web analytics

Category Archives: Film

Innan uppehållet med skyddsgruppen blev det alltför många pass för att redovisa dem var för sig så det blir en sammanfattning i stället av både träningar och läger. För vår del har fokus legat på det gamla vanliga – släppande, utbackningar och transporter – men vi har fått lite nya tips och idéer som har gett resultat, och jag har lärt mig ännu lite till om mig själv och hur jag vill ha det i hundträningen. Det blir himla långa texter om all träning eftersom jag vill vara ingående, så jag delar upp allt i olika inlägg och först ut är transporterna.

Under sommarens träning har vi sett tre olika metoder för att få till bra transporter. Dels en metod där man ställer ner två 150 cm höga pinnar eller stolpar i marken med ett sånt avstånd att man kan balansera en kampstock högst upp och hunden kan komma igenom mellan dem. Sen ställer man upp en bit ifrån pinnarna och säger ”fot”, varpå hunden ska titta på föraren. Sedan säger man ”transport” eller vad man nu tänker ha för kommando på transporten och då är tanken att hunden ska titta på stocken. I början kan man få hjälpa dem genom att peka med handen mot stocken för att hunden ska veta att det är ok, detta tyckte instruktören var något man ska göra hela tiden som en del av momentet men ska man använda det på tävling så blir det ju DK så det är inte att rekommendera. Men som sagt, i början får man kanske hjälpa dem lite.
När hunden tittar på stocken säger man ”varsågod”, klickar eller vad man nu har som frikommando, och så får hunden springa fram och ta den. Poängen med att ha så höga pinnar är att stocken ska vara på ungefär samma nivå som en figge är med ärmen så att hunden lär sig att man tittar framåt och uppåt efter bytet.
När man känner att hunden har fått en uppfattning om vad som förväntas när man säger ”transport” (alltså att den ska titta på stocken men inte lämna sidan) så ställer man upp längre ifrån anordningen, säger ”fot” så att hunden tittar på föraren, ”transport” så att hunden tittar framåt och sen går man försiktigt ett par steg mot anordningen. Om hunden inte håller position så börjar man om, men om den går bra blir det ”varsågod”. Sedan är det bara att utöka sträckorna och lära hunden att den aldrig kommer få utdelning om den inte håller position.

Sen såg vi en annan metod där föraren håller en lång pinne med en kampstock/kudde/dutt dinglandes längst fram, och denna metod bygger på exakt samma princip som ovan men skillnaden blir då att man kan göra svängar och vändningar och bytet följer med vilket det ju inte gör när man har en fast anordning. När hunden håller bra position och har koll på bytet blir det ”varsågod”.

Yvonne Th-Åberg och Quincygårdens Morrison.

Den sista metoden är lite annorlunda, den går man med en riktig figurant och går ut på att aldrig ge hunden utdelning under rörelse framåt. Oftast är det ju det man har problem med i transporterna, ju längre man går desto större blir dragningen framåt mot figgen eftersom den vet att det är där överfallet kommer och det gör att hunden går ur position. Så man ställer upp och går transporten som vanligt, går hunden inte rätt får man rätta till det på det sätt som passar hund och förare bäst. När hunden går bra och har ett fint fokus på figgen gör man halt och så kommer överfallet från stillastående för att hunden aldrig ska ha den förväntan av att ju längre vi går desto närmare kommer överfallet och så går de och triggar upp sig själva. Principen blir alltså att hunden vet att överfallet kommer aldrig komma så länge vi rör oss, bara när vi står still, och därför inte laddar på samma sätt under transporterna.
Den här metoden bör man ju kanske inte köra på en hund som inte är sådär himla lättaggad känner jag spontant för då är nog risken stor att matte eller husse blir nerslagen för att hunden går och tänker ”äsch, det kommer ändå inget överfall så länge vi går” hehe. Så att stämma av med något enstaka överfall under rörelse när man ser att hunden blivit stabil i transporterna är ju kanske bra.

Av dessa tre metoder har jag kommit fram till att jag i min egen träning gillar både den andra och tredje bäst, framför allt för att de bygger på att allt rör sig och det känner jag är en stor trigger för Dax. Däremot för att lära in ett kommando för transporten tycker jag absolut att den första metoden kan vara en bra start så att kombinera alla tre är inte fel, men ganska snabbt skulle jag nog vilja gå över till att bytet rör sig just för att det tilltalar fler av hundens sinnen. Allra bäst tycker jag om metod tre, den vi kallar ”Lena-metoden” numera haha, och det är den jag kommer köra på med Dax framöver. Den innefattar också korrigeringen under själva transporten när Dax går fel vilket jag har haft svårt för att hitta en bra nivå på.

Niclas Thorell och Segervittring Bessie.

Vi har nu kommit fram till efter mycket trixande fram och tillbaka med olika metoder att det bästa för mig och Dax är att jag bara stannar och figgen fortsätter gå framåt när Dax går fel så att han själv får tänka till och söka upp mig bakåt. Efter att jag var iväg och tränade med Rickard och Sandra förra veckan och vi pratade om att hundarna drar i kopplet kom Rickard med ett bra tips till Sandra som jag också har testat, nämligen att tränga undan Dax bakåt med kroppsspråket när han drar i stället för att skälla på honom, dra tillbaka honom i kopplet etc. och det har funkat kanonbra. Så detta ska jag komplettera transporterna med också tänkte jag, när han går ur position så stannar jag och ”trycker” honom bakåt med dominant kroppsspråk så länge han inte triggar av det och lägger sig i fel sinnesstämning.

Detta passar oss bra då det inte blir några konflikter i form av tjat från min sida som han ändå bara skiter i, och inte heller några fysiska korrigeringar som bara väcker kamplust och eventuellt försvar eller gör att han blir alltför förig och söker min kontakt. Det har varit jättesvårt att hitta en bra balans, antingen har han varit för taggad eller för lydig, aldrig någonstans där emellan!
Vi har provat med kort koppel som jag skulle korrigera i, men det gör snarare att han går på mer framåt eftersom korrigeringen triggar kamplusten framåt när det drar honom bakåt även om det går snabbt. Lite som att putta på en hund i sidled lite grann, de flyttar sig inte utan väger emot.
Vi har provat med att jag har ett ridspö i handen att dutta honom på rumpan med när han glider iväg, men det lärde han sig snabbt och började i stället gå fot under transporterna för att vara extra duktig vilket ju inte är poängen med momentet.
Vi har provat att jag gör plötsliga vändningar så att han blir trängd, men det räcker med att jag råkar snudda vid hans tassar för att han ska gå in i försvar och stress eftersom all form av smärta väcker gamla minnen av hur vi hade jättekonflikter när han var yngre som eskalerade till att han faktiskt ville äta upp mig vid ett tillfälle och jag fick försvara mig själv. Med andra ord lägger detta honom i en sinnesstämning som jag inte vill att han ska förknippa med träning eller överhuvudtaget komma in i faktiskt då jag inte tror att det är en så himla behaglig känsla och det bara blir stora uttag på förtroendekontot.

Ekipage med drömtransport – Anders Thunmarker och Talwegs Malte (figurant finaste Björn Runeborg).

Så vi ska nöta på med transporter utan överfall där jag stannar om han går fel för att han själv ska söka och hålla position och kombinera det med stillastående överfall för att inte nöta ner figurantintresset alltför mycket samt att träna omhändertagandet efteråt (framför allt i korgen då han alltid kommer och stöter mig i skrevet efter överfallet, smärta!!) och eventuellt blir det också till att vandra omkring med ett ”metspö” för att lära in kommandot för transporterna när vi tränar själva. Det känns som en lagom nivå att lägga det på under inlärningsfasen och för att göra det ännu mer stabilt, även om det är en kampleksak som hänger där och inte en boll eller liknande så innebär ju figuranten ändå en så mycket större retning bara genom att vara på plats. Jag tror absolut att detta kommer vara en väg till framgång, det känns jättekul!


Jag ser på filmen att jag ska ta det lugnare efter att jag gjort min korrigering, vänta någon sekund till för att verkligen få honom på plats trots att figgen fortsätter gå och sedan inte springa ikapp utan gå snabbt. Åh vad det är bra med film!!