Helgens väder har varit alldeles för ostabilt för staketbygge eftersom virket är obehandlat, vi får sikta på att färdigställa nästa helg. Hela dagen igår öste regnet verkligen ner och ingen ville riktigt träna hund när Sandra kom, så det blev god middag och babbel i stället. Först när hon hade åkt hem och det närmade sig läggdags fick vi en liten kort glimt av solnedgången mellan träden.
I stället har det blivit simning i sjön både igår och idag, och faktiskt så var det mindre obehagligt att simma i mörkt vatten än i det klara. Jag vet inte riktigt varför, kanske är det för att det är så man är van vid att det ser ut när man badar ute i Sverige?
Bra i alla fall eftersom det inte kommer vara turkost och klart vatten i Stockholms ström om två veckor.
Jag börjar bli lite nervös och försöker fråga Svante så mycket jag kan komma på, jag har märkt att jag oftast blir stressad av nya situationer och saker jag inte gjort förut men det blir såklart bättre med mental förberedelse. Samma sak när jag tävlat med hund, första starten i en ny gren har alltid varit pirrig, sen vet man mer vad man kan förvänta sig och då känns det bra igen. Ju mer man vågar lämna sin komfortzon, desto mer växer man som människa och inser att den enda begränsningen man har är man själv – det är jag helt övertygad om!
Idag blev det också en liten kort joggingtur, Svante ville kolla känslan i knät så vi körde några km med ömsom gå och ömsom jogga i pratfart. Förhoppningen är att han får en magnetröntgen under veckan som kommer eller kanske nästa så att man vet vad som är fel och kan behandla och rehabilitera därefter. Det är ju viss skillnad på ett trasigt korsband, minisk, muskelfäste eller en fraktur tex.
För övrigt har vi haft ännu en härlig dag med god mat och hundmys, hundarna fick bada efter oss så väl hemma igen var Öje trött och nallig och kröp upp i mitt knä när vi satt och åt mellis ute på altanen. ❤
