Herregud vilken träningsvärk jag har, vi sprang igår kväll och jag hade feeling och tryckte upp tempot lite mot hur det brukar ligga. Till och med så att Svante sa att vi fick lugna ner det lite eftersom han kände av ett knä som Öje hoppade in i i söndags. Bra pass, men kortare än planerat eftersom jag inte orkar så långt med högre tempo. Jag är verkligen ingen naturlig långdistansare, hushålla med energin – vad är det??
Detta är nog det snabbaste passet någonsin, hitills det vill säga hehe. Inga supertider för andra, men framsteg för mig!
Ikväll blir det lugna gatan med thaibuffé i Erikslund och nu ska Svante träna på nån gipsgrej på min fot. Jag dricker te och längtar bort från min egen ömmande kropp hahaha!
