web analytics

I lördags arrangerade vi en träningstävling för gruppen som vi tränar med på klubben, jag och Öje körde igenom en MR1 med blandat resultat. Matvägran medan jag presenterade oss funkade fint, på framåtsändandet var det en av de som kört innan som hade lämnat kvar en leksak ute så det gick strålande även på fullt avstånd.
På apporteringen var det ett ganska svårt föremål med både ett mjukdjur som pep, en hård ”planka” och en massa fransar som flög omkring så den förstod jag skulle bli svår för honom att klara utan hjälp, och inte blev det bättre av att jag kastade den så att den blev hängande i en klätterställning heller haha. Men Öje lyckades dra ner den själv och kom in med den med pepp från min sida.Sedan var det fjärren som jag listigt nog förlade till ett par lastpallar som hunden skulle stå på när man lämnade, föga förvånande var skiftet ligg-sitt svårt (för att inte säga omöjligt), men de andra gjorde han bra och kom in fint på pipan.
Förarens frånvaro gick lysande, och på fria följet gick han faktiskt fot hela vägen fram till en bänk som vi skulle runda trots att jag sa ”här” innan. Jag vill ju att fot ska vara med bibehållen kontakt och det vet jag att han inte har när det kommer störningar så då kör jag med här i stället. När vi kom till bänken blev han dock mer tittig och hamnade lite bakom så jag fick peppa på honom lite för att han skulle anstränga sig lite mer igen.Som hopp hade jag valt palissaden då den i normala fall inte är några som helst problem, i lördags däremot gick det inte alls!
Han hoppade mer rakt upp än siktade mot kanten på hindret så jag klev fram och fångade honom så han inte skulle ramla ner handlöst. Sen provade vi ett par gånger till men nej, han försökte verkligen inte hoppa över utan bara rakt upp!
Till slut lade jag upp en kampdutt uppe på hindret och då kom han i alla fall upp, men det var med ganska stor ansträngning så det kändes inte helt klockrent ändå. Men han blev glad i alla fall och det kändes som det viktiga efter flera misslyckade försök!Skyddsbiten gick helt ok, frontalen är ju inga problem och han brydde sig inte ett dugg om sticken.
I förarförsvaret har jag lite problem med att få med honom vid sidan då han åter igen blir lite tittig på prylar och fokuserar mest på om jag håller i eller kastar saker, intresset för figgarna är på ytan inte så stort. Dock kom överfallet bakifrån den här gången vilket vi aldrig kört, och jag visste ju var det skulle komma så jag stod tålmodigt och väntade. Men det kom aldrig något slag. Och när jag tittade ner mot Öje så var han inte kvar. För han tjuvstartade minsann!
Jag tror alla blev lika förvånade, inklusive Öje själv, men jag tänkte att vi kör på så han fick sitta i bett och sen kommenderade jag ”loss-ligg” så han gick in i bevakning och sen kallade jag in med pipan. Tydligen ger en tjuvstart bara -2 poäng så fine, det kan man väl ta egentligen.Flykten var inte heller några problem, vi hade aldrig gjort den med skott som man gör på tävling så vi bestämde att en person vid sidan av planen skulle skjuta i stället för figgen och Öje hade absolut inga reaktioner på det. Han har aldrig reagerat på skott tidigare men visat lite obehag i början av platsliggningsträningen inför brukset då han inte visste att det skulle komma så jag ville ta det säkra före det osäkra och köra en bit bort så det inte både blir en ny pryl i handen på figgen och sen höga smällar för första gången vid samma tillfälle. Men nästa gång kör vi som man ska, för detta var väldigt lyckat så det gör vi om!

Kommentera gärna här!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: