Så många lediga dagar, min tredje fyradagarshelg på tre veckor och denna gång kändes den lång!
I fredags drog jag iväg på hojen redan på morgonen, vid 12.30 skulle jag nämligen iväg och lasra Öje och sen skulle vi vidare för träning på klubben så jag ville hinna med en sväng innan det. Lite drygt 30 härliga km blev det, gillar verkligen att cykla!
Sen blev det som sagt laser där Öje var stel och hård i precis alla muskler!
Det släppte och övergick på sina ställen till ömhet efter en behandling på en viss frekvens, och sedan försvann ömheten också efter en kort omgång med en annan. Laser är magiskt.
Sen drog vi som sagt till klubben och körde, eller de andra körde och jag hjälpte till eftersom Öje precis fått behandling och då fick vila. Sen åkte vi hem och tog fredag i uterummet!
Lördagen bjöd på ännu en dag med strålande sol och värme, det blev säsongens första bad i Mälaren för grabbarna. Gaist fick vara kopplad då han inte är betrodd bland änderna, men Öje och Dax tuffade runt på små simturer resp magdopp haha.
Efter detta åkte vi hem och lämnade hundarna pga värmen, bytte om och åkte sedan ut på Björnö och joggade 2,3 km som en uppstart på Svantes rehab av den brutna foten. Det funkade bra tror jag, och efteråt blev det årets första mjukglass i hamnen innan hemfärd och lördagkväll. Joggen blev för övrigt ett bonuspass den här veckan då jag redan hade fått till löpning (tisdag), simning (torsdag) och cykling (fredag) så det kändes extra bra och kul. Dock saknades det 35 minuter från mitt mål med tre timmars träning under veckan, men jaja… All statistik och räknande är ju ändå bara för skojs skull och som en morot så bättre lycka denna vecka helt enkelt!
Söndagen var molnig och seg, jag och Dax mös ner oss i soffan under förmiddagen. Till eftermiddagen åkte vi ut till klubben igen för att träna lydnad och hopp. Första passet gick bra, vi körde igenom alla ettans lydnadsmoment som funkade hyggligt med lite retningar och sen började vi nöta på långhoppet som jag eventuellt tänker byta till på nästa tävling i Landskrona. Sen fick Öje vila en stund innan nästa pass som jag tänkte skulle bli precis likadant eftersom jag vill att han ska bli van vid att hålla igång en stund med många moment i rad. Då funkade plötsligt ingenting, allt blev segt och dåligt utfört och känslan blev bara blä helt enkelt. Snacka om ojämn träning!
Dessutom öppnade sig himlen då och då så vi fick avbryta och ta skydd i en av stugorna, nej fy vilken trist träning det blev av det hela!
Igår var det sedan måndag igen, och som sagt kändes det som att jag varit ledig jättelänge. Efter jobbet satt jag superhungrig i bilen på vägen hem och tänkte att jag skulle käka lite först och sen plocka med mig hundarna och mountainbiken ut för lite motion av framför allt Öje. Men när jag svängde av motorvägen insåg jag att jag knappast skulle komma iväg igen om jag först satte mig ner och åt, så planen reviderades raskt innan jag hann komma med protester mot mig själv till att byta om snabbt som attan och åka iväg direkt efter hemkomst.
Den planen gick i lås och det blev först ca 2 km promenad med alla killarna, sen ett varv på knappt 3 km med Öje lös och jag körde mtb, en snabb paus för vätska, stretch och stoppa in Öje i bilen och sen körde jag två varv till på knappa 3 km vilket totalt gav en mil. Det sög bra i benen av att cykla på klippt men decimeterlångt gräs, inte alls lika smidigt som att köra landsväg haha!
Senare på kvällen blev Öje tyvärr dålig, han gick upp i varv väldigt mycket och var stressad, kräktes upp all middag och mådde inte bra helt enkelt. Vi vet inte alls vart det kom ifrån, och det gick flera timmar mellan cykelturen och middagen så det borde inte ha varit en risk för magomvridning men ja, dålig blev han!
Eventuellt var det cykelturen som ändå satte spår, han är ju inte van vid sådana turer så han sprang på som en galning till att börja med och skulle sedan springa bredvid cykeln och stirra på den vilket gjorde mig nervös över att han skulle börja bita efter däcken. Sista biten gasade han också på, så kroppen fick sig en rejäl omgång mot vad han är van vid i form av sprinter. Kanske berodde det på en kombination av fysisk ansträngning och stress kombinerat med värme och sämre vätskebalans (?), men det tog i alla fall ganska många timmar innan han kunde lägga sig och slappna av och sova för natten, så nu är vi rätt så slitna allihop. Dock mår han bra som vanligt idag ska tilläggas, så jag hoppas det håller sig så!
