Nu ligger jag brutalt efter i uppdateringarna, massor av bilder och flera träningar ligger i bagaget och släpar!
Men nu är i alla fall ändringarna på hemsidan utförda; bloggen ligger som förstasida, gästboken är borta och all vår info ligger på samma sida. Mindre info än tidigare om mig och Dax, mer om Brimer och som ett extra plus bytte jag ut våra bilder också. Bättre eller sämre?
Jag ska som vanligt försöka mig på att summera träningen under veckan, vi får väl se hur det går. Utomhusbilderna är tagna under en promenad i första snön i fredags.
I onsdags började vi i alla fall ledigheten med en trerättersmiddag bara sådär, baconlindad sparris till förrätt, fiskgryta med saffran och fänkål till varmrätt och min nya drog kladdpepparkaka till efterrätt. MUMS!!!
En liten skvätt vitt vin blev det för min del också med betoning på lite då flaskan rymmer ca två glas och jag dracka halva… Hej partyprinsessa, eller inte kanske hahaha?!
I torsdags var det dags för skyddsträning igen och vi inledde med att köra vidare med transporterna.
Denna gång var planen att släppa upp kraven på att ”fot” verkligen betyder ”fot” med full kontakt (gah det känns fortfarande fel även om jag vet att det är av en bra anledning hahaha. Men fot är inte fot utan kontakt, så ÄR det bara!!) och öka figurantintresset genom att lägga in överfall under transporterna. Självklart är ju den biten det minsta problemet och det tog inte speciellt många gånger för Dax att inse att man lär hålla koll på figgen för där kan man få bita rätt som det är. Problemet är att få honom att fatta att han inte får vara så olydig så han går i och biter lite när som helst utan ska hålla position MEN inte gå fot med kontakt som han är van vid. På slutet tyckte dock gruppen att det såg bra ut och att han tänkte till och försökte hålla ordning på alla nya förhållningsregler som han ska rätta in sig i, och mer än så kan man ju inte kräva efter så här kort tid så det är jag jättenöjd med!
För egen del kan jag bara säga att det känns som att han är ”ur hand” mest hela tiden, går alldeles för långt fram och ligger lite för djupt i kamplusten i stället för närmare ”leklusten” (som jag kallar det, ett läge där han inte blir lika känslosam utan mer lättsam och öppen för dressyr). Det skapar frustration i honom, han blir mindre bildbar och går lätt in i skall när jag vänder ur transportposition för att få honom att förstå att han ska hålla koll på figgen men ändå följa mig. Jag ska försöka styra om känslorna på honom lite där till nästa träning där tänkte jag och belöna med boll som han får hålla i, ingen som helst kamp från min sida utan bara leksak i munnen och beröm så han varvar ner lite mellan varven.
Jag har märkt att för Dax är det stor skillnad på dels hur jag belönar (som det är för alla hundar såklart) men också med vad. En dutt får honom att lägga sig mer i kampfilen, en boll eller liknande lägger honom mer i leklusten och godis blir som för de flesta lite dämpande. Hur jag beter mig i samband med hur jag presenterar de olika belöningarna är naturligtvis avgörande. Väldigt nyttig info för mig som förare då jag får ett större register att styra hans beteenden med!
Denna träning avslutade vi också med att köra några bevaka-bita-släppa-backa som gick fint, hans bevakningar har verkligen blivit väldigt fina nu! ♥
Angreppen har det ju aldrig varit något fel på hehe, och även om jag tycker att släppandena kan vara liiite snabbare (vilket de andra suckade djupt åt haha) så gör han det bra (!) och han backar även ut bra. Någon som störde mig lite under denna träning var att jag alltid har lagt honom för bevakning på ett visst avstånd, ca 2,5 meter ifrån figgen, och det har aldrig varit några åsikter om det. Men nu kom det på tal att det avståndet blir lite för kort för munkorgsarbetet, så jag skulle behöva få ut honom ännu längre ut.
Det här kan jag ju tycka hade varit bra info att få redan från början eftersom jag inbillar mig att han ser bevakningarna som likvärdiga och vill att han ska ha en tydlig målbild av vart han ska vara när han ligger i bevakning. När jag lägger ner honom för första förflyttningen är det ju skit samma för då blir han ju placerad, men efter första förflyttningen så ska han ju backa ut och hitta avståndet själv och då hade jag velat ha det rätt redan från början.
Som tur är har vi ju inte tränat så länge ändå och det har inte hänt många gånger att han har backat hela vägen till ”slutposition” i bevakningen så det är ju ingen katastrof, men ändå en liten detalj som jag bryr mig om. Jag är ju lika grön som Dax är inom svenskskyddet och precis som för honom är det ju betydligt enklare att lära sig om allt är klart och tydligt redan från början.
Från och med nu ska vi i alla fall belöna utbackningarna ordenligt så att han tänker bakåt direkt när han släppt, så får avståndet till figgen komma senare (och jag lägger honom på första där jag till slut vill att han ska vara vilket är på ca 3,5 meter)!
Även igår blev det lite tränat då jag märkte i torsdags att Dax koppel var borta när vi kom hem!
Så igår tog jag en tripp tillbaka till Strängnäs med Dax, Brimer och Astrid för att köra lite lydnad (och kolla efter kopplet, men jag hittade det inte).
Till att börja med körde jag Dax i lite fritt följ som gick riktigt, riktigt bra. Inte ett enda snett sättande, någon enstaka sned ingång och en bra språngmarsch så det blev jag riktigt glad över!
Sen gjorde jag en slät inkallning som jag avslutade med att släppa bollen bredvid mig när han var nästan ända framme vid mig för att grunda inför att göra en inkallning med ställande. Båda desas gjorde han bra, ställandet blir lite för långsamt i mitt tycke då han har en stoppsträcka på ett par meter, men det villj ag inte peta för mycket i med tanke på att han har sådana förutfattade meningar vad det gäller ställandet under inkallning. Sen gjorde jag en slät inkallnig där jag åter igen släppte bollen men väntade tills han var kanske sju meter ifrån mig för att han ska hålla tempot uppe under hela sträckan och det gjorde han kanon denna gång. Toppen!!
Efter Dax körde jag igenom Astrid i hela lägrelydnaden, hon kan ju momenten men utförandena är det lite si och så med. Till att börja med hade vi en liten diskussion om huruvida det är ok att pipa för varje kommando och det tog sin lilla tid men till slut dämpade hon sig lite och började koppla vad det var som var rätt och fel. Det är en lååång väg att gå tills pipen är borta, men så länge hon aldrig, aldrig tjänar på det så går det i alla fall att få bort (med kontinuerlig träning såklart). I hennes ögon har hon tjänat på det så fort man ignorerar pipet, så det handlar alltdå inte om att hon får en faktisk belöning för det utan att man orkar tänka på det varje, varje gång att ALDRIG röra en fena förrän man kan kommendera och hon är HELT TYST. Jättejobbigt men nyttigt för henne!
Sen tränger hon väldigt i fotpositionen men det blev också bättre när vi hade kört ett tag så det är helt klart också kopplat till att hon ligger för högt i förväntan.
Det enda momenten som hon/vi hade problem med denna träning och som jag inte riktigt minns om vi gjort nån gång tidigare var framförgåendet där hon inte ville lämna min sida när jag kommenderade ”före”. Det kan också ha att göra med att vi var oense tidigare efetrsom hon är väldigt förig och vill göra rätt så innan jag drar för stora växlar av det hela så ska vi göra det några tillfällen till och se hur det går. Jag ska verkligen försöka ta uppoch hålla igång lydnaden med henne också nu under ledigheterna, hon kan ju som sagt alla momenten så det känns jäkligt bortkastat att inte ta tillvara på alla de träningstimmarna som hon och R har i ryggen!
Sist men inte minst fick Brimer komma ut och vi fokuserade på att gå samlat ner på planen och sedan gjorde jag lite ingångar till fot. Döm om min förvåning när han gjorde rätt första gången helt utan hjälp!?! ♥
Sen märkte jag flera gånger att han aktivt sökte position på egen hand, så han har börjat snappa upp att det är en position som lönar sig för honom. Där emellan var han dock väldigt nosig på marken och ganska ointresserad av vad jag hade för mig, så det kommer inte gratis med denna lille pojk att man jobbar tillsammans utan jag fick jobba på för att han skulle tycka att det var intressant.
Även när han fått en belöning som tex. en boll så vill han gärna leka med den själv, han ser ingen speciell mening med att vi båda ska engagera oss i den utan tvärt om så vill han gärna stå hos mig och få beröm men med rumpan mot mig och att jag inte tar i hans pryl. Om jag kallar in honom och han har en grej så springer han alltid förbi med den en eller två svängar innan han kommer in och där kan jag inte locka honom till mig utan jag får säga till honom att komma. Inte för att han bryr sig om att jag inte gullar, han kommer in och står och blir kliad på rumpan en stund och tycker det är toppen (så länge jag håller händerna för mig själv hehe). Ändå har han ett jättefint släppande om jag kommenderar ”loss”, inga konstigheter utan bara släpper rakt av. Duktig sork!
Nu vill vi ha mer snö så vi kan åka skidor!!
