web analytics

I måndags tränade vi som sagt lydnad, exakt de moment som jag skrev att vi skulle köra blev det (tungapportering, kryp, inkallning med ställande) och det gick hur bra som helst med alla tre. Lite antiklimax faktiskt, när det bara rullar på och man bara ”jaha det gick bra, då kör vi nästa grej” och efter 15 minuter är träningen klar haha!
I tungapporteringen kom vi på ett bra sätt att lugna mina nerver så att jag kan träna det rätt. Genom att ha ett snöre, eller i detta fall ett tunt halsband och ett kortkoppel, fäst i apporten kan jag fånga upp snöret när Öje kommer in med den och lyckas rädda hans stackars tår om det skulle vara så att han släpper den, väldigt bra!Igår hade jag bestämt mig för att ge mig ut och springa igen, i måndags eftermiddag tog jag en kortis på lite drygt 2 km med Sandra så jag tänkte mig en runda på 5 km igår. Men när jag hade sprungit ett par kilometer och valt att följa milspåret en bit för att undvika en av de värsta backarna kände jag att det kändes riktigt bra, så jag fortsatte att följa milspåret och tänkte att jag alltid kunde vika av vid ett senare tillfälle för att korta av rundan om jag inte skulle orka runt. Men det gjorde jag, så när jag hade tagit mig varvet runt så blev det 9 km i stället för 5.
Det var helt tyst och mörkt efter milspåret, bara jag, snön, andetagen och fotstegen. Ingen prestige, när det blev tunga och sega uppförsbackar gick jag. Känslan fick styra helt, och även om det inte kändes underbart och lekande lätt som det kan göra ibland så flöt det ändå på. Kul med ett improviserat långpass mitt i veckan!
Efteråt hade jag tänkt köra lite mer tungapportering i vardagsrummet, men då var jag bra trött och det blev bara middag och sen tack och godnatt haha. Nya tag på den fronten idag för det blir definitivt ingen löpning!

Kommentera gärna här!

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: