web analytics

Nu blir det lite sporadiskt med bloggandet, jag skyller på att jag har semester hehe. Fast det är ju inte sådär jättemycket ledigt, efter helgen bör det dock bli bättre och jag ska ”bara” måla mammas och pappas landställe – en villa på 120 kvm. Så jag tror jag vet vad jag har att göra kommande vecka också faktiskt.
Igår var jag i Västerås för lite rehab och ett återbesök hos Stefan, och han kunde konstatera att Dax nu är helt friskförklarad från smärta, kanske lite, lite stelare i tredje tån än men nu kan vi så smått starta upp igen. Han sa ”han ska trava på hårt underlag som tex asfalt i 2-3 km varannan dag så det är bara att bege sig ut och springa”. Jag informerade då om att om jag ska springa med honom kommer han INTE att trava eftersom det går för långsamt!
På sin höjd blir det passgång hahaha, så det får bli cykel i stället.
Folk har frågat under hela tiden som jag har hållit på med Dax rehab ”hur orkar du?”, ”hur har du råd?” osv. Och jag kan säga här och nu att såhär i ”efterhand” (vi är ju inte klara än även om smärtan är borta) så skulle jag fortfarande köra exakt samma race och kunna betala dubbelt så mycket med ett leende när jag har sett vilket resultat det har gett!
Vi har varit på fem behandlingar hittills, det är hälften av vad som var sagt från början och redan är han smärtfri och vi kan påbörja uppbyggnaden igen i lugn takt. Självklart hade jag kunnat skita i att behandla honom, absolut hade han läkt ihop ändå. Men hur lång tid hade det tagit?
Jag vet vilken effekt massage, laser, akupunktur osv har på idrottsskador, jag har till och med viss utbildning på det området för den som inte visste det, och där ser man klara samband mellan rehabiliteringstid och olika typer av behandling. Varför skulle det vara annorlunda på hund, eller andra djur för den delen?
Muskler är muskler, oavsett vilken kropp de sitter på så svarar de lika på trauma – de går sönder – och rehabilitering – de läker. Sen är det ju olika från art till art och individ till individ vilken förmåga man har att skapa nya celler tex men då är vi ju inne på djupet och rotar.
Så även om Dax nu hade läkt ihop till 100 % även utan dessa behandlingar så ligger det i mitt intresse att det går så snabbt det kan, främst för att han är min familjemedlem och jag vill inte att han ska ha ont en sekund mer än nödvändigt (!!!) men också för att han är min kollega och jag behöver ha honom hel på jobbet så snabbt det går. Att det kostar pengar tycker jag inte är ett dugg konstigt, jag nyttjar andras kunskap som de spenderat ofantligt mycket tid, pengar, engagemang osv på att lära sig för att kunna hjälpa mig och alla andra som behöver det och hade jag suttit i deras sits så hade inte jag heller ”skänkt bort” det. Alla praktiker är vinstdrivande företag, det ska man såklart alltid bära med sig, MEN jag tycker och känner att det är skillnad på stora kliniker som Albano, Bagarmossen och tyvärr måste jag även säga Strömsholm nuförtiden där allt går på ”löpande bandet” och feldiagnoserna haglar, än på mindre ställen som Sundbybergs veterinärpraktik eller ReDog i Västerås och Tumba där man absolut får betala för sig men de också kan stanna i tid och säga ”nu behövs det inte mer” eller ”detta tar vi inget extra/ingenting för”. De bjuder till lite mer, man får den tid man behöver och får ställa alla frågor man har i lugn och ro.

Så svaret på hur jag orkar och har råd är helt enkelt att för mig är det en självklarhet att jag offrar allt annat både energimässigt, tidsmässigt och pengamässigt för en familjemedlem som alltid, alltid litar på och ställer upp för mig, i alla lägen. Det är det minsta jag kan göra tycker jag när jag nu har valt att ta på mig ett sådant ansvar som det är att ha djur, att se till att de alltid har det de behöver (vilket ju inte är så mycket, mat, husse eller matte och att få springa av sig ibland så är de flesta hundar mer än nöjda tex), se till att de inte behöver ha ont och/eller lida genom att ge dem den vård de kan tänkas behöva och slutligen se till att de avslutar sitt liv med värdighet och så smärtfritt det går. Djuren har ju den möjligheten till skillnad från oss människor, de behöver inte lida i onödan och invänta att hela kroppen slås ut på olika sätt utan vi kan ge dem sista vilan innan det går så långt, och det tycker jag är varje djurägares PLIKT att också göra i stället för att vänta ut sina redan sjuka djur tills de kollapsar fullständigt för att man själv inte kan släppa taget. Man måste ta hand om dem och se till att de får allt som bara går, genom livet och ända in i slutet. Är man inte villig att göra det så tycker jag inte att man ska ha djur.
Jag gillar inte att likställa djur med barn, djur ÄR INTE våra barn!
Men på ett sätt är det samma sak, både ett djur och ett barn har fått sitt liv lagt i våra händer och det är vi som måste avgöra hur vi ska sköta det på bästa sätt. Skillnaden är att barnen växer upp och börjar ta hand om sig själva medan djurens öde förblir i våra händer hela deras liv, därför tycker jag absolut att man ska tänka till både en och två gånger INNAN man skaffar djur om man är villig att ta det ansvaret till 100 % under alla dessa år. Är man inte det utan ”livet kommer emellan” som det så fint heter, skaffa då inga djur!
Av samma anledning tycker jag inte att man ska skaffa några djur till sina barn, just för att de förändras i rask takt och skaffar nya intressen. Är man då som förälder inte villig att finnas där till 100 % för djuret om intresset sviker, köp det inte från första början!!
Det finns inget jag avskyr mer än när folk inte tar det ansvar de själva har valt att ta på sig…

2 Thoughts on “Varannandagsbloggande.

  1. Jag gillar ditt resonemang! Min hund är inte mitt barn men det är jag som har tagit på mig ansvaret att ta hand om honom…Även jag hade betalt allt som måste göras för att han ska må bra osv …Har man köpt hund så har man och då får man ta dom kostnaderna runt om oxå…

    • Tack!
      Ja jag tycker man ofta hör ”det är för dyrt” från folk om saker de vet att deras djur skulle må bra av, ibland till och med veterinärvård. Samtidigt går de och köper dyra saker till sig själva, eller kastar bort pengarna på fika etc. var och varannan dag. Jag tycker att det är hemska värderingar och kan inte relatera till dem för fem öre. För mig går familjen alltid först, och mina hundar är en del av min familj! 🙁

Kommentera gärna här!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: