I lördags hade jag planerat att springa milen igen, men efter att ha gått en promenad med Sandra och hennes nyfödde son Philip konstaterade jag att det var väldigt kallt ute och reviderade raskt planerna till en timmes cykeltur inomhus i stället med filmen ”the mummy” som sällskap. Det ska vara trevligt att träna, och det är INTE trevligt att springa och frysa!
Under tiden som jag var ute med Sandra och sen cyklade levde hundarna rövare, bland annat genom att linda in varandra i filtar haha.
Resten av lördagen blev lugn, mina ben blev rätt så trötta av den lilla cykeltimmen så det fanns ingen energi kvar till några större stordåd.
Igår söndag däremot blev det nya tag då jag först mötte upp min fd kollega Susanne för att spåra. Öje spårade rätt så ok, som vanligt blev det fladdrigt från och till men vi fick med oss tre av fyra pinnar och bollen som låg som slut, bitvis såg det riktigt trevligt ut.
Sedan åkte vi till klubben för att köra igenom lite lydnad och hopp, alltså den där sabla fjärrdirigeringen blir min död haha. Men apporteringen blev å andra sidan väldigt fin då belöningen för avlämnande blev en stor, smaskig, mjuk ärm.
Hopp över det rättuppstående hindret funkade ok, han blir lite slarvig när han tänker på att det kan komma en belöning och slår gärna ner den översta plankan men skärper han till sig och hoppar lite mer uppåt än framåt är en meter inga som helst problem. Långhoppet däremot har han börjat krångla med som tusan och antingen hoppar snett över så han landar i bredd med plankan eller kliver ner mellan pinnarna i hindret innan han hoppar plankan. Pushar man lite så gör han det lätt som en plätt, så antingen är han bekväm eller så har han någon dålig minnesbild med sig sedan förra året som gör att han blir tveksam och håller igen.
Under tiden vi var ute i skogen och sedan även när vi tränade vidare på klubben höll Svante igång med Gaist, så när vi kom hem var det till skillnad från lördagen otroligt lugnt och stillsamt hemma hahaha!
