Sista passet i natt, jag tycker denna vända har gått ovanligt snabbt för att vara en fredag-tisdagsvända. Annars är det vändan från helvetet, jobbveckan ska vara slut när det är söndag men nej, då har man två pass kvar. Hellre hade jag faktiskt jobbat onsdag-söndag och sen onsdag-söndag igen veckan efter haha. Dock så uppskattar jag ju våra långa ledigheter något så grymt mycket, alltså minst fyra dagar gör sååå himla mycket!
Rickard går ju på ett annat schema som gör att han som mest är ledig tre dagar i sträck, han tycker att det vore otänkbart att jobba hela fem nätter i rad och dör lite av bara tanken. Jag däremot skulle dö rent fysiskt av att jobba två, ledig två, jobba tre, ledig två, jobba två, ledig tre osv, gaaah kroppen skulle ju aldrig hinna ställa om så för att det skulle funka så skulle man ju behöva vara nattmänniska jämt. Fy fasen alltså… Det tar en dag för att bli dagmänniska och har man då bara två dagar ledigt är det ju ingen idé att engagera sig i det. MEN det är ju samma sak att vända till natt, ska man bara jobba två eller tre nätter känns det ju så jäkla ovärt och då blir man svintrött på jobbet i stället. Jobbar man längre vändor tar det en natt eller kanske två att komma in i det men sen rullar det bara på, och sen ställer man om till dag i som sagt minst fyra dagar och känner att man lever livet haha.
Nej, hellre jobbar jag längre vändor (precis som jag gärna jobbar långa pass, dagen är ju ändå redan förstörd av att man ska jobba så då kan man ju göra det ordentligt i stället!) och har långa ledigheter så man kan hitta på saker utan att ens behöva ta semester eller ledigt på annat sätt. Det optimala vore ju 7-7 schema då man jobbar torsdag-onsdag varannan vecka, då får man ju dessutom ledigt varannan helg och inte två i rad och jobba två i rad som vi har det nu. Så jävla guld!
För övrigt rullar livet på, Dax var på rehab igår igen och four leg checken såg bra ut, fortfarande jämn i bak vilket är jättebra. Dock var han ojämn fram och avlastade högerbenet och rehab-Eva hittade att han var öm i triceps så det blev lite behandling på den också när vi ändå var igång. Det är ju inte så konstigt att det blir lite ojämnheter, dels är väl hundar som vi människor inte symmetriska i kroppen och dels blir det säkert lätt obalans när han gått och haft ont i senorna och avlastat på något annat sätt. Men det är inget vi inte kan reda ut så det kommer att bli bra!
Jag funderar på att köpa en novafon, det verkar vara många som har dem och är nöjda men samtidigt är det mycket jag vill ha just nu och de är ju inte helt billiga. En husvagn står klart överst på önskelistan (ja förutom ett riktigt hus då men det blir nog så att det får dröja till nästa år om inget oväntat händer) och det finns även andra funderingar inför framtiden som kräver lite kapital. Det saknas även lite andra smågrejor som gympadojor till jobbet osv och hur det än är så kan man ju inte bara handla för ett tu tre så är pengarna slut. Så det gäller att tänka efter före…
Jag har fått frågan mycket på senaste tiden om hur det går med Brimer, och lite snabbt kan jag väl säga att det inte är någon som har hört av sig än som varit aktuell för en flytt. Jag hade en tanke som tyvärr inte verkar gå i lås, och samtidigt känner jag mer och mer att han utvecklas mer och mer till en jäkligt trevlig kille för varje dag som går, det är sån skillnad på honom nu mot till exempel för ett år sedan så det går inte ens att jämföra!
Han har ju aldrig varit en problemhund, ABSOLUT INTE vill jag bara understryka, men han har ju generella osäkerheter som har gett lite knasiga beteenden när han har fått för mycket ansvar. Till exempel om han blivit överraskad av folk eller folk med hundar på en promenad där jag gått och drällt 30 meter bakom honom och inte haft koll, då har han tvingats fatta beslut själv och då har han fattat fel, börjat skälla och sprungit emot dem med raggen rest för att han är osäker. Men han skulle aldrig springa hela vägen fram och göra något dumt, och han har gått att bryta omedelbart och sedan självklart fått skäll av mig för det är rena dumheter. Blir man ”rädd” så behöver man inte agera framåt, kom till mig då i stället och låt mig hantera det. Men som sagt så är det mitt fel som satt honom i en situation som han inte kunnat hantera, och då måste JAG lära mig av det så att det inte händer igen!
Detta har det blivit en så himla fin utveckling på, nu kan jag till och med ana lite ”skvaller” på honom precis som Dax har för att han är så van att jag kallar in om vi möter någon tex i motionsspåret; ser han någon stannar han till och tittar på mig ”det kommer någon, ska du ropa?”. Detta är ju jättejättebra framsteg på Brimer, även om man ska vara medveten om att man inte för den sakens skull bara kan släppa honom vind för våg och tro att problemet är borta. Han får fortfarande inte hamna i en sits där han tvingas ta egna beslut som han kanske inte kan hantera. Likaså att hälsa på andra människor gör han jättefina framsteg med, även där har han tyckt att det har varit jobbigt och har inte vetat hur han ska hantera sig så då har jag helt enkelt inte satt honom i den sitsen att han behöver bli ”trängd” av folk som prompt ska hälsa utan låtit honom gå och skrota som han vill, komma fram när han vill och stöttat honom när folk har engagerat sig i honom så att han får en känsla av att jag är med och ”har hans rygg”. Nu tar han kontakt på egen hand på ett balanserat sätt och även om han oftast inte är så överdrivet intresserad utan går därifrån igen direkt så kan han också engagera sig och bjuda in till mer kontakt eller utdela nån liten slick här och där och man ser på hela hunden att han är ok i situationen. Sen finns jag där och stöttar i alla fall, även där gäller det att inte bara släppa honom och åter igen sätta honom i en oschysst sits men han behöver mindre och mindre hjälp att ta rätt beslut och det är jättekul!
Världens bästa Brimer, jag älskar verkligen den här hunden och jag får väl helt enkelt börja vänja mig vid tanken på att det kanske blir tre hundar för min del nån gång i framtiden snarare än att han kommer att flytta.
