web analytics

För ett tag sedan var jag ute och sprang med Öje i skogen och använde då mitt gamla dragbälte från tiden när jag körde drag på skidor med Dax. Till det ändamålet har det funkat ypperligt, men att springa i skogen med öppen krok för draglinan visade sig vara mindre lämpligt eftersom linan envisades med att hoppa av kroken lite då och då. Dessutom tyckte jag att de grova benremmarna skavde en del när jag bara hade tunna löparkläder under. Därför beslutade jag mig för att införskaffa ett nytt bälte som passar bättre för löpning, och valet föll på Non-Stop Dogwears CaniX pga att det har fått fina omdömen.
Designen på detta bälte skiljer sig från traditionella bälten i och med att dragpunkten är nedflyttad från midjan till mitt över höfterna och rumpan. Det har en låsbar karbinhake som löper över hela dragremmen, reglerbara benremmar och en hyggligt stor ficka mitt bak.

Baksida.Framsida.

Det första intrycket var ”hjälp vilket trassel, hur ska jag få på mig det här på rätt sätt?”, men ganska snabbt klarnade bilden av att det faktiskt bara är att kliva i benremmarna och dra upp bältet så är det på plats. Man får såklart även se till att dragremmen hamnar på rätt sida av benen (dvs framför), men om man skulle misslyckas med detta så går remmen att plocka loss på båda sidor så man kan rätta till den efteråt om man inte vill kliva ur och börja om. Dragremmen är också justerbar så att man kan korta av den mer mot kroppen.
Även benremmarna är justerbara, och detta visade sig vara avgörande för bältets passform när jag tog det på en kort liten testrunda på plan mark. Efter bara 100 meter hade det nämligen vridit sig så att vänster benrem snarare låg mitt emellan skinkorna än runt benet. Jag provade då att dra åt den mer, och då satt bältet som gjutet men ändå utan att skava i ljumskarna vilket jag kanske hade kunnat tänka mig när jag drog till remmarna ordentligt utanpå mina tunna löpartights.Igår sprang jag med bältet ”på riktigt” för första gången, en 5 km slinga i skogen som har blivit en favorit. Helt klart är det lite annorlunda att springa med detta bälte än det jag är van vid som ligger an över ländryggen/övre delen av höfterna, framför allt där det var lite mer tekniskt samtidigt som det lutade nedför, märkte jag av skillnaden. När dragpunkten förflyttas nedåt skjuts höften fram, det är toppen för löpsteget men när Öje var ännu längre ner än jag själv och tyngdlagen också jobbade framåt/nedåt så tappade jag lite känslan av kontroll på framför allt regleringen av hastighet. Helt klart en vanesak, men lite pirr i magen gav det allt i de brantaste nedförsbackarna!
Just att dragpunkten är satt så lågt gör ju också att det känns som att det här bältet är optimerat för just löpning, jag vet inte om jag skulle vara lika förtjust i att ha det på skidor (Non-Stop har också tagit fram ett annat bälte just för skidor) och definitivt inte på cykel. Jag har förvisso inte provat, kanske skulle det funka bättre än vad känslan säger. Jag kommer dock inte vara försökskanin på det känner jag!
Även att karbinhaken på dragremmen rör sig i sidled ger en annorlunda känsla än om fästpunkten är fast mitt på bältet, det var ovant att Öje kunde välja ett ”spår” att springa i och jag ett annat utan att få en vridning i kroppen.

Summa summarum så är CaniX väldigt skönt att springa med även om det ger en lite annan känsla än ett traditionellt bälte. Den framskjutna höften ger som sagt ett bättre löpsteg, och att ha en karbinhake i stället för öppen krok är ju helt klart att föredra i alla lägen där linan inte är helt sträckt hela tiden. Att den dessutom löper fritt från sida till sida gör som sagt också att den egna löpningen känns mindre påverkad än att man ”flyttas runt” av en fast krok eller hake.
Det enda jag kan hitta på minussidan är egentligen två bagateller; dels kunde jag önska att de små öglorna som håller ändarna av remmarna på plats hade varit elastiska eller gjorda i någon form av gummimaterial. Några gånger under gårdagens löptur upptäckte jag att de antingen hade halkat av remmarna eller vandrat iväg uppåt så att änden av remmen fladdrade, och är det något jag inte tycker om så är det när det fladdrar omkring saker när jag springer!
Detta finns det ju dock en enkel lösning på, sätter man ett stygn eller två genom lilla öglan och änden av remmen så kan man fortfarande justera den fritt och öglan kommer alltid hålla sig längst ner, så det är verkligen en bisak.
Den andra saken som trasslade för mig var fickan bakpå där jag hade mobilen. Den är stor nog att rymma en iPhone 11 vilket är fantastiskt trevligt då många löparkläder oftast bara har små fickor för nycklar. Men placeringen gjorde att det var lite svårt att stoppa tillbaka telefonen i fickan medan bältet satt på. Kanske är även det en vanesak, denna gång passade jag på att stoppa undan den i ett parti där jag gick men fick pyssla runt ett tag innan den gick ner ordentligt.

Dessa två småsaker känner dock inte jag är avgörande utan snarare skulle jag säga att detta är det optimala dragbältet för löpning!

Kommentera gärna här!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: