även utanför själva ridningen ska ha det.
Det är (eller var i alla fall på ”min tid”) jättejättevanligt att instruktörerna självklart kräver att eleverna ska rida med hjälm men på sina egna hästar rider de utan, och försvarar det med att ”de är vuxna och bestämmer själv”. Jag personligen tycker det sänder ut helt fel signaler, regler är regler och gäller alla, hur ska man annars lära barnen att se det som en naturlig del av hästar och ridning att också tänka på säkerheten?
Men så är det, man får ta seden dit man kommer och det gäller ju även i ridningen där det är stor skillnad beroende på vilken instruktör man har hur man utvecklas och hur DE tycker att man ska rida. Vad en instruktör tycker är rätt behöver nästa inte hålla med om… Det gäller precis som i hundträningen att hitta metoder och människor som stämmer överens med en själv!
Här ser man hur stor ”Exet” var, jag är 172 cm och har hjälm och kängor på mig, ändå är jag bara ett par cm högre än hans manke!
Vi var inte alltid överens om hur saker och ting skulle gå till hehe.
Ett par sporrar hade inte suttit fel i stället för spöet som jag blev tilldelad… Och kortare tyglar!
Rickard var såklart tvungen att fota när han bajsade, det hade han väntat på hela dagen med spänd förväntan hahaha!
