Nu var det ett tag sedan jag skrev ett riktigt inlägg, även om det kommit uppdateringar i form av adventskalender varje dag. Dels har det varit fullt upp med annat, hela helgen spenderade vi med att träna skydd tillsammans med ett par systrar till Öje samt ett par andra ekipage från Ullheden och Öje fick känna på munkorgsarbetet för första gången. Inga stötar utan först vill jag lära honom att hamna i rätt sinnesstämning när korgen åker på. Vi släckte ner hallen vi var i och så fick Svante stå lite gömd, sen kom vi in och tog på korgen och jag sa mitt kommando som jag vill att han ska förknippa med att stöta och då började Svante agera lite mystiskt och hotfullt så att Öje fick leva ut mot honom. Inte för mycket ”mota bort” så att det övergår i nån slags jakt utan bara ett par steg så att Öje fick växa på sig och sen var det bra när Svante gick tillbaka i det skrymsle han kom ifrån. Hela övningen går på bara några minuter men är grymt bra, ingen hets och galenskap utan fokus och målmedvetenhet precis som jag vill ha i korgen!
Anledningen till att jag har ett kommando och inte vill att det ska vara själva korgen som är trigger till den känslan är för att jag vill att han ska kunna ha munkorg på sig utan att tänka att han stöta på det han kommer åt, att kunna ha munkorg ändå kan vara användbart tex. vid veterinärbesök och då vill man INTE ha en känsla av allvar och stötar. Så har jag haft det på Dax och det har funkat väldigt bra, i synnerhet när han varit lite ofokuserad på tävling och tittat på domarna (för att han hela tiden tänkte på dubbelretningen och tittade efter gruppen) har jag kunnat säga mitt kommando och då har han genast fokuserat direkt på figgen.
Utöver detta har det varit en ganska tung period här hemma och därför har det inte heller funnits så mycket ork till att skriva här. Det har varit mycket funderande, diskuterande och räknande fram och tillbaka, och till slut har vi dragit slutsatser och fattat beslut.
Just nu kan man snarare kalla mig arbetslös än egenföretagare, kursverksamheten står mer eller mindre still pga vinter och kyla. Webshopen och butiken bär sig inte, sakerna jag säljer är kanon och de tjänar vi lite på men volymerna är för små för att kunna plocka ut några pengar utan allt återinvesteras in i företaget. Hundmaten går som bäst plus/minus noll, marginalerna är obefintliga där. Lönen jag har från gymmet är på tok för låg för att göra nån egentlig skillnad, och även om den vore högre så har jag fortfarande för få timmar där för att kunna gå runt på egen hand. En slutsats vi har kommit fram till är därför att jag måste skaffa mig ett nytt jobb!
I Mariefred med närområde är arbetstillfällena kraftigt begränsade, man måste söka sig till de större orterna vilket innebär pendling som kostar både pengar, tid och energi. I Västerås däremot finns det fler arbetstillfällen även om det också är fler sökande på varje tjänst, och vi har också ett boende där redan eftersom Svante har kvar sin lägenhet. Den är visserligen inte tillräckligt stor för oss alla under någon längre tid men vi har ju bott i den på heltid förut och vet att det funkar, och att skaffa en större lägenhet i väntan på drömhuset är ju inte heller någon omöjlighet. Att bo tillsammans skulle såklart, förutom att vi naturligtvis vill vara tillsammans, också vara det mest ekonomiska alternativet och Svante är den som har ett fast jobb och svårare att bryta upp än vad jag har. Alltså kommer jag sälja huset till våren när vi kan fixa några saker som kan göra det mer lättsålt och så satsar vi på Västerås igen.
Nu när beslutet är fattat känns det bra, men det har varit en process att ta sig dit och se över alla alternativ för att se till att vi inte gör något dumt. Det är ju i hus vi vill bo och vi har ett hus att tillgå så varför inte bo i det då har ju hela tiden varit den stora frågan?!
Men svaret kommer varje gång tillbaka till att det kostar för mycket av vår fritid att bo som vi gör, ingen av oss vill lägga flera timmar om dagen för att ta sig till och från jobbet när vi kunde använt den tiden till att träna oss själva eller hundarna, eller vad som helst annat. Och det måste också finnas jobb att gå till, jobb där man tjänar pengar och jobb till oss båda!
Jag är så less på att ständigt tänka på pengar och behöva vända på varenda krona och ändå inte få det att gå ihop, det tär på en när man inser att flödet ut är många gånger större än flödet in. Det enda som cirkulerar i skallen är hur man ska få ihop till alla räkningar och mat på bordet, varenda extra utgift känns som jordens undergång. Sömnen blir lidande, humöret blir lidande och orken blir definitivt lidande, det finns ingen energi utöver det mest nödvändiga. Mörkret hjälper ju inte heller till… Men snart vänder det och blir ljusare i alla fall, förhoppningsvis på alla plan dessutom!
Avslutningsvis har jag i alla fall lite goda nyheter och det är att vi var på återbesök hos veterinären idag (som fullkomligt slukade pengar, åter igen blev det helt SINNESSJUKT dyrt och jag blev tvungen att gå tillbaka till gamla kvitton och kolla vad jag betalat tidigare. Det visade sig att de höjt priserna något brutalt det senaste året, bara på en vanlig vaccinering har det gått från 310 kr till 435 kr!
Så nu är det tyvärr tack och hej till dem, när ett återbesök går på nästan 2000 spänn så har man tappat all rim och reson tycker jag) och nu är Dax i alla fall smärtfri igen i sina tår och vi kan fortsätta med uppbyggnad som planerat. Om 3-4 månader kan man kolla igen om Cartrophenet behöver fyllas på, men fram till dess kör vi på. Idag hade han lite ont i sina muskelfästen från höftböjarna vid knäna så hon trodde att han kanske är lite överansträngd efter allt koppelpromenerande eftersom han får en ganska struttig gång så han ska få ett par vilodagar från promenader nu och sen börjar vi lite smått med vikter och varva att ha två skor med bara en sko på det skadade benet. Hon var inte helt förtjust i att vi avviker från deras rekommendationer med att allt ska vara helt jämnt belastat men det skiter jag högaktningsfullt i, som jag skrivit tidigare så har vi ju belastat jämnt tidigare och inte fått några egentliga resultat av det så nu är det nog dags att tänka i nya banor. Jag tror det blir bra!
