web analytics

Jahapp, inte blev det något inlägg dagen efter jag skrev sist. Tiden avsätts till annat, kanske inte jätteviktiga saker men sånt som vi har lust till. Lite hundträning har det blivit, och en hel del egen träning. En vecka och en dag kvar till triathlon igen, kul!
Innan vi gick på semester hade jag flera vackra morgnar med grabbarna på morgonpromenaderna, otroligt fina soluppgångar och då kan jag ju inte låta bli att fota. Regnet börjar göra sig påmint efter en sommar av värme och torka, och kallt var det också ett par av dagarna så dunjackan fick komma fram igen. Tänk att det snart är september!
En dag tog vi svängen genom skogen, men efteråt plockade jag tre fästingar på Dax och en på Öje så det känns inte så kul att gå den vändan även om det också är fint.Vad det gäller egenträningen rivstartade jag semestern med att i svinottan på söndagen springa det tredje av fyra lopp i Sthlm Challenge, Sthlm Urban Trail, tillsammans med Annelie. Loppet går genom ett gäng olika muséer och andra kulturella installationer runt Djurgården, bland annat Vikingaliv, Skansen, Armémuseum, biografen Rigoletto, Mood-gallerian,  Scandic Downtown Camper och Nordiska muséet. Just detta lopp går inte på tid, men jag mätte med klockan och kom upp till 9,13 km på 1.17. Den mäter inte sträckan som den ska inomhus så vi sprang en bit längre än så, och när vi passerade inne på muséerna så gick vi och kikade lite på utställningarna också, men att damma av milen (typ) sådär innan frukost funkade ändå förvånansvärt bra. Kul grej, och jag påmindes om att vi är på tok för okulturella som inte utnyttjar att vi har så många fantastiska sevärdheter bara en timme bort!

Efter loppet blev det ett par vilodagar, men i onsdags körde jag ett brickpass cykel – löpning på 20 resp 3 km som kändes väldigt bra, starka och pigga ben vilket bara stärkte min uppfattning mer om att jag måste börja dra ut på längden på mina löppass i kombination med bra cykelpass för att bygga känslan ordentligt. Helst ska jag ju klämma in lite riktad styrka mot knäna där också, och så simningen förstås… Sysselsättning finns det gott om!
Jag provade också min nya triathlondräkt från Powerwoman där jag var lite orolig för att paddingen i byxan skulle vara för tunn, men det visade sig att den funkade bättre än mina vanliga cykelbyxor där paddingen är tjockare så det var en trevlig överraskning. Jag har också fått hem en uppsättning löpar/swimrunkläder där de varit smarta och skapat ett par korta löpartights med inspiration från cykelvärlden – silikon i benändarna så att benen inte glider upp när man springer!
ÄNTLIGEN har någon tagit det steget och förstått att för oss som inte har trådsmala lår så är det ett problem med att låren skaver mot varandra och korta tights och shorts åker upp och ger sjukt smärtsamma, svidiga skavsår. Även WAA har silikon i benändarna på sina löparkjolar vill jag också tillägga, men det är inte alla som vill springa med kjol så då är dessa tights ett väldigt bra alternativ. Powerwoman har fått ta emot en hel del kritik, framför allt för att de är små i storlekarna och för att de är dyra. Vad det gäller priset kan jag hålla med om att det är mycket pengar för träningskläder, men kvalitén i tygerna är kanon så man får verkligen valuta för pengarna på den punkten, och de försöker lägga lite extra på funktion utöver design (även om jag tex kan sakna dragkedja på de stora och rymliga ryggfickorna på tightsen). Storleksmässigt har jag i alla fall inte haft några problem och jag är inte en ”petite” liten tjej utan jag drar storlek 40 på nederdel och 38/75B upptill på andra kläder. I PW’s storlekar kör jag L nere och M uppe och då sitter kläderna verkligen inte snortight (utom på sport-BH som jag vill ha tight så där blir det S,) och jag har sett betydligt större brudar än mig som rockar deras kläder så den kritiken kan jag inte förstå. Jag är supernöjd (och är inte sponsrad av dem, men tävlar för deras ”Athletic Team” när jag kör lopp)!
Igår blev det mer cykel, lite drygt 30 km på en ny runda som var lite tuffare än den vanliga och dessutom i hård blåst vilket gjort det extra utmanande. Nu blir det milen i det kuperade Björnö-spåret imorrn och sen får jag se om jag lägger in pass tisdag och torsdag eller bara onsdag under veckan som kommer innan loppet på söndag. Det är lite pirrigt att ta sig igenom ett helt triathlon själv, men jag har ju trygghet i att Svante faktiskt kommer finnas på plats och att jag gjort just Stockholm triathlon förut. de har dessutom lagt om löpningen så den är mer flack än 2016 när vi körde, hurra för det!Hundträning har det också blivit en del av, både lydnad, hopp och skydd har vi kört. I lydnaden har det varit vittringsapporteringen som dominerat och där har Öje problem med att han gärna tar den första pinnen han ser vilket jag tror är ett resultat av uppletandeträning för brukset. Jag har testat att köra doftsortering under galler för att han inte ska kunna ta utan bara markera rätt pinne, men nu har jag börjat lägga ut en ensam pinne med min vittring på lite här och där på planen i stället så får han leta upp och apportera den ett antal gånger innan han ska sortera ut dem från ett gäng andra pinnar.
Hoppen har funkat ok, han har lagt sig till med den fula ovanan att springa förbi långhoppet men det tjänar han inget på så det tror jag inte kommer bli något överhängande problem i framtiden. Palissaden har vi nu kört på 190 cm och det är ingen som helst skillnad mot 180 så det är bara att köra på,
I betten har vi fortsatt jobba med lugn och ro, rejäla bett från början och belastning från sticken. Han tar i från tårna som han brukar, men kommer snabbare till att ”göra sig tung” och bli stabil i bettet nu än förut. Träning ger färdighet!
Svante kör på med Gaist och leker in lite lydnad än så länge, han växer så det knakar och börjar äntligen lukta lite skunk ur munnen så nu är snart tandbytet på G. Hurra!
Gaist och Öje har verkligen hittat varandra från dag ett, tyvärr blir det en hel del raceande inne vilket vi försöker motverka men det är ju kul att de har ett utbyte av varandra. Dax har varit svårflirtad som vanligt med valpar men nu har han börjat tina upp lite grann och gör lekinviter utomhus i alla fall.
Nu har en vecka av semestern gått och imorrn har vi lite hundträning planerad utöver löpningen men sen får vi se om vi åker iväg nånting under nästa vecka. Den mörka årstiden börjar smyga sig på och äntligen kan man tända ljus och mysa till det igen. Alla säger att vi har ”missat sommaren” bara för att det inte är drygt 30 grader varmt längre, men sanningen å säga så känns det bra att faktiskt kunna göra saker av semesterveckorna än att bara flyta bort i en solstol vilket ju är ungefär det enda man orkar göra när det är 32 grader varmt. Så även om jag älskar värmen och välkomnar fler somrar som denna så uppskattar jag att det nu är lite svalare igen så vi kan passa på att göra det mesta av våra lediga dagar!

Kommentera gärna här!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: