Jag tänkte ju skriva om träningen igår men så fick jag ett tråkigt meddelande och all lust till allt försvann fullständigt. Bläää för att behöva bli arg och kriga hela tiden säger jag bara, det TÄR på en något så grönjävligt!
Svante hanterade situationen helt rätt och tog med mig ut för shopping och kinamat, han förstår mig hahaha! ❤
Bakom molnen skiner alltid solen som det gamla indianordspråket säger… På väg till tävlingen i lördags sken solen igenom på vissa ställen, lite coolt.
NU kommer i alla fall lite text om träningen i söndags, och vi började med sök där Svante körde Brimer och jag körde Öje. Båda två fick rena bebisövningar där figuranten antingen visar att de har godis eller leksak och sedan går en bit ut i den vallade sökrutan, sen vänder man bort hunden och går iväg en bit medan figgen går längre ut i rutan och gömmer sig på en plats där vinden ligger mot sökstigen där hunden ska släppas. Sedan går man tillbaka med hunden till stigen igen och släpper den, och tanken är då att den ska ha minnesbilder av figgen med godis eller leksak och också genast eller i alla fall ganska snabbt få vittring på figgen i vinden så att den springer ut och får sin belöning.
Brimer skötte detta med bravur måste jag säga, visst har han kört lite uppletande så han förstår ju att han ska göra nånting där ute i skogen men å andra sidan är det just kontakt med människor som har varit lite knepig för honom i yngre dagar så jag har struntat i att köra så mycket sök med honom helt enkelt (ska jag vara krass har jag ju inte kört så mycket sök med nån av mina hundar vilket ju straffade sig på min och Dax sista tävling i våras). Nåväl, Brimer gjorde bra ifrån sig och har verkligen växt i sina kläder och blivit en riktigt trevlig pojke även om han alltid kommer behöva en del riktlinjer i vissa situationer. Han har bra fart och ett stort intresse för vad som kan finnas i skogen så skulle man dra på med ett gäng träningstimmar på den hunden skulle han bli en mycket bra sökhund skulle jag tro!
Öje fick samma övningar men honom körde vi först med bollar då han definitivt inte har några problem med folk, ja det vill säga i normala fall. Därför blev det lite av en överraskning när han sprang ut mot figgen och fram till legan men då tvärstannade med svansen upp, reste lite ragg och klämde ur sig ”boff boff” och sedan kom springande in igen!
När jag gick ut mot figgen och hon pratade med honom så kom han så småningom fram och lekte lite så det löste sig ändå.
Jag har tre teorier om det här, A: det tog lite tid mellan att han såg figgen gå ut tills vi kom tillbaka och han fick springa pga att figgen fick placera om sig, sen när han kom ut hade hon lagt sig i ett hål som lega vilket gjorde att nästan bara huvudet stack upp. Jag tänker att han hann glömma bort figgen lite grann under tiden och blev förvånad över att det plötsligt låg ett huvud ute i skogen.
Eller B: han är en 12 månaders mallenhane som håller på och växer upp och dessutom är åt det barnsligare hållet, då är det inte alltid helt lätt att sortera alla intryck och reaktioner i rätt fack och det som verkar logiskt i ena stunden kan kännas väldigt mystiskt och underligt i nästa.
Eller C: en blandning av A och B, och en släng av resten av alfabetet också när vi ändå är igång haha!
Vi körde två gånger till och då gick det smärtfritt men man såg att han hade verkligen ingen aning om att han letade efter folk därute i skogen utan jag fick hjälpa honom genom att gå med ut. När han fick vind hittade han dock rätt själv.
På tredje och sista figgen testade vi med att byta figgen till en man och också att han skulle mata honom med lite godis i stället men det var inte så intressant tyckte Öje utan figgen fick plocka fram en boll och kalla tillbaka honom för att leka. Det märks att han är väldigt snabb på att mentalt avsluta övningar och gå vidare på nästa situation, lite ”jahapp där ligger du – check – nästa!” och tar in allt runt omkring vilket jag tycker är en bra egenskap om man nu ska tänka tjänst där jag vill ha en vaken och uppmärksam hund som inte låser sig, men det ställer ju till det lite när vi människor gärna vill dra ut på belöningarna för att verkligen befästa att det blev rätt haha.
Det här var en ”ny” metod för mig att lära in sökarbetet, jag har bara använt liknande övningar på hundar som redan haft ett hum om att det ligger folk i skogen och man ska leta upp dem. Till nästa gång tänker jag att jag köra hederliga vindövningar á la patrullstig till att börja med för att befästa tankarna dels på att det ligger folk i skogen som man ska hitta, dels att man ska använda sig av vinden för att få vittring och dels få suget ut mot figgen på en gång så det inte blir så fladdrigt och framför allt inte tar för lång tid. Han är inte en hund som håller tanken i flera minuter utan då blir det bättre att tilltala ”reptilhjärnan” med snabb respons på retningarna det vill säga vittring i nosen – det ligger nån där – spring och hitta direkt.
På eftermiddagen blev det sedan lydnad och då körde jag först Öje som fick köra sina små positionsövningar, denna dag hade han jääättesvårt att hålla koncentrationen och var tvungen att titta på allt som rörde sig runt omkring. Inte så konstigt i och för sig med ny klubb, massa folk och andra hundar och så lite sök i ryggen på det. Han fick i alla fall till några fina vändor, och jag fick tips om att köra koncentrationsövningar med godis på honom vilket jag absolut tror gynnar denna typ av hund.
Dax fick också komma ut och lufta pälsen i fritt följ, han laddar lätt på kommenderingen och i synnerhet på detta pass när han hade fått sitta i bilen och vänta hela förmiddagen när de andra körde sök!
Även han kan tjäna på koncentrationsövningar, att hålla kontakten trots att belöningen finns tillgänglig och att vänta på varsågod. Detta är övningar jag alltid gör på valpar, men av nån anledning faller de bort under tidens gång när man börjar köra mer och mer delar ur moment och inte bara kontakt. Jag tror att Siv Svendsen hade skrivit nåt om liknande övningar i senaste numret av Brukshunden för den som är intresserad närmare av vad jag menar, men jag är inte säker då jag bara har skummat igenom tidningen så det kan lika gärna ha varit i en annan artikel.
Det var skojigt att vara iväg och köra en heldag med trevliga och duktiga människor, herre min gud vad det var länge sedan känns det som. Jag hoppas det blir av fler gånger även om vintern närmar sig, men å andra sidan konstaterade vi också att det finns mängder av inomhushallar i Mälardalen nuförtiden så även om det blir en riktigt vargavinter så kan man ändå fortsätta köra!
Idag var det tänkt att Öje skulle röntga höfter, armbågar och rygg men när vi kom till ReDog var röntgenapparaten trasig så det blev bara vaccination av alla tre odjuren inför deras pensionatvistelse. Alla tre skötte sig utomordentligt och Öje charmade alla i sin väg inne på kliniken där de konstaterade att han nog är en labbe i mallekostym!
När vi kom in var han lite stissig och klängig på mig och det slog mig att jag inte har haft med honom i så många miljöer på dagtid när det är en massa liv och rörelse runtomkring så det var en nyttig upplevelse för honom. Efter ett litet tag lugnade han dock ner sig och la sig till och med och vilade på sidan innan de kom med vaccinationssprutan så han har ju en fungerande avknapp också tack och lov.
Dax är lite mer rutinerad på det här med veterinärer kan man ju lugnt säga så han for runt som en stormvind när vi kom in i sedvanlig ordning och direkt när vi var inne på rummet slängde han sig på sidan ”suck, nu ska vi vänta och vänta…” hehe.
Formen på de tre är för dagen Dax 27,9 kg, Brimer 33,7 kg och dagens surprise Öje 30,5 kg!
Gissningsvis blir det en färdigvikt på 34-35 kg på den lille sparven när han är uppmusklad så småningom, lite väl tungt tycker matte och mattes rygg hahaha!
Efter vaccineringarna slängde jag in bilen på verkstaden så de får se över jobbet de gjorde på den i förra veckan. De bytte bland annat drivrem då och efter det så kvittrar det något oerhört när jag kör, framför allt när den är kall men stundtals även när den är varm så det får de kolla på. Jag fick precis SMS om att den är klar så jag ska se till att ta mig dit och sen tror jag att det blir lite träning av hundarna igen innan det är dags att ta uppesittarkväll inför jobbet i morgon.
