Det har varit ett par tuffa dagar sedan jag skrev sist, inte för att det har hänt något speciellt utan för att jag har varit så trött!
Egentligen började det redan i lördags och det blev inte bättre av att sova en natt i husvagnen, även om det ju är himla mysigt så är madrassen vi har inte helt optimal så man blir lite stel och öm i ryggen och vaknar då och då. Sen har det fortsatt med dålig nattsömn varje natt, så jag har inte haft ork att göra något annat än att jobba och slappa. Det gråa vädret har väl knappast hjälpt till, det känns inte som att det varit ordentligt dagsljus på flera dagar. Fram till idag det vill säga!
Idag vaknade jag och kände mig faktiskt pigg för första gången på länge. Jag hade bestämt igår kväll efter att ha sett på väderprognosen att det skulle bli en dags uppehåll idag att jag skulle ta med mig minst en hund, kanske alla tre (Frissan är med Svante i Västerås den här veckan så hon får vila lite från mallarna haha), ut på Sörmlandsleden och springa en sväng. Men när jag kollade på telefonen i morse hade jag fått ett SMS från Myggan som undrade om vi inte skulle träna lite, så dagen har i stället spenderats ute på appellplanen. 
Öje kördes igenom ett linförighetsprogram med väl godkänt, en inkallning där han väldigt målmedvetet sprang in i position (visserligen hoppade han in lite i mitt ben i avslutet men inte alls som han gjort tidigare) så den var bra och ett kanonfint läggande under gång. Sen körde vi några vändor hopp över hinder där han slog i och vi fick sätta upp som en oxer för att få till att han inte bara plöjer på framåt i avhoppet utan också satsar på att få lite höjd.
Det blev också ett antal framförgående-sträckor, nu lägger jag om taktiken till den jag använt tidigare och skiter i targetställningar ute på plan och sätter dem i stället ute i kanterna så att han inte kan avgöra om de finns där eller ej. Sen får han aldrig springa fram och ta dem själv utan närmar vi oss så blir det ställandet vi tränar på och jag går fram och slänger bollen till honom eller så kommer bollen flygande över huvudet om han går bra på själva sträckan. Fördelen med den metoden är också att jag inte behöver hänga ut något alls, för oavsett så kommer ju belöningen alltid från mig så det räcker med att ha en boll i fickan.
Vi körde också lite apportering där han kunde sitta och hålla still i ett par sekunder på egen hand ett par gånger och jag provade också att slänga ut apporten och då grep han den (men slarvigt, på tillbakavägen) och sprang mot mig utan att tugga varpå jag kastade bollen bakom mig. Dock är det nästan alltid så att när hunden kommer riktigt nära föraren så kommer också tugget, så jag vill verkligen att ”håll”-kommandot ska vara befäst för att kunna rätta honom om det blir fel i de andra delarna innan vi börjar träningen med att gripa och komma in. Däremot plockade han den spontant vid ett senare tillfälle och då kunde jag locka honom att gå vid sidan nästan som i fot och samtidigt hålla den så bara jag är noggrann så kommer det inte vara några konstigheter.
Det blev också två korta sessioner med kryp där jag nu kan stå lite framåtböjd med handen vid knät typ och han kryper, jag vet inte hur många pass med kryp vi har kört men kanske sex-sju?
Det ligger så naturligt för honom att krypa men han har inte haft tekniken för det riktigt så nu när även den faller på plats så går det snabbt framåt. Så sjukt kul att träna med denna hund som bara säger ja tack och amen till allt och förstår vad jag är ute efter så gott som på en gång, och så himla roligt att träna med bra träningskompisar som vet vad man är ute efter!
Efter träningen fick jag snabbt svida om till jobbkläder och riva av ett några timmar på gymmet, och sen när jag kom hem lade jag dagens sista energi på att köra ett snabbt pass för min egen del på motionscykeln. Så nu hoppas jag att jag somnar ovaggad ikväll också och får sova ostört tills det är dags för ännu ett jobbpass innan det är dags att öppna butiken här hemma imorrn!
