Så var det dags att sammanfatta ännu ett år… Tiden går snabbt när man har roligt som den gamla klyschan säger, och det stämmer ju verkligen. Alla beklagar sig över att 2016 har varit hemskt, jag tycker det har varit toppen!
Precis som förra året börjar jag med lite ”kalla fakta”; under 2016 blev det 288 inlägg publicerade vilket är det lägsta antalet på fem år. Det har gått lite upp och ner med blogglusten, och jag tror den främsta orsaken till det har helt enkelt varit för att jag i år har varit mer fysiskt aktiv än någonsin vilket har gjort att när jag väl har tagit kväll har jag inte orkat blogga utan bara velat slappa. Det känns ju som ett helt klart godtagbart skäl till att blogga mindre!!
Bloggen har haft flest besökare från Sverige följt av USA och Norge, och det inlägg som har blivit mest läst har varit mitt gamla inlägg om Four Friends hundmat från 2013 följt av Färskfoder vs torrfoder från 2012 och åter igen Haglöfs Lim II Q från 2013 på en tredjeplats, inte så konstigt då detta är saker som folk ofta googlar på. Det mest lästa inlägget som publicerats under 2016 är Brickpass idag som publicerades den 28 juli (ett av mina roligaste träningspass i år för övrigt!).
Januari
Direkt i början av 2016 hände det något som för alltid har förändrat min världsbild; vi började simträna!
Till att börja med hade jag väldigt svårt att koordinera andningen, men det gick framåt för varje pass och efter någon månad kunde jag i alla fall göra några längder i sträck. Jag älskar simning nu, innan jag kunde crawla tyckte jag bara det var dötråkigt att nöta längder men nu tänker jag på min teknik, lägger upp planer för simpassen osv och då är det skoj!
Det blev alltså en hel del simning utförd under januari, och även en del längdskidåkning fick vi till innan snön smälte bort.
Jag skrev också det första av tre inlägg om ”Den osunda hälsan” vilket jag fick mycket bra feedback på, och jag är själv också väldigt nöjd over dessa tre inlägg som jag tycker belyser många av de problem vi har i Sverige idag vad det gäller hälsa och välmående. Del två och del tre kom i februari.
Brimer den gamla spjuvern fyllde fyra år!
Februari
Jag införskaffade min första multisportklocka, en Polar V800. En mycket trevlig pryl som var väldigt smidig och snygg på armen, men tyvärr var den väldigt opålitlig när det kom till simningen så den blev sedermera utbytt till en Suunto Ambit3 Vertical. Dock drog den upp mitt intresse ytterligare för träning och aktivitet genom att överföra allt till överskådlig statistik, me like!
Vi fortsatte med frekventa besök i simhallen där formen tog sig mer och mer, det blev en del hundträning men den största händelsen under februari var nog att jag fick ett nytt jobb efter nio år som väktare.
Mars
Jag växlade ner lite i träningen eftersom kroppen kändes lite sliten, och det gav bra effekt med fortsatta bra resultat. Ibland blir jag så nöjd över mina egna beslut haha!
Därmed inte sagt att vi inte tränade, det blev både lite löpning, införskaffande och provkörande av ny cykel och simning där jag för första gången körde 1500 meter under samma simpass.
Jag började jobba på mitt nya jobb och kunde plötsligt planera mina dagar på ett helt annat sätt än när jag levde som nattmänniska, en hel del tidig morgonjogging har det blivit i stället för morgonpromenad detta år och det är toppen (även om min kropp funkar som bäst på eftermiddagen runt ca kl 15-16 och morgonpassen stundtals känts som döden haha)!
Vi var också på ett litet skyddsläger i Uppsala där Öje bara hade myror i brallan och i skallen som den sanna tonåring han var, men med lite ökad kravbild så samlade han faktiskt ihop sig och vi kunde efter det ta träningen vidare.
April
Personligt rekord med första ”tusingen” i sträck i simhallen, tjoho haha!
Jag skaffade glasögon för första gången i mitt liv. Jag borde egentligen ha dem på mig så mycket jag kan, men eftersom jag inte ser dåligt utan dem (utan ”bara” lite dubbelt och förskjutet) och dessutom slår i dem eller fastnar med dem konstant samt får ont i huvudet av skalmarna och sadlarna har jag dem nästan aldrig på mig. Det är nog överlägset den sämsta investeringen under 2016, 3600 kr som ligger i ett fodral 99 % av tiden!
Den första otrevliga överraskningen på nya jobbet dök upp när lönerna inte vare sig kom ut i tid eller hade rätt summa, detta skulle senare visa sig vara standard – om man ens fick ut sin lön det vill säga för ibland hände det att någon blev utan lön och någon annan fick dubbla utbetalningar. Hoppet om en normal och stabil arbetsplats är kanske för alltid släckt…
Dax fyllde hela sju år detta år, och jag och Svante firade ett år tillsammans!
Maj
Vi fick en försmak av sommarvärme under maj månad och det blev en hel del löpning utöver simningen som jag fortfarande höll igång med. Även lite cykel klämde vi in, och mot slutet av månaden flyttade en racercykel in i garaget. Sedan den dagen har min MTB i princip stått orörd, kärlek vid första ögonkastet… Jag fick också en våtdräkt för swimrun av Svante, en helt ny upplevelse att simma iklädd neopren!
Dock blev den aldrig använd på något swimrun i år, utan i stället anmälde vi oss till Stockholm triathlon i början av juli där den fick lotsa mig genom Stockholms ström!
Juni
Premiär för min del med simning i öppet vatten, det var… Obehagligt haha. Men efter idogt tränande och lite byte av olika vattendrag så gick det ju bra det med och vi fick ihop lite simtimmar även under juni. Det blev också en del cyklande på nya racern som blev inställd så den passar mig perfekt dagen före midsommar, och även en del löpning. Förberedelser inför Stockholm triathlon!
Tysk-Volvon hade en tuff månad då jag först råkade låsa in nyckeln så vi fick lirka oss in med hjälp av bärgarens specialverktyg, och sen totalhavererade den på grund av en felaktigt monterad drivrem. Hela sommaren fick vi sedan klara oss med en bil, tack för det…
Jag sade upp mig från mitt nya jobb eftersom personalpolitiken och arbetsvillkoren var fruktansvärda och fick många funderingar på hur framtiden skulle hanteras med både boende och arbete.
Juli
Vi inledde månaden med att genomföra mitt livs första triathlon, slut som artist redan när vi skulle ut på löpningen var jag men vi tog oss i alla fall runt och jag fick blodad tand. Jag vill ha medaljer haha!
Det föranledde att vi anmälde oss till löploppet Trans Gran Canaria som går av stapeln den 25 februari 2017, så nya mål kom genast i sikte. Jag avverkade min första löparmil någonsin tillsammans med Sofie ute på Björnö, och i slutet av månaden tuffade jag runt 22 km terränglöpning, 57 km cykling och 400 meter simning utspritt på tre dagar när Hoffen kom upp och hälsade på!
Jag slutade på jobbet och började genast med uppstarten av det egna företaget, även om det har varit registrerat sedan 2014 så har det ju inte alls varit i någon omfattning att prata om så det är ju som att börja helt från början. Pirrigt, roligt, ångestladdat och nervöst, minst sagt!
Augusti
Semestertider och träningsmängden krympte märkligt nog. Annars brukar det ju vara när man är ledig och har tid och ork som man också får till mer träning, men tydligen inte för oss. Svante kände i och för sig av sitt trasiga knä under hela sommaren med en kulmen i augusti då han opererades, och det är inte lika roligt att träna ensam har jag märkt så då blev det även mindre gjort för min del. Sedan dess har vi inte riktigt kommit igång på samma nivå och frekvens som vi hade i början av året, det måste vi ta och råda bot på!
Vi tog husvagnen och drog iväg på äventyr i någon vecka i början av månaden, och det blev en del hundträning och familjemys med bådas familjer.
September
Uppstart för företaget!
Både butiken, webshopen och kurserna startade upp och har sedan tuffat på, och jag tog också ett extrajobb nere på gymmet i Mariefred för att dryga ut inkomsterna lite.
Temperaturerna höll sig behagliga nästan hela månaden ut, sommaren har verkligen varit förskjuten i år. Det bäddade för mer löpträning, men simningen försvann helt under september och togs inte upp igen förrän i november.
Öje fyllde två år.
Oktober
Det blev en hel del hundträning och lite mindre av den egna träningen, jag försökte dra igång igen med någon form av aktivitet varje dag men det gick inte ihop med orken. Höstmörkret och kylan smög sig på och jag blev tröttare och tröttare. Kämpandet med företaget började ta ut sin rätt och pengar blev en återkommande och överhängande faktor för oro. Rökkanalen och skorstenen inne behövde renoveras, bilen hade just varit på service, husvagnen åkte in på service, Dax behövde plötsligt svindyra sprutor… Pengar ut, inte så mycket pengar in!
Åt det mer positiva hållet så åkte vi i alla fall på kennelläger och träffade flera av Öjes syskon med sina hussar och mattar, superkul att se hur de andra i kullen är och också roligt att knyta nya kontakter!
November
Årets första snö!
Den låg kvar i drygt en vecka eller något sådant, sen töade den bort och har bara återkommit i tunna lager då och då sedan dess. Tråååkigt!
Det blev en del hundträning och även egen träning, simningen kom igång igen och genast kändes livet lite roligare. För övrigt hände det inte så mycket, november var en typisk mellanmånad.
December
Årets sista månad och jag fick ett bryt på alla adventskalendrar med choklad, lakrits, kakor och annat man kan stoppa i truten så jag revolterade genom att lägga upp en träningsövning varje dag i stället. Jag glömde bort att jag skulle dra igång den 1a och jag orkade inte köra den 24e som jag hade tänkt eftersom jag inte kunde göra vilka övningar om helst, men de övriga 22 dagarna där emellan blev det faktiskt något gjort varje dag och jag försökte varva med både styrka, rörlighet och tanken var också att ha en del kondition.
Nu blev det ju inte riktigt som det var tänkt, knappt två veckor in i december tränade vi hund och jag fick knät omvridet så det gick sönder, så efter det fick jag revidera min lilla lista med övningar ganska så rejält kan man säga. Frakturen jag fick i benet har läkt otroligt snabbt och bra så snart är jag på banan igen!
När jag tittar på bilderna nu känner jag bara en enorm pepp och sug för att köra vidare, och det är himla skönt efter att ha tappat den fina träningsrutin vi hade under första halvåret kan man väl säga under 2016.
Vi körde också en hel del hund och Öje fick testa på munkorgen för första gången i både skyddet och söket (vilket jag har glömt att skriva om så det får bli i ett eget inlägg längre fram), och vi plockade också bort mycket av retningarna i söket utan att det påverkade hans arbete det minsta. Jag vet att jag har tjatat om det under hela året, men han är så jäkla tacksam att träna med!
Så här få träningstimmar har jag ALDRIG lagt på en hund någonsin, och ändå går han bara från klarhet till klarhet. Sen har såklart alla träningspass inte varit klockrena alla gånger, men generellt så har det inte behövts några större justeringar för att bitarna ska falla på plats till nästa pass. Snacka om kvalitetsträning!!
Under december beslutade vi oss dessutom för att sälja huset och flytta på heltid till Västerås där arbetsmöjligheterna är bättre och vi får en helt annan närhet till allt. Varken jag eller Svante är några småstadsmänniskor, vi uppskattar anonymiteten man får i en större stad och tycker det är otroligt skönt att ha många möjligheter inom räckhåll. Mariefred är fint på många sätt, men det fyller inte längre de behov vi har just nu.
Summering och planering
I förra årets resumé skrev jag att fokus under 2016 vad det gäller hundarna kommer läggas på Öje och Dax får stå tillbaka mer, och så har det också blivit. 2016 blev Dax sista år som tjänstehund och han är numera en glad pensionär i stället.
Jag skrev också att en målsättning för 2016 var att hålla igång med träningen och det sunda levernet, och försöka köpa bra mat i större utsträckning än förr, mer ekologiskt och närproducerat. Träningen har som sagt gått lite upp och ner, mycket bra i början av året men sedan en liten dipp och nu på slutet känns det som att vi börjar hitta lite rätt igen. Helt klart har vi också köpt mer schysst mat, så check på den!
Sedan var målet inför 2016 att starta en swimrun, så blev det ju inte utan vi körde ett triathlon i stället och hoppade över den swimruntävling vi var anmälda till pga att framför allt jag inte var ett dugg sugen. Det hade blåst storm i flera dagar och medeltemperaturen i vattnet hade sjunkit med sisådär 10 grader på två dagar, det kändes liksom inte motiverande. Svante ville gärna köra, men såhär i efterhand var det nog klokt även för hans del att låta bli då det har uppdagats att korsbandsskadan som läkarna hittade under hans operation har bråkat en del och behöver ses över vad det lider.
2017 då… Som vanligt avger jag ju inga nyårslöften, men målsättningar finns det ju alltid och en sådan är att komma ut och tävla med Öje. Hur långt upp i klasserna vi kommer innan året är slut är oklart, men jag tänker att ett realistiskt mål just nu är att det blir en appell under våren och sedan lägre skydd till hösten. Skyddet är ju avhängt på munkorgen och den vet vi egentligen ingenting om, så att sätta upp något annat mål i dagsläget känns inte realistiskt.
Jag hoppas på att få till mycket rolig träning med många roliga människor under året som kommer, det känns som att 2016 har bäddat för att så blir fallet och jag känner en mycket större gnista för hundfolk och träning nu än jag gjorde under 2015 så den lilla ”pausen” behövdes.
Vad det gäller den egna träningen och formen så finns det faktiskt en hel del tankar och funderingar. Dels så mår jag ju tusen och åter tusen gånger bättre på alla sätt när jag tränar och håller igång samt äter bra mat, jag är piggare, gladare, starkare och friskare!
Så det vill jag fortsätta med så mycket jag bara kan och orkar, och jag vill fortsätta att blogga om det och lägga ut bilder och videos på Instagram för att förhoppningsvis inspirera andra att också komma igång!
Jag vill ut och genomföra lopp, för jag blir så himla glad när jag får medalj haha. Närmast är det Trans Gran Canaria på schemat den 25 februari, just nu är det dock tveksamt hur det kommer att bli med det. Mitt knä är fortfarande inte helt läkt och vi vet inte ännu hur det ser ut med mjukdelarna.
Det kommer att krävas en del rehab, men jag har tillförsikt och ser tiden an, och är villig att lägga ner mycket tid och jobb på det. Och vad det gäller själva loppet handlar det absolut inte om att jag ska springa på någon viss tid eller att på något sätt prestera, för mig handlar det om att ta sig igenom det och njuta av upplevelsen. Krasst sett så kan det innebära att det blir en promenad i bergen i några timmar, om jag inte klarar av att springa alls. Och så får jag en medalj hahaha!
Sen kommer det fler lopp senare under året här hemma, jag vill gärna köra några triathlon igen för det var himla roligt och så finns det på förslag att köra Halvvättern på cykel den 11e juni. Jag hade tänkt mig att köra Engelbrektsloppet på skidor den 11e februari men det kommer jag definitivt inte satsa på i år med tanke på just knät och också det faktum att jag inte ens sett mina skidor än under denna säsong, det blir ingen skidåkning alls denna vinter skulle jag tro.
För övrigt har jag inte så mycket mer att tillägga inför 2017, jag önskar såklart att jag och mina nära och kära får ha hälsan och vara glada… Jag har en dröm om att hitta Huset med stort H strax utanför Västerås under året som kommer, men sådant vet man ju aldrig och det ska också passa rätt i tid, så till att börja med önskar jag att vi får ordning på boende och framför allt jobb så att förutsättningarna för att skaffa hus finns när det dyker upp.
Jag tror att 2017 kan bli ett riktigt bra år!
