Idag körde jag provspår nr 2 med det nya konceptet ”skyddsviltspår” haha!
Jag använde en unghundsärm som jag vet att han gillar, så den körde vi lite bett i innan jag kastade ut den en bit i skogsbrynet och sedan satte in honom i bilen medan jag gick spåret. När det sedan var dags att gå spåret kom han på att det gick att bära linan, så då fick han göra det och jag tänkte att han kanske hade glömt att ärmen hade legat där ute, men så fort jag började med våra spårförberedelser vid själva spåret så var han väldigt uppmärksam mot platsen där den legat. Ändå blev upptaget väldigt koncentrerat och fint, han har verkligen skallen med sig!
Under själva spåret var han väldigt mån om att vara i kärnan och även om han hamnade av några gånger så visste han ändå att han skulle gå tillbaka. Som mest skulle jag säga att han var utanför kärnan med någon enstaka meter, väldigt bra!!
Vid ca 120 meter kom ett riktigt eldprov, bara en meter fram i spåret hoppade det plötsligt fram en hare!
Jag fick hjärtat i halsgropen i en halv sekund innan jag fattade vad det var, och Öje hann såklart börja springa efter haren under den halva sekunden. Jag röt sedan i med ”nej!” och då slutade han springa, hela förloppet var över på kanske tre sekunder och han hann 2 galoppsprång. Min första tanke var ”det här kommer att bli intressant att försöka spåra vidare ifrån” eftersom Öje var mest intresserad av att stå på helspänn med fullt fokus åt det håll där haren hade sprungit. Men när jag tagit in honom vid sidan och fått ordning på oss båda två så kommenderade jag ”spår” åt honom igen och då spårade han vidare med samma intresse som tidigare. Ett par gånger lyfte han nosen och spanade åt harens håll, men han fortsatte ändå och efter 30-40 meter så var den glömd och så dök ärmen upp i stället som ett fint avslut när han var så duktig och släppte den ENORMA retningen!
När dagens hundträning var klar åkte jag och spolade av bilen lite snabbt innan vi tog oss tillbaka hem, käkade lite lunch, tog en powernap och sen körde jag en timmes cykel men INTE i zon 2 idag utan ”fri fart” vilket innebar att jag inte tittade på klockan alls utan helt enkelt bara trampade på i en timme. Min fria fart visade sig vara mestadels zon 3 haha, men det var skönt hur som helst att kunna trycka på lite i träningen och känna att kroppen svarade på rätt sätt. Den jäkla halsinfektionen i slutet av december satte verkligen sina spår, men nu är förhoppningen att det går åt rätt håll!
För övrigt den här veckan har jag faktiskt fått ihop ytterligare ett entimmespass på cykel i torsdags och ett simpass på 800 meter i måndags, så målet med tre pass per vecka gick i lås och den totala tiden blev 2h 20 min. Gött mos!
Nu går vi in i en ny vecka och börjar om från början igen.
