web analytics

Category Archives: Öje Spår

Redan i fredags började det vackra vädret, och sedan har det varit strålande sol hela helgen. Visserligen lite kallt och blåsigt stundtals men med rätt kläder är det ju bara toppen ändå. Man blir glad ända in i själen, i synnerhet nu när världen är en orolig plats där domedagsvibbar flödar både högt och lågt. Och i synnerhet när man vet att man har en tredagarsledighet framför sig som jag visste i fredags på väg till jobbet haha!Vi har tagit långpromenader och tränat både lördag och söndag i x antal timmar, man vill ju inte gå in när det är så fint ute. I fredags efter jobbet blev det också lite simning, 1000 meter för min del som kändes riktigt bra om man bortser från att jag sträckte till min onda axel när jag kom lite fel i en voltvändning. Men det gick att simma vidare och efter ett tag planade smärtan ut igen. Efteråt tog vi en kort promenad längs med Mälaren utanför simhallen med hundarna och betraktade solnedgången, vackert. Hundträningsmässigt har det gått mycket bra, båda dagarna har jag kört lydnad och det känns som att momenten sitter där och vi nu behöver utöka svårigheterna. I framåtsändandet behöver det vara olika föremål, gärna lite lägre men ändå ”konstiga” att springa mellan eftersom det är där han kan bli ”tittig”. Förra veckan använde jag ju en skyltdocka och en gunghäst, det är precis sådant som drar till sig Öjes uppmärksamhet så det blev riktigt bra träning. Sedan har vi lite lyxproblem i krypet eftersom han blir lite för ivrig och kryper före eller framför mig, lösningen heter att träna på följsamheten genom att inte gå hela sträckor utan ta ett eller ett par steg i taget så att han måste VÄNTA på mig. Vi har gått igenom det tidigare så jag vet att det kommer att lösa sig.
Apporteringen funkar som den alltid har gjort, gripandeträningen har inte gett varken till eller från även om jag tyckte att han gjorde det mycket bättre där ett tag. Han springer i full fart ända fram till apporten och börjar bromsa precis där i stället för lite innan vilket gör att farten blir alldeles för hög för att kunna gripa den direkt. Det får vara så. Somliga skulle säkert säga att jag har tränat för lite med gripandena, att det hade löst sig om jag bara hade lagt ännu mer tid på det specifikt. Det får vara så också. Jag försöker lägga lite energi på att jobba upp farten mot mig i stället, så kanske gripandet kommer på köpet om han tänker mer på att komma in kvickt.Igår fick Öje ett spår utlagt också, min tanke var ju att tävla nu under våren och än så länge har SBK inte sagt att det finns någon anledning att ställa in tävlingar så än lever tanken kvar. Heby 9 maj lockar, de har otroligt fina marker vet jag sen jag tävlade elitskydd med Dax där. Dock har vi inte kommit upp i 1000 metersspår än som det är i lägre klass, och inte heller 7 apporter så vi har lite kvar att jobba på. Gårdagens spår hade i alla fall 3 apporter + slut, och sen hade Svante som lade spåret gått en bit till och lagt sin buff som sista föremål. Fram till slutpinnen spårade han på bra, jag håller inte emot på samma sätt som jag gjort under åren med Dax utan Öje får tuffa på mer i egen fart och jag joggar med för att han ska känna att det går lätt och är kul. Dock fick jag kvitto på igår att jag måste börja hålla igen, för det gör också att om det kommer en svårighet så kan han lätt springa över den vilket hände igår. Han fick upp spåret igen, men det var med hjälp och det kommer vi inte ha med oss på tävling. Pinnarna tog han jättefint, det sitter inte i ryggmärgen på honom att komma in med dem till mig men det spelar ingen som helst roll för han gör det när jag påminner honom. Och krasst sett behöver jag ju bara se att han tar dem, apporteringen är inte relevant. Även att komma in i spårande igen efter att han tagit pinnarna gick toppen, men sen var det då sista biten efter slutpinnen, mot buffen…Terrängen blev minst sagt förändrad, från vanlig skog till väldigt täta buskage med fallna träd och mitt i alltihop ett brett dike. Öje skulle ABSOLUT ta sig över på andra sidan men jag insåg att jag aldrig skulle kunna hoppa så långt, och Svante bekräftade att han inte hade gått över där utan längre bort där det blev smalare och gick att ta sig över. Så jag fick påvisa var spåret fortsatte för Öje eftersom han var fullt besluten om att han skulle fortsätta på andra sidan diket, och då tog han upp det vidare genom snåren och träden till stället där Svante hade gått över, men sen skulle han tillbaka till platsen där han trodde att det hade gått över. Där släppte jag linan och så fick han jobba vidare på egen hand, jag tänkte att om han skulle försvinna iväg helt utom synhåll så fick jag ropa tillbaka honom då.
Men han gick tillbaka till platsen där han tyckte att vi skulle gå över, kom rasslande genom snåren igen där vi precis hade gått, tog samma lov en gång till (ca 20-25 meter ifrån oss) och när han kom tillbaka en andra gång såg man att han var lite villrådig, jag påminde med ”spår håller vi på med” och då sprang han tillbaka dit vi stod och tog upp spåret åt rätt håll och fullföljde.
Där kan man ju undra vad sjutton som hände, hade han koll på det hela tiden men fick buffen i vinden och blev då förvirrad (vi tror att det var det som hände där vid diket där han ville gå över)?
Eller råkade han bara komma tillbaka till oss i rätt riktning och kunde lätt ta upp spåret som han redan letat efter två gånger?
Man får ju inga svar, men jag känner att trots att det blev lite knasigt så går spårarbetet ändå framåt. Han letar efter en fortsättning, han anstränger sig, han jobbade på hur fint som helst igår och försökte verkligen reda ut vad det var han hade i nosen. Det finns en vilja som han inte riktigt haft förut, nu börjar han förstå vad det handlar om och han tycker att det är kul!
Detta bådar ju gott inför maj (om tävlingarna inte blir inställda förstås pga Corona, det vet man ju aldrig), och nu kommer jag snart hinna spåra lite i veckorna också eftersom det blir ljusare och ljusare för varje dag. Också härligt!