Varannan dag.

Nu har det blivit en del varannandagsbloggande här, Svante är sjukskriven idag och i morgon men sen går han tillbaka till jobbet och då kanske det blir mer uppdaterat. Nu hittar vi på saker mest hela tiden, mellan jobbandet med företaget förstås. Sakta men säkert rör det på sig, i morgon drar jag igång min första (officiella) kurs och det blir en skräddarsydd grundkurs för fyra ekipage!
Det finns också lite andra planer med i bakgrunden som jag hoppas på går i lås, så just nu är det mycket planerande och strukturerande på gång.

Under helgen har det blivit massor av hundträning, i lördags spår och uppletande som jag skrev om tidigare och igår lydnad och lite bitövningar för Öjes del och lydnad för Dax. Jag var inte på topp så det blev enkla saker med Öje i lydnaden, linförighet med ganska snabba belöningar för att få upp trycket, inkallning med fokus på stadga i att sitta kvar. Tålamod är en dygd hehe, även för små mallepojkar… Läggande under gång blev det också, han slänger sig i marken och det ser superfint ut.
Bitövningarna var som sagt väldigt enkla, bara att hoppa in i kudde och få vinna den direkt utan något som helst motstånd de första två gångerna och sedan liiite motstånd i själva landningen innan vinst i gång nummer tre, sen lite mer kamp gång nr fyra osv. Det är aldrig fel att backa bandet och köra lite basic ibland, för att göra det enkelt och ha kul!

Dax körde jag igenom i lydnadsklass ett, och det vi ska lägga krut på är ställandet och hans vanliga akilleshälar linförighet och kommendering som han gasar igång på. Ställandet är som ett stort mörker i hans skalle, det ligger så långt bort i en sjuårings hjärna att man plötsligt ska stå under gång. I jämförelse med Öje har han en inlärningskurva som har samma stigning som Alvaret på Öland, det vill säga enormt flack hahaha!
Men det är inte så konstigt, dels så har han som sagt sju års erfarenheter av träning med sig i bagaget, då är ens uppfattning om hur världen ser ut ganska satt, och dels är han en helt annan typ av hund än vad Öje är (på gott och ont). Han har alltid varit lite åt det hårdare hållet, och med hård menar jag då inte hanteringshård utan som i mentalbeskrivningen där hård innebär ”svårt att skapa minnesbilder”. Det tar några repetitioner extra innan han har förstått och det har satt sig på plats helt enkelt. Men han har andra fördelar i stället, till exempel är han ju inte direkt svårstartad utan säger alltid ”ja tack” till det som erbjuds, så länge han kan tjäna lite kamp på det haha. Bästaste Daxeman! ❤Jag är evigt tacksam över att sommaren behagade återvända och ge oss några fler dagar av värme och underbart ljus, så härligt att tanka upp sig på fler fina minnen av sol, värme, bara ben och linne innan hösten och vinterns mörker sänker sig. Då är det dags för nya minnen i form av tända ljus, sprakande brasor och förhoppningsvis snöklädda träd och skidåkning i stället, härligt det också men på ett annat vis. Jag har alltid gillat vintern, men i år vill jag av någon anledning att sommaren ska vara för evigt! ❤
Kanske är det för all härlig träning vi har fått ihop, även om det blivit betydligt mindre sedan vi gick på semester (och jag som trodde det skulle bli mer då hahaha). Det är ju egentligen inga som helst problem att ge sig ut för att springa eller cykla med reflexvästar och lampor på sig men det är ändå en annan grej att göra det i ljus och värme.
Jag längtar efter att ge mig ut på en runda, men jag har fått ett sår som blivit infekterat och jag märker att mina lymfkörtlar får jobba extra med det så just nu måste jag låta kroppen vila. Snart hoppas jag det har lagt sig och jag kan ut och tuffa igen, på cykel eller till fots!