När bra är dåligt.

Idag träffade vi ortopedexpert Fredrik Danielsson på Nacka djurklinik och han konstaterade efter att ha klämt, känt, vridit och vänt på Dax ben under närmast religiös tystnad i tio minuter att han inte kunde hitta något som verkade vara fel, men för säkerhets skull ville han ta fler röntgenplåtar och denna gång på knät, höfterna med och utan manipulation och ländryggen.
När samtliga plåtar var tagna och veterinären hade tittat på dem sa han att de allihop såg utmärkta ut, på höftbilden där de manipulerat lederna för att få ut dem ur skålarna syntes det praktiskt taget ingen skillnad så de är fortfarande i excellent skick och till min lättnad syntes heller inget på ryggen. Nu finns det även svart på vitt, han har inte spondylos, L7S1 eller något annat skit där!
Tyvärr kunde jag inte fota bilderna idag för det hade känts så pinsamt att be om, men dessa plåtar såg jättejättefina ut och man såg varenda partikel tydligt. Så hade det varit något skelettfel så hade man sett det! Dagens resultat blir att han fortfarande inte har någon diagnos på vad som är fel, veterinären sa att det bör vara en mjukdelsskada och det ser man ju inte på röntgen så hans råd var att köra på som vanligt tills det blivit så pass illa att man kan avgöra vad det är som är fel?!
Alltså jag förstår att han säger en sådan sak, inom humanmedicinen finns det ju specialister även inom mjukdelar men inom veterinärmedicin verkar det bara vara ”hårdvaran” som räknas och de som inriktar sig på mjukdelar är inte veterinärer utan rehabfolk. Så jag fattar att när det inte kan konstateras en ”hård” skada så tycker de inte att det är så farligt utan det är först när något ”verkligen” är sönder som man ska reagera. Men det är ju något som är sönder, och självklart vill jag inte låta det gå så långt att det ger andra skador för att kunna få fram vad det är!
Så tiden hos ReDog kvarstår, dock inte hos veterinären för nu känner jag att nu är han grundligt utredd på den fronten men Stefan ska helt klart få göra ett utlåtande innan jag lägger ner. Nu på kvällen är Dax jättehalt på benet och vill helst inte stödja på det, så helt klart så är han påverkad av all manipulation som blev under dagens undersökning. Något ÄR fel!
På eftermiddagen efter besöket fick han dessutom någon konstig reaktion, han har ju aldrig reagerat innan när han blivit sederad men idag blev han vinglig och hade svårt att gå rakt, stundtals apatisk och benen vek sig under honom flera gånger när vi gick en kort promenad. Hade jag inte PRECIS sett röntgenbilder på hans rygg så hade jag förutsatt att den var heltrasig, alternativt en blödning eller propp i hjärnan!
Jag vet inte varför detta kom sig men generellt kan man väl anta att det inte var den optimala dagen att sedera en hund på när det var 27 grader varmt ute och han då inte kunde reglera kroppstemperaturen genom att flåsa eftersom han var utslagen. Dessutom är min AC i bilen ur funktion när det är så här varmt (för det är ju bara då den behövs som bäst, idioti!) och det var köer hela vägen hem så hundarna kokades ju praktiskt taget där bak, jag kan i alla fall dra ner rutorna fram. Måste fixa det där!
Jag hällde vatten på honom för att kyla ner och när vi kom hem fick jag honom att dricka massor genom att hälla en skvätt mjölk i vattnet så han fick vätska upp sig ordentligt och sedan vila, vila, vila vilken han inte hade något emot som synes på bilden ovan där han har intagit min säng för rekreation. Nu på kvällen känns han som vanligt igen, förutom att han har ont i benet då. Jag filmade två korta snuttar under promenaden får ni se hur det såg ut, mycket obehagligt!