Nu har vi haft lite fina dagar i rad, idag var väl första dagen det egentligen var mulet och därmed lite varmare temperatur ute med ”endast” -8 grader, innan har det legat mellan -12 och -14. Men det är ju bara att klä sig varmt så går det bra ändå, till och med att vara ute och springa har funkat med broddar under skorna!
I lördags var jag iväg och tränade med Myggan, spår till Öje och Brimer och fritt följ med Dax.
Öjes spår var först ut, ett rakt åkerspår på ca 15 meter med godis i varje fotsteg och en liten godishög i början och slutet. Upptaget missade han första gången vi korsade spåret men sen vände vi och gick åt andra hållet och då satte han ner nosen i precis rätt ögonblick, följde fotsteget han hade kommit ner i åt rätt håll och bara ett steg bort låg starthögen med godis så det blev ju kanon!
Sen gick själva spåret väääldigt långsamt, han analyserar varje steg noga och tar sig tid att äta godisarna så från att ha varit ganska varm innan vi gick på var jag som en isbit efter ungefär halva spåret haha, Öje frös också men spårade klart ändå med samma koncentration. Det här kommer bli bra, jätteduktigt spårarbete!
Brimers spår blev en liten utmaning, han fick kanske 300 meter bara med en vinkel strax före hälften men dels så gick ett förledningsspår från nån som hade sneddat över åkern tidigare precis efter vinkeln och dels så kom det en tant med en pudel som gick ut på åkern där spåret låg och gick precis i kärnan fast åt fel håll på hela första sträckan. Tydligen så gillar hon inte att man tränar hund där trots att markägaren tycker att det är ok så hon hade förmodligen stått och spanat i sitt hus vart Myggan hade lagt spåret och sen siktat på vinkeln när hon ”råkade” gå ut med hunden precis när vi var där.
För Brimers skull spelar det dock ingen som helst roll, det är ju det som är så skönt att ha en ”skrothund” där man känner ”går det så går det”. Med den otroligt fina näsan han har så går det ju oftast bra, så även denna gång. Han tog upp spåret fint och följde det åt rätt håll trots att den färskaste vittringen gick bakåt, hittade lite snask då och då (jag vill ha ner tempot på honom) och enda tillfället han egentligen gick ur kärnan under första sträckan där tanten hade gått var på ett ställe där pudeln hade gått på sidan av. Då nosade han på de spåren och hade tänkt vända och följa dem men jag sa ”nej spår” och då fortsatte han. Vinkeln sneddade han liiite genom och sedan bredvid andra sträckan låg det en fastfrusen basketboll som varken jag eller Myggan hade sett tidigare som han ville fram till några gånger men åter igen gick han att rätta med ”nej, spår” och då fortsatte han fram till slutet.
Dax fick som sagt lite fritt följ och denna dag tänkte jag extra på att hålla min egen kropp så neutral som möjligt och att hålla ner tempot så att han skulle gå mer i koncentration och det blev riktigt bra. Jag har lite klurerier med vändningar på stället och stegförflyttningarna där jag ofta känner att jag är i riskzonen för att trampa honom på tassarna, framför allt höger bak som ju dessutom är skadad, vilket gör att han surnar till men jag tror att jag kan få till dem bra om jag bara tänker mig för och inte kliver på alltför mycket. När man ska göra på stället helt om så funderar jag på om jag ska göra en dubbel vänstersväng i stället för åt höger, då vrider jag mig ju mer bort ifrån honom än närmare baktassen i alla fall. Samma sak i stegförflyttningarna bakåt, där har vi problem i starten att han vrider ut rumpan något just på grund av att han vill få undan baktassen som jag har trampat på. Jag försöker lösa det genom att starta med högerfoten så kanske kan vi få fason på det också. Jag tror inte direkt att det ger sjuka avdrag om de inte backar precis spikrakt men nu har jag ju tid på mig att pilla med detaljer ändå när vi inte tränar alla moment.
Öje somnade med kongen i ett fast grepp härom dagen. ❤
Igår var jag iväg och red islandshäst med Sofie och sen blev det en fika hemma hos dem, Öje fick vara kvar där under tiden vi red eftersom det var så kallt ute och han inte är så bra pälsad. Jag har ju inte direkt täcken i hans storlek heller hehe. Det hade visst gått bra, han hade kommit helt ok överens med sonen Oliver på dryga året om jag förstod det rätt. Även på julafton minglade han med syrrans söner på 3 och 7 år så han får lite träning på att bete sig även runt barn och det är inga problem, han älskar människor i alla storlekar. Om bara de där sylvassa valptänderna kunde tänka sig att ramla ut snart så skulle nog även motparterna tycka att han var lite trevligare att ha nära sig också hehe.
