web analytics

ÄNTLIGEN är semestern här, vi inledde den starkt med ”fuskfika” (dvs innehållande gluten, kalorier och sånt skräp håller vi inte koll på!) igår kväll och tog sedan beslutet att låta hundarna sova med oss i sängen. Det händer typ en gång om året, och kanske borde jag skriva ”sova” med oss, för det blir inte så mycket sova för nån egentligen. Så idag är det ganska slitet. Men det spelar ju ingen roll för vi har ju semester!!I onsdags rev jag av nästan 50 minuters löpning på Björnö, 7 km blev det i högst opretentiös stämning. Jag går i backarna och även där jag känner att det blir tungt i övrigt och behöver jag stanna av andra skäl så gör jag det. Jag stannar inte klockan när jag går som jag förstått att många ”duktiga” gör för att få en bättre snittid, den får rulla på under hela vändan oavsett vad jag gör. Jag tittar oftast inte på klockan heller under tiden, den piper till vid varje km så jag kan räkna hur långt jag har sprungit utan att titta.Det händer någon gång ibland att jag kikar på den, framför allt på pulsen om jag tycker att det känns ovanligt tungt eller ovanligt lätt, men överlag försöker jag tuffa på och känna in kroppen under rundan så kan jag jämföra med vad klockan säger efteråt. Ibland känns det som att man flyger fram och allt är enkelt, sen visar klockan att det har gått jättelångsamt haha. Ibland är det tvärt om, det känns stumt, stelt och tungt och så visar det sig att man haft ett ovanligt högt tempo så då är det inte så konstigt att det varit tufft. För mig är klockan ett hjälpmedel för att lära känna hur olika tempon känns och en kul grej, den styr inte träningen som jag upplever att det tyvärr är för många som tränar lite mer. Det är ofta jag läser att klockan bygger en stress och att de känner sig ”fria och avslappnade” utan den och gör en stor grej av att de tar en runda men lämnar klockan hemma. Jag kan bli lite ledsen för deras skull, att omgivningen kommit åt dem och deras glädje till träning och vänt den till stress och press och någon form av krav på att fylla normen på vad en ”riktig” löpare är.Efter denna runda har jag nu 01:41:00 kvar på veckans träningsmål, och tanken är att det ska avverkas idag på cykeln med en längre vända än vanligt. Men först ska vi pyssla lite i husvagnen eftersom vi drar iväg med den imorrn, och så ska såklart hundarna få sitt också!

På tal om hundarna så var vi på klubben och tränade i torsdags, jag körde några framåtsändande utan föremål ute för att träna på återkallandet och även på att vi stod många bredvid varandra så han var tvungen att aktivt välja att springa till mig. I övrigt blev det bara skydd haha, det känns inte som ett problem att dela på det i nuläget när det är långt kvar till tävling och välja ut de detaljer som vi behöver nöta mer på. Uthålligheten som behövs för att hålla ihop ett helt program kan vi lägga till igen senare när detaljerna funkar!
Tanken i frontalerna (det var det enda vi körde) var dels att träna på låg figge då han är van vid att gå högt i betten och blir lite avvaktande när de är låga, dels att få spärrar av sticken på vägen in vilket också bromsar honom och dels naturligtvis återkallandet som har strulat på tävling.

Det går inte snabbt tillbaka, men man kan i alla fall se att han funderar på vad han ska göra och sedan väljer rätt vilket är bra. Hellre att han får tänka ut själv vad som är rätt och ger belöning än att jag hela tiden kliver in och hjälper honom med ett extra pip i visslan. Risken är ju då att han får för sig att det är så momentet ser ut, att man först ska stanna kvar hos figgen och på andra pipet ska man komma till matte. Att skälla på honom i det läget känns inte heller bra då vi faktiskt har tränat på att han ska stanna kvar för bevakning säkert 1000 gånger, så han gör helt enkelt det han har blivit lärd och det han kan.
Jag glömde ju helt bort att jag ska prova att kalla ur med rösten och se om det hjälper, men samtidigt blir jag liiite tveksam till om jag ska blanda in det pga att efter släppandet i förarförsvaret ska han lägga sig i bevakning på min kommendering innan jag kallar in. Då är det ju tydligare för honom att röstkommendering betyder bevaka och pipa betyder alltid komma in. Det tåls att tänka på!

Han gick i alla fall hårt som tusan på den här träningen, jag misstänker att han nu börjar känna igen C som figgade och då tar för sig mer. Så nu måste jag köpa en innerärm eller två att serva mina figgar med, och även en flaska whiskey eftersom blodvite uppstod genom dräkten. Men men, det är ett väldigt litet pris att betala för lyxen av att ha folk som ställer upp och figgar, vilja jäkla hjältar ändå!
Jag hoppas att jag någon gång kan återgälda de tjänsterna för deras hundar, även om jag inte är en lika grym figge som de!

Kommentera gärna här!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: