web analytics

Så var det dags att skifta fokus från det välkända bruksarbetet till den mer okända mondioringen. Visserligen kom jag ju i kontakt med sporten redan 2009, men i och med att det inte har varit godkänd för tävling i Sverige förrän förra året så har det inte varit intressant att engagera sig nämnvär. Även om det var på tal om att det skulle införas (på prov) redan när Öje var valp så tyckte jag ändå att svenskskyddet var mer bekvämt att köra då jag kan de olika grenarna och rätt så snabbt kan lägga upp en plan för träningen. Men nu är det alltså nya tider!

Vi har hunnit med att premiära i alla mondioringens delar, först lydnad där jag klämde lite på inkallningen med pipa, apportering (av en kampdutt) och framåtsändandet som ser lite annorlunda ut mot brukset. Man skickar hunden i full fart framåt och när den passerat en linje så kallar man tillbaka den med röst eller pipa. Jag har valt pipa eftersom det hörs så mkt mer än röst om man kör på en större plan eller om det tex blåser.
Öje skötte sig galant, vi strosade lite på plan och varje gång han hade kommit ifrån mig en bit framåt och var vänd bort så blåste jag i pipan och han kom på pipan varje gång. Varje gång hade jag också en dutt redo som han fick springa in till mig och ta för att han alltid ska ha hög förväntan på pipan.
Till framåtsändandet använde jag mig av samma knep som jag använt till brukssändandet, dvs att jag låtsades kasta en dutt framåt och peppade honom att titta efter den, sen skickade jag honom med samma kommando som jag haft på snabba delen (”ut!”) och när han hade kommit en bit bort kallade jag in med pipan. Även då vände han och kom in på stört, väldigt snyggt jobbat!

Vi har även provat på bitarbetet under veckan, världspremiär för benbett med Öje. Han ville gärna gå upp i kroppen eller ärmen på framsidan, men på baksidan hade han lättare för att gå ner i benen och det är bra inför momentet flykt och kanske även transporterna om jag väljer att lägga honom bakom figuranten vid transport.Igår var vi på möte på klubben och då passade jag på att prova hoppen för första gången, tyvärr fanns inte det rättuppstående hoppet kvar men palissaden och långhoppet finns i alla fall alltid på plats. Det sägs att palissaden ska vara lättare för hundarna (men läskigare för förarna, ett plank som på tävling är 180 cm i kategori 1 och som mest 230 cm i kategori 3), men Öjes så kallade ”teknik” bestod i att sitta nedanför hindret och sedan studsa precis rakt upp från sittande för att komma över kanten så jag kunde inte hålla mig från att hjälpa till och putta över honom varje gång haha.
Långhoppet däremot hade han större talang för, vi la ut pinnar i ramen så det först blev ca 250 cm långt och det syntes inte ens att han hoppade när han for över det, det var bara som att han sprang helt normalt!
Vi längde det till 300 cm med bara pinnar först och sen till 300 och 350 med vippbräda på slutet för att han skulle få upp höjden mer, och visserligen slog han i klorna lite på brädan två av tre gånger men det är bara en inlärningsfråga. Han verkar tycka att det är en kul sport vi har gett oss in på i alla fall, mycket mera ”ostrukturerat” latjolajban än i bruks eller IPO hahaha!

Vi har tränat lite smått på annan lydnad också under veckan och det som känns svårt just nu är fjärrdirigering där han flyttar runt ganska mycket under skiftena och inte heller riktigt har koll på sitt från liggande. Att sätta sig fot när jag står vid sidan är en helt annan grej, men att sätta sig när jag står mittemot har han inte fått grepp om än. Men det kommer det också, mer träning bara så blir det bra!Lite annat har vi gjort också under veckan, jag sprang en till vända på 4 km i lördags och körde lite stretch ute i det fria efteråt, alltså ÄLSKA detta sommarväder som aldrig tycks ta slut!!

Kommentera gärna här!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: