Det var minsann inte igår, men idag har hela dagen vikts åt hundträning. Vi mötte upp Sandra och Edward vid Almnäs för att lägga ut spår, Öje fick ett där tanken var att vi skulle jobba på att komma in med pinnarna till mig. Sandra gick ut spåret och använde också sina egna pinnar, men när vi sedan gick det så hade han väldigt lågt intresse för pinnarna överhuvudtaget så efter ett tag avbröt jag honom. I stället åkte vi en bit bort och lade ett enkelt, rakt spår med många pinnar för att få till mängdträning.
När han plockade upp första pinnen så blev han nöjd, men han har inte det största intresset för att lämna över saker till mig så jag fick skärpa till tonen och kommendera för att han skulle komma. Då kom han in men släppte pinnen, så jag tänkte raskt om och bestämde att då skiter vi i att han ska apportera pinnarna!
Han ska markera eller plocka upp dem men sen får han släppa dem direkt med losskommando och spåra vidare i stället, han vill inte lämna av dem till mig och han är inte jättesugen på belöningar heller så varför krångla till det?!
De efterföljande 6-7 pinnarna gick som en dans, han plockade upp dem och jag sa ”braaa, loss”, han släppte direkt och lade eller satte sig och stirrade på dem, jag berömde med rösten och gav lite köttbulle, plockade bort pinnen och sen spårade vi vidare. Inget onödigt krångel, ingen direkt inlärning utan bara hitta och påvisa pinnen och sen fortsätter vi. Sen får framtiden utvisa om han passar bättre på en renodlat passiv markering som jag haft på Dax eller om han ska få fortsätta att faktiskt lyfta upp pinnarna, men det är inget direkt stort problem. Ibland är det enkla det svåraste att komma fram till!
Efter alla hade spårat klart åkte vi vidare till klubben för att köra lydnad, för vår del blev det träna på ”före”-kommandot mot en upphängd kampdutt, hopp över hinder och en inkallning. På första vändan av ”före” sprang han som en galning i kopplet, han mindes vad det betydde i alla fall!
På andra vändan bromsade jag honom i kopplet för att se om han kunde ta det, och även om han visserligen blev lite häpen av att det tog stopp i kopplet så gick han ner mer i tempo och sedan gång tre till sex promenerade han riktigt fint även om jag fick heja på lite för att lämna min sida. Sista vändan hade jag hängt ut dutten och var på väg därifrån, kommenderade ”före” och nog sjuttsingen gick han ut så då droppade jag en boll över hans huvud i stället, duktig Öje! ❤
På hopp över hinder har han svårt att förstå återhoppet men att hoppa ut och att sitta på andra sidan gick fint idag. Inkallningen blev också bra, han fick massor av hjälp att sitta kvar en stund trots att jag vänt mig om och sedan även kommentering ” fot” vid den avslutande ingången. Jag vet inte om han fortfarande behöver det men jag tycker att han har så hög fart och ser ytterst ofokuserad ut så jag hjälper honom en hel del där med både röst och kropp.
Både Brimer och Dax fick också komma ut, Brimer fick både spår, skallmarkeringsträning (i IPO-skjulen där jag fotat genom kikhålet ovan haha!) och lydnad, och Dax fick också lyda lite i form av fritt följ och ljudgivning. Så nu är alla nöjda och trötta, både hundar och förare haha!
