Igår var vi alltså iväg och fiskade, denna gång valde vi att ta en betydligt kortare tripp än vi brukar och åkte till Åkers Styckebruk. Fantastiskt fint och härligt att vara ute i naturen nu när skogen sprakar av färg och njuta av lugnet vid sjöarna!
Rickard drog upp en gädda (som han släppte tillbaka för den var så liten) och så drog vi upp varsin regnbåge som vi ska käka idag. Dax fick vara med vid den första sjön, han tyckte det var jättekonstigt att jag hela tiden stod och kastade ut saker i vattnet haha och tittade på helt fascinerad. Efter ett tag började han dock pipa för att det var lite tråkigt misstänker jag och då fick han en boll att roa sig med innan vi åkte vidare till sjö nummer två. Vid ett kort, obevakat ögonblick när jag höll på att knyta loss hans koppel från ett träd fick han ett busryck och skulle minsann ner till vattenbrynet för att plaska (han vill ju INTE simma men plaska är kul!), bara det att från strandkanten blev det djupt på en gång. Så vips låg Dax i vattnet och försökte febrilt ta sig upp i stället haha, han hade nog inte räknat med att ta årets sista dopp direkt. Vi fick ingen fisk i den sjön kan jag tillägga, den var pytteliten och jag misstänker att alla fiskar som fanns där fick hjärtstillestånd när det plötsligt damp ner en mallerumpa som plaskade runt hahaha!
Efter fiskandet åkte vi direkt till skyddsträningen och min plan för dagen var klar; transporter med enda fokus på positionen och dubbelretningsträning eftersom Dax inte startade på mitt DK förra gången och dessutom vände åt vänster från mig dvs. åt fel håll. Första passet blev det transporter i ärm och jag hade strypet med kortkoppel på som jag fick använda ett par gånger innan han höll sig rätt. Det blir ju så då att han faller tillbaka till gamla vanor och går mer fot än transport, men hellre det än att han seglar iväg i alla fall. Jag försöker förstärka med rösten och också kasta bollen framåt när han tittar framåt så att han ska förstå att det är det som är rätt, men just nu verkar han tro att det är jag som timear det fel för han blir nästan mer och mer lydig ju längre tiden går trots att belöningen bara kommer när han tittar framåt i en nanosekund hehe. Nåja, som sagt så är huvudsaken att han går rätt och att det inte blir en massa konflikter och hundra faktorer för honom att hålla reda på utan just nu ska han hålla reda på EN sak så kommer det andra lätta upp med tiden är jag helt övertygad om. Det är svårt dock att inte försöka göra några hjälper eller kanske något överfall för att rikta hans uppmärksamhet framåt, men jag håller vår strikta linje nu och det ska bara funka!
Sedan blev det då dubbelretning och vi började med stillastående överfall där han startade klockrent på mitt DK men åter igen åt fel håll. Då testade vi ett överfall då vi först gick förbi gruppen och jag körde DK, han startade perfekt men åt fel håll. Sen blev det en sista gång gående förbi gruppen och jag skulle hjälpa honom att vända in mot mig genom att vrida kroppen men det spelade igen roll, han startade fortfarande perfekt på mitt DK men vände åt fel håll. Där känner jag spontant att Dax är så snabb så han hinner ändå fram och avvärja figgen även om han förlorar en hundradels sekund på att vända åt vänster i stället för höger, huvudsaken är att han startar på mitt DK så att han kommer iväg!
Jag förstår att det låter jättekonstigt och som fusk att jag aktivt lär in ett DK för att han ska gå iväg, det tyckte jag själv först också att ”självklart ska man inte ha medvetna DK:n, det är ju helt absurt!”. Men faktum är att om man vill ha en helhet i momentet så är det nästan ett måste, om hunden själv ska ha kontroll på att det kommer en figge störtandes bakifrån så vill den gärna gå lite på snedden för att se gruppen hela tiden = avdrag. Om man lär hunden att det är förbjudet att gå och ploga för att se gruppen så hunden måste förlita sig på sin hörsel när figgen kommer och så får man en figge som springer lätt som en fjäder, då hinner inte hunden avvärja = noll. Har man en hund som har koll på hur momentet ser ut och vet att ”efter en viss sträcka efter gruppen så kommer ett underbart överfall” så är det lätt att hunden missbedömer den sträckan och startar för tidigt = noll, eller för sent = noll. Så lär man hunden att gå på kommando så behöver den inte tänka på så mycket annat än att ”när matte eller husse säger till, då ska jag vända!” och man kan ha en snygg och trevlig transport ända fram till överfallet kommer.
Alla dessa små ”tips och trix” är ju något som alla förare oavsett gren håller på med, alla har sina små ”knep” för att få hunden i rätt läge och sinnesstämning inför det den ska utföra. Skillnaden med dubbelretningen är väl att där är DK så vedertaget så alla vet att alla har det och det blir domarens utmaning att försöka hitta vad DK:t är haha. Jag har faktiskt fått höra av en av våra domare i gruppen att han inte vet vad mitt DK är trots att han stått mitt framför oss och tittat, och det är ju ett väldigt gott betyg. Det är en hemlighet jag tar med mig i graven muahahahaaa!
Till andra passet körde jag bara transporter, först med korg och sen med ärm. Det var mest ”fotgående med störning”, men som sagt så är det ju där läget ligger just nu så whatever. Jag behövde inte påminna honom så mycket om positionen så den biten tror jag kommer falla på plats ganska snabbt och det är jättebra!
Nu ska jag ”bara” försöka applicera det här även i vardagen också, när vi är ute och går i skogen eller åker och tränar ensamma vilket är nog så svårt att hålla motivationen till. Transporter är sååå tråkigt… Men det måste ju ordnas till, även om koefficienten på transporterna i sig är låga 2 så är det ändå ett moment som återkommer även i andra delar av programmet och vi har ju hamnat i ett läge där våra konflikter angående transporternas utföring skapar frustration som även går ut i andra moment så nu måste jag som sagt skala av det hela och börja om med en ny approach. Men det blir nog bra om 100 år!
