web analytics

Över en vecka sedan jag skrev sist!
Dagarna har bestått av värme, värme och åter värme, och så lite regn mitt i all värme kors i taket. Så det har knappt blivit nån hundträning alls sedan jag skrev sist, vi åkte en sväng till klubben i helgen för att måla det sista som vi påbörjade förra veckan och då körde jag några vändor framåtsändande men det är också allt. Promenader fortgår dock som vanligt såklart, jag tar ju mest morgnarna och då har det varit rätt så behagligt och väldigt rofyllt att vara ute.Vädret har som sagt varit lite omväxlande, värmen har kvarstått mer eller mindre men vi har också upplevt de värsta skyfallen på länge. När vi åkte hem från klubben i söndags såg vi på håll att det regnade mot Västeråshållet, och ute på E18 var det verkligen syndaflod med blixtar och åska. Efter detta har det varit enormt fuktigt och dimmigt i flera dagar, och ännu mer regn som har orsakat översvämningar både här och där. Jag kommer inte helt osökt att tänka på lägenheten i Solna vars källare alltid blev översvämmad under dessa sommarregn, det saknar jag inte precis haha!

Något som jag däremot har fått till under veckan är egen träning, både lite löpning och äntligen ett par cykelpass!
I tisdags förra veckan tog jag med mig Öje ut till Björnö där jag först lufsade mig runt 4 km och sen gick vi ner och badade tillsammans. Han är ju så himla harmonisk med att simma när det bara är han som är i vattnet, men det visade sig att när jag också skulle simma så blev det tävling av det hela i hans hjärna och inte så gemytligt som jag hade tänkt mig hahaha.
I helgen belv det också en löptur, tanken var 7,5 km men efter en felbedömning på vilken väg som skulle tas så slutade det på 6,3 km. Nåväl, träning är alltid träning!I onsdags fick jag som sagt äntligen tillbaka min cykel, den började krångla för några veckor sedan med att framväxeln inte växlade och efter mycket om och men konstaterade vi att den helt enkelt använts för lite och eroderat ihop. Såklart har jag inte standarddrev fram då det från fabrik ska vara två men jag i stället har tre (det måste varit beställt av han som köpte cykeln i butik som jag sedan köpte den av), och en framväxel för tre drev var inte helt lätt att hitta utan den fick till slut beställas från Tyskland. När den väl kom bestämde vi oss för att lämna in den för montering och injustering av växlarna, så i onsdags var då hela processen färdig och jag kunde bege mig ut på en tur.Även igår blev det en sväng, och då fick jag med mig Svante också för första gången i år. Jag älskar verkligen att cykla, så mycket skonsammare mot kroppen än löpningen och jag känner hur det verkligen bygger musklerna runt knän och i ben som jag sen har nytta av när jag springer. Nu när jag inte har cyklat på länge så har jag märkt att jag både har sämre ork i löpningen, men också att det knä som jag skadade 2016 har känts mer instabilt och ömt. Så styrkan som cykeln bygger är verkligen ovärderlig för att hålla mig hel, och som bonus får man ju också se fantastiska vyer medan man kör!Simningen är det som ironiskt nog fått stå tillbaka mest, är det nån gång man borde simma järnet ute i Svenska vatten så är det ju den här sommaren!
Men det har helt enkelt inte blivit så, det tar lite tid att sitta och åka till de sjöar som vi tycker är trevligast och bäst och Mälaren känns inte alltid så himla fräsch. Vi var nere vid Björnöbadet i torsdags och hängde i en dryg halvtimme bara för att svalka oss, men dagen efter läste jag att de hittat farliga bakterier vid ett Mälar-bad i Enköping så det känns inte så lockande. Vi får helt enkelt ta oss lite tid framöver, å andra sidan känns det jätteskönt nu när jag har bestämt mig för att inte köra Sala Silverman att inte ha dåligt samvete för att välja bort en gren till förmån för till exempel hundträning i stället.Hundarna mår bra trots värmen, Dax håller lite lägre fart på promenaderna än vanligt men jag hoppas han gör det medvetet och kommer igång mer igen när det blir svalare ute. Öje märks det nästan ingenting på i vardagen, men på träning märks det att uthålligheten påverkas. Gaist är ju så liten än så det är svårt att säga, han har ju än så länge så korta ben så han blir trött ändå av att försöka hålla jämna steg med de andra haha. Öronen har växt enormt mycket den senaste tiden i jämförelse med den övriga kroppen, så vi hoppas på att de avstannar snart och han kommer ikapp med resten också. Fast har man jätteöron kanske man också hör extra bra till exempel när matte eller husse ropar, och det vore ju trevligt!

Kommentera gärna här!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: