I förrgår åkte vi och mötte upp Elina för att spåra lite med hundarna, regnet hade öst ner hela dagen så även om det hade minskat avsevärt när det väl var dags att ses så blev vi fortfarande dyngsura av all blöt vegetation.
Öje fick ett ganska kort men knixigt spår i skog, kanske 300 meter med 3 pinnar + slut. Han tog upp det jättefint och hade koll på kärnan till större del, det enda egentliga större släppet var vid en vinkel åt höger som gick över ett dike där han i ren orutin förutsatte att det fortsatte efter dikeskanten. Han vände tillbaka efter kanske 7-8 meter efter att jag bromsat honom (vilket är för sent av mig men jag var tvungen att komma ut ur ett buskage innan jag såg att han var förbi) och sen forskade han reda på rätt väg över diket.
Apporterna blev lite varierade, första tog han och kom jättefint till mig när jag ropade. Andra plockade han upp men ville mindre gärna komma in med den och när han bestämde sig för att komma så spottade han ut den först. Tredje höll han på att missa men jag släppte linan precis innan eftersom den trasslat sig runt ett träd så jag ropade ”stanna” precis när han var vid apporten haha, det var inte avsiktligt men bra ändå.
Mot slutet började han bli lite trött, den stackars hunden har ju ingen spårkondition eftersom vi tränar så sällan, så det gick lite vingligt på sista sträckan och han åt nåt grässtrå i farten, men sen hittade han slutet och den pinnen tyckte han var finast av dem alla haha.
Jag ska fundera lite på hur jag ska göra med apporterna, i grunden är han mest intresserad av att fortsätta spåra men han har ALLTID haft ett naturligt intresse av att plocka upp pinnarna ändå. Det som blir kruxet är att han inte kommer och lämnar av dem, och jag har väldigt svårt att motivera honom till att göra det också eftersom hans största belöning är att antingen ha pinnen eller att spåra vidare. Jag vet att många låter hundarna tugga sönder pinnarna på träning för att det är det hundarna vill och sen på tävling kommenderar de helt enkelt loss dem så fort hunden tagit dem i munnen, jag är inte helt förtjust i den idén då det krasst sett bara krävs ett rejält tugg för att klyva en torr pinne och då är den borträknad på tävling så jag vill inte att hunden ska tänka ”destroy!!” när den tar en pinne!
Att helt enkelt bara ta pinnen och spåra vidare är ju ett annat alternativ men då ligger mina funderingar i hur jag ska öka värdet på pinnarna när det blir lite tuff terräng eller de ligger knepigt till. Metoden ”du får inte spåra vidare förrän du tagit pinnen” är ju inte sådär himla peppande utan bygger ju på ett förbud, och jag vill gärna träna med positiv motivation och inte negativ. Så vi ska peta lite med pinnarna på sidan av (ja jag vet att jag har sagt det förut, vi ska ”bara” komma till skott också) och se om vi inte kan få till lite apportering av dem ändå. Måste skaffa fler pinnar bara, just nu har vi kanske fyra långa slutapporter men bara två hela och två halvor av de korta.
Idag öser regnet också ner och vi ska börja med att ge oss ut och simma!
Vi får väl se hur det går, denna gång blir det i mörka Sörmlandsvatten så antingen känns det bättre eftersom sikten blir sämre eller så känns det ännu värre med läskigt mörker. Ut måste vi hur som helst, bara två veckor kvar nu!
I eftermiddag kommer Sandra hit och tränar lite hund och käkar middag så även på den fronten bör det bli lite nytta gjord idag. Staketbygget blir satt på vänt tills imorn då prognosen säger bättre väder.
