Dramatiskt!

Herregud, idag när vi gick och skrotade i sommarvärmen innan jobbet blev det världens dramatik!
Vi gick i fårhagen där vi brukar vara (givetvis när fåren inte är där dårå) och båda hundarna var lösa eftersom det dels är inhägnat område och dels hade vi gått en stund innan så Dax hade trampat ur sig den värsta energin i koppel. När vi hade gått genom halva hagen ställde sig Dax och markerade mot andra sidan, och där såg jag två rådjur stå. Jag sa ”nej, kom” och båda hundarna kom, Brimer hade inte ens sett dem för vinden låg åt fel håll men Dax fick massor av beröm för han har ju tidigare varit en jaktgalning och vi har jobbat massor på det.

Jag såg hur rådjuren skuttade iväg mot staketet och tänkte inte mer på det utan traskade vidare, hundarna svansade omkring en bit framför mig som vanligt och luktade på livet. Sen såg jag hur Dax åter igen vände upp mot en annan del av hagen och började springa ditåt med spetsade öron och han ska ju inte springa på grund av sitt ben så jag ropade ”nej!!” men det sket han i. För en millisekund försvann han utom synhåll bakom ett buskage och sen hördes ett skrik, varpå Brimer såklart också satte fart ditåt men han går ju att styra med rösten så honom fick jag i alla fall stopp på medan jag sprang mot hörnet av hagen jag inte såg pga buskarna. Innan jag hann runda dem kom det dock ett rådjur joggandes och skrikandes med Dax vallande på bortre sidan, utan att skälla eller hoppa eller något utan sprang bara bredvid (såg jag på hans ben under rådjuret). Jag vrålade ”neeeej, kom hiiiit!!!!” Och då avbröt han medan rådjuret travade vidare och bräkte i högan sky!

Jag fattade ingenting, jag såg ju att rådjuren sprang bortåt från oss när jag kallade in hundarna första gången så varför i helvete hoppade bara den ena ut och inte den andra?!?
Men en stund senare (och ett utvecklingssamtal senare, man vallar inte rådjur!!!) såg jag rådjuret ytterligare en gång längre bort i hagen och hur det ville hoppa över staketet men inte verkade få med sig bakbenen. Sen när den vände sidan till såg jag att det hade ett jättestort sår på låret!!
Så den hade ju inte kunnat hoppa ut från början för den hade ju ont, och sen kommer det ett dumhuvud till hund springandes så det är klart den kände att sista stunden var kommen och skrek!

På något vis har den alltså skadat sig inne i hagen så den inte kunde ta sig ut igen, snacka om att vara fast i en fälla… Jag ville inte stressa det stackars djuret mer utan gick mot en av grindarna för att ställa upp den så det skulle kunna gå ut där, men innan jag hann fram så hörde jag ett brak och ett skrik till och när jag gick för att kolla så var det borta så jag antar att den tog sig över staketet i alla fall men hade hemskt ont. Usch!!!
Sen lommade vi tillbaka till bilen, ingen av hundarna eller jag var på sådär strålande humör längre och nu får vi se vad som händer nästa gång Dax får vind på rådjur när han nu kommit ikapp en gång även om han inte fällde det…