Igår spenderade vi sju timmar på klubben trots att jag är förkyld, sök och lydnad blev resultatet. Brimer fick sig ett par sökskick på Myggan ute i skogen, först gjorde vi en vindövning i koppel för att lokalisera figgen då det var så länge sedan han kördes och för mig är detta det enda sättet att lära in ett sökarbete på om man inte har en väldigt speciell malle. De har så sjukt lätt att generalisera så att lägga på retningar på syn eller hörsel är för mig inte ett alternativ utan jag vill lära dem att nyttja vittringen i vinden och lita på det de känner i nosen från början.
Han kändes ganska säker på vad vi höll på med redan när vi satte igång tyckte jag så vi körde första skicket med övningen och sedan testade jag att skicka direkt från stigen på andra skicket men då glömde han bort sig när han kommit en bit ut i rutan så när jag kallat in honom ett par gånger så körde vi en övning till i alla fall så att det skulle bli ett lyckande. Då var det inga problem att ta sig ut, och båda gångerna när han kom fram till Myggan så hade han trevlig attityd och ville gärna äta godis och sedan leka lite med bollen.
Gårdagens ”fina” väder som sagt, i Strängnäs regnade det i stället.
Man ser dock att han inte är 100 % bekväm även om han tycker att det är kul att hon kastar iväg bollen, han hämtar den och lägger den vid henne så hon ska kasta igen. Men han är VÄLDIGT fokuserad på att bara titta på bollen och han är spänd som en fjäder haha. Mycket är såklart exaltering och kamp, men det blir nog också en liten inre konflikt över att vara så nära och interagera med en annan människa. Han har samma tendenser i kamplek, det blir en del känslor med mig men det bli mycket känslor med nån annan, han tycker det är kul men samtidigt slår lite osäkerhet igenom. Såklart skulle jag kunna utsätta honom för det oftare och säkerligen få en förbättring, men det är ju liksom inte ett problem att han går upp lite i stress av att vara aktiv med andra människor så varför lägga en massa tid på det känner jag.
Dax innan hans övningar.
Dax fick lite markeringsövningar på mig ute på gräsmattan till att börja med, han har ju haft tendenser till att vara alldeles för nära figgarna och dessutom som sagt stötte han ju med korgen på tävlingen i Heby. Han har använt korgen fast mycket mindre även på träning, gärna om han kommer lite tight inpå legan så han ”stryker” figgen så kan han gärna slänga dit den lite extra innan han går in i bevakning. Dessutom vill han gärna identifiera den som sitter där och har väldigt svårt att hålla sig borta om de håller för ansiktet eller är dolda under ett nät.
Igår började jags om sagt på mig själv och stående, det blir ju mer likt skyddsbevakningarna så det var inga problem. Sen testade jag sittande på huk och till sist sittande med huvan över ansiktet. Inga problem på nån av situationerna, även om jag såg att han stod närmare när jag hade huvan uppe. Sen fick Myggan köra samma procedur, stående, sittande och huvan uppe men det var inte heller några problem. Då flyttade vi ut det i skogen och körde korta skick där han såg vart hon var, direkt med sittande figge fast ansiktet synligt. Då blev utbackningen mycket kortare men han var fortfarande inte på henne. Vi körde på och byggde upp svårigheterna, på tävlingen stötte han inte förrän jag var nästan framme så vi testade också med anslutning men det var inte heller något problem. Inte heller med huvan uppe, eller med händerna för ansiktet så ja, han låg i helt rätt fil igår i alla fall.
Det är bara att köra på och försöka bygga grunderna bra så vi kan avancera och provocera lite och han fortfarande sorterar rätt i att det är en lek vi håller på med i skogen, kampen kan man lämna till skyddsplan!
Gårdagens middag; kallrökt lax, broccolimos, hovmästarsås och apelsinjuice.
Sen blev det lydnad för Dax del, som vanligt fria följet och positionen i stegförflyttningarna. Vid det här laget var jag rätt så seg så det blev inte så mycket gjort utan jag körde igenom sträckorna ett tag och sen fick det vara bra. Nu är planerna på klubben ganska fina så nu börjar det bli dags att kolla av andra moment som till exempel tungapporten, såklart framåtsändandet, stegen… Inkallning med ställande och läggande men åh, det tror jag att jag sparar på så länge jag kan. Ständigt denna oro att han ska gå sönder igen…
Öje fick sig också lite träning inne i stugan, fotposition, ordförståelse mellan sitt och ligg och också stå, fast där får han hjälp av handen. Vi har inte tränat nånting hemma så det blir inte direkt kontinuerligt, ändå kan han skillnad mellan sitt och ligg och förstår ”stå” med lite retning.
Jag väntade ut honom igår några gånger när han inte la sig ordentligt i stället för att hjälpa honom direkt och det tyckte han var festligt så jag tänker att jag ska fortsätta att låta honom tänka lite när jag kommenderat och inte alltid rätta honom. Han är en klurig hund och tar det på rätt sätt, till skillnad från till exempel Dax som bara gick upp i frustration när han var liten när han var tvungen att tänka själv. Shapeing är inte för alla, så är det.
Trött mallevalp.
