web analytics

Category Archives: Funderingar

Som jag skrev tidigare idag så hade vi en trevlig promenad jag och pojkarna (och iPhonen som jag fotat alla bilder med), och efter det åkte vi till EBK för att träna lite skydd och lydnad med Laila och Marina. Jag körde dock bara lydnad med Dax på slutet, Brimer ska jag få till lydnaden på innan vi köra något bitarbete (vilket kommer ta sin lilla tid eftersom det inte blir så mycket tränat med honom just nu) och Dax behöver jag inte bita så mycket med utan snarare lägga fokus på transporterna och lydnaden runt figurant vilket jag inte kände vi hade tid eller lust för idag.

Idag ville jag köra vidare på lydnaden, och mer specifikt saktagåendet som gick ungefär som det brukar men idag körde jag honom hela tiden åt olika riktningar för att få honom att tänka mer på att följa hur jag står och går och inte en specifik sträcka, och metallapporteringen. Han vill inte gärna ta apporten i munnen, än mindre röra sig med den. Så fort den kommer in i munnen ser han ut som sju svåra år, och tänderna skallrar. Får han chansen spottar han gärna ut den.
Vi testade att köra med lite konkurrens från tredje part om den, när han och jag konkurrerar jagar han mest upp sig över att vi springer bredvid varandra. Det blev ingen större skillnad nu, han vill inte ta den själv men ingen annan ska ha den heller hehe…
När han skulle vara gullig och smöra in sig för Marina så plockade han dock upp den självmant en kort stund, kanske får jag köra en annan approach på det hela och låta honom själv bestämma att det är värt det genom betingning, ”gör du detta får du detta”. All inlärning går ju visserligen ut på det konceptet, men jag tänker mig mer shapeing än att jag visar först och han ska göra sen. Det tål att testa, jag har inget att förlora!

När Dax var liten kände jag att detta med operant inlärning med klicker osv inte var något som passade honom, han stressade bara upp sig när han inte fick klara direktiv (för att inte tala om att matte inte kan hantera klicker, koppel, belöning och moment samtidigt). Nu tycker jag att han har sansat sig lite och svarar bättre än då på att tänka ut själv vad som lönar sig. Dock måste jag säga att jag fortfarande har svårt att fatta fördelen med att använda just en klicker som vare sig frikommando eller pepp (som i ”fortsätt så, du gör rätt”) när man har en röst att använda som man alltid har med sig och inte tar upp några händer osv. Jag har lärt Dax att ordet ”bra” betyder att han ska fortsätta med det han gör och ordet ”varsågod” är frikommando.
Det vanligaste argumentet jag har hört är att klicket alltid låter likadant, där poängen alltså är att även om jag är lite irriterad eller missnöjd med min hund (eller har en elak halsinfektion, vad vet jag?!) så blir klicket ändå glatt och positivt. Jag vet inte hur andra hundar funkar, men jag kan ju glömma att försöka dölja för Dax att jag är irriterad i alla fall… Och inte behöver jag öppna truten för att han ska märka av det heller!
Snarare ser jag det som negativt att klicket alltid låter likadant, fler än en gång har jag hört att folk får problem om de är på plan med andra som också klickar sina hundar.

Sen har jag också hört att klickandet är mer precist, att det blir så konkret för hunden att ”precis just DÅ gjorde du rätt!”. Det argumentet handlar alltså om timeing, och (jag kan ju ha fel men) hjärnan är nog precis lika snabb att skicka impulser till tungan som ska forma orden som den är att skicka signaler till fingrarna att trycka på lilla knappen. Även ord kan man ju säga olika snabbt, man måste ju inte säga ”braaaa” utan kan säga ”bra!” för att få bättre precision.
Tolka mig inte fel här nu, alla får göra som de själva vill. Det är bara det att just klicker ibland presenteras som lösningen på alla problem när det man i själva verket kanske borde jobba på är timeing och att vara mer precis och tydlig i det man gör. Att bra ALLTID betyder ”fortsätt så” och varsågod ALLTID är det enda frikommandot?
Så slipper man binda upp sin träning runt en massa prylar… Bara en tanke!