web analytics

2020. Året som inte varit som något annat för de flesta.
För vår del tycker jag nog att det har rullat på ganska mycket som vanligt ändå, den stora skillnaden har varit att vi träffat våra familjer betydligt mindre än ett vanligt år men både hundträning och egen träning har fortgått ungefär som det brukar. Inom hunderiet är det ju ganska naturligt att man inte står tätt inpå varandra, och när man är utomhus är det enkelt att hålla avstånd. När jag och Svante tränar oss själva är vi aldrig med andra utan på sin höjd tränar vi tillsammans.
I bloggen har det varit rätt så lugnt, 135 inlägg har jag skrivit och det mest besökta har varit min recension av jackan Bygdin från Bergans (skriven 2014). Det mest besökta inlägget skrivet under 2020 har varit det om min och Öjes start i lydnad startklass. De allra flesta går dock in i bloggen och läser det senaste inlägget direkt på förstasidan, och i andra hand klickar man sig vidare till sidan om oss.

Min vara trogen ska jag ta och sammanfatta året månad för månad, och vi börjar såklart med

JANUARI
Det pågick en hel del spårande under årets första månad, snön lös med sin frånvaro så det var lika bra att passa på. Öje började så sakteliga komma in i teknikerna, och när vi började med våra ”skyddsviltspår” så hände det saker på riktigt!
Även den egna träningen flöt på hyggligt efter en luftvägsinfektion i december, 7:41 tim blev det totalt där inomhuscyklingen dominerade med 6:15 tim.

FEBRUARI
Mer hundträning, denna månad mer fokus på lydnad. Vi varvade friskt i träningen mellan bruks och mondioring (MR), och mestadels gick det framåt.
Egen träning blev det mindre av; ett par löppass, några cykelpass och en enda simning skrapade jag ihop under 3:15 tim.

MARS
Vinterns enda snö dök upp i månadsskiftet februari-mars, himla onödigt!
Den försvann dock snabbt och våren smög sig på. Ungefär samtidigt gjorde Corona sitt intåg i Sverige, och föga anade vi då vad vi vet nu.
Jag hade en förhoppning om att kunna tävla både lägre spår och MR1 med Öje i maj så vi tränade på mot det, men i slutet av månaden kom beskedet att alla tävlingar ställdes in pga pandemin.
Egenträningen fick ett litet uppsving igen och jag tränade ihop 4:47 tim varav majoriteten åter igen låg på inomhuscykling men faktiskt även en timme på crosstrainer vilket jag kan sakna ibland.

APRIL
Mer hundträning har jag har skrivit om, i synnerhet (om inte enbart?) MR. Jag tycker inte att vi har varit överdrivet aktiva på träningsplanen i år men uppenbarligen har vi fått en hel del gjort!
Öje gick från klarhet till klarhet, och vi fick en del nya bekantskaper i vårt träningsgäng.
Jag kände av pollen en hel del vilket sänkte mig energi- och hälsomässigt och egenträningen slutade på 3:19 tim under månaden där cykling åter igen dominerade MEN det var också pga utecyklingspremiären för året!
Dax fyllde 11 år, gullgubben!

MAJ
Åter igen började vi med lite nya saker inom hundträningen, denna gång lydnadslydnad vilket jag inte har pysslat med sedan 2008. Om jag inte missminner mig hade SBK lättat på restriktionerna något och tillät tävlingar igen vilket gjorde att jag ville ge mig på en start i starklass i augusti.
Pollensäsongen tackade för sig och det gick att träna mig själv igen, dock hade latmasken hunnit slå till under uppehållet så det blev ändå bara 4:42 tim under månaden. Denna månad var det faktiskt löpningen som låg på förstaplats i aktivitetslistan, även om vi också åkte på en cykelutflykt tillsammans med fina vänner mot slutet av maj när sommarvärmen började smyga sig på.
Jag började också publicera mina bilder från Instagram här i bloggen på måndagar eftersom jag har blivit otroligt dålig på att skriva inlägg nuförtiden.
Gaist fyllde också två år!

JUNI
Juni hann knappt börja så blev Öje skadad. Han och Gaist jagade varandra under en promenad och innan jag fick stopp på dem hann de dundra rakt in i Dax som bet ifrån i det första han fick tag i vilket råkade vara Öjes sida. Jag märkte ingenting av den skadan förrän senare på eftermiddagen när vi dessutom hade sprungit en dragvända i skogen. Tack och lov läkte det snabbt och vi kunde sätta igång med lydnadsträning ganska snabbt och även lite skydd senare under månaden.
Sommaren gjorde entré med värmebölja och vi gick på tidig semester för en gångs skull, en semester som innehöll ganska mycket egen träning vilket gjorde att månaden slutade på 10:08 tim i aktivitet. Heja!

JULI
Semestern fortsatte med värme och träning, under vecka 28 sprang jag totalt 15 km vilket nog är det längsta under en vecka på väldigt länge. Vi simmade några pass, men när vi hade gått tillbaka till jobbet så började min mage krångla så då blev det ett träningsuppehåll och månaden slutade på totalt 3:37 tim (varav INGET var cykling kors i taket!).
Hundträning blev det i alla fall lite mer av och jag anmälde mig både till lydnad startklass i augusti och två stycken MR1 i september.

AUGUSTI
Förberedelser inför och sedan en start i lydnad startklass med Öje!
Det var varmt, han var ofokuserad och det kändes lite allmänt avslaget, men vi lyckades skrapa ihop poäng till uppflyttning och en andraplats.
Efter det laddade vi om mot mondioring och han kändes väldigt stabil i sina utföranden, det kändes som att momenten satt där de skulle!
Denna månad kom vi tillbaka upp på cyklarna igen, och vi genomförde också ett virtuellt lopp i triathlon på en av årets varmaste dagar. Löpningen var inte nådig, men vi tog oss runt i alla fall och kunde ta på oss finishermedaljerna med äran i behåll. Den totala träningsmängden under augusti landade på 4:29 tim.

SEPTEMBER
Så var det dags för tävling i MR1 igen, start tre och fyra för vår del. Som jag precis skrev så kändes han så oerhört stabil i träningen och jag upplevde att vi hade uppflyttningen som i en liten ask, men så blev det absolut inte. Väl inne på planen så rann allt av honom och vi slutade med snöpliga 126,5 poäng vilket är lååångt ifrån en uppflyttning och våra sämsta poäng någonsin. Där och då rann all lust att träna vidare i någon form av mig, och helt ärligt så är den inte riktigt tillbaka än. Dag två strök jag mig och var funktionär i stället.
Senare under månaden skadade sig Dax under en promenad och ville sedan inte stödja på sitt högra bakben. Jag tyckte direkt att det lät som att han hade haft av ett korsband, men veterinären som vi gick till trodde att det var en mjukdelsskada upp mot höften och därför fick han ordinerat vila och smärtstillande medan vi väntade på en remiss till ortopeden på Strömsholm.
Samma dag som Dax skadade sig fyllde Öje 6 år.
Egenträningen bestod av traillöpning och mountainbikekörning, ynka 2:23 tim blev det totalt.

OKTOBER
Hundträningen lös med sin frånvaro när mörker och sämre väder började ta över vardagen. Jag försökte hålla igång egenträningen i stället och “reboota” löpningen genom att ta långpromenader, men i stället blev jag sjuk i några dagar. 4:58 tim träning blev det under oktober, varav 2:26 var promenader.
Dax blev bättre och bättre i sitt ben och började stödja mer på det under gång, dock höll han fortfarande upp det när han stod stilla. Jag funderade på om jag kanske skulle avboka tiden hos ortopeden som vi hade fått i november i och med att det gick åt rätt håll, men beslutade mig för att ha kvar den eftersom känslan var att benet inte bar honom ordentligt även om det blev bättre.
Jag skrev högskoleprovet och jag köpte en ny husvagn som vi tyvärr inte har haft chansen att använda än. Men till våren, då!

NOVEMBER
Dax fick äntligen komma till ortopeden och det visade sig att jag hade haft rätt från början, han hade en korsbandsruptur. Efter dialog med veterinären, mig själv och med Svante så kom vi fram till att det mest humana var att låta honom somna in, och även om det såklart var fruktansvärt i stunden så har jag inte ångrat beslutet en sekund (även om jag SJÄLVKLART saknar honom som fan rent ut sagt!). Det blev ett fint avslut och han somnade trygg.
Vi tränade pyttelite hund men jag fick till hyggligt många träningspass för egen del även om de var ganska korta allihop. Totalt 4:31 tim fick jag ihop, varav 2:17 åter igen på inomhuscykling.

DECEMBER
Mörker, regn, inte så kallt förvisso men allmänt deprimerande tillstånd i hela världen kändes det som när andra vågen av Covid -19 svepte in över världen och orsakade ännu mer sjukdom och död än under våren.
Ingen hundträning ute överhuvudtaget på hela månaden, men däremot gjorde jag lite godissök inne med hjälp av konbanor och det tyckte både Öje och Gaist var kul.
Egenträningen däremot fick sig ett lyft igen med 6:45 tim och ganska mycket tid har spenderats på cykeln (4:10 tim)
Jag fick besked om att jag kommit in på fysioterapeutprogrammet på MDH vilket jag ansökte till i september. Jag trodde inte att jag skulle komma in då mina betyg från gymnasiet inte riktigt räckte till när jag jämförde med tidigare års antagningar, och jag trodde inte att jag presterat så bra på högskoleprovet. Men det visade sig att det var fullt tillräckligt och plötsligt fick jag ställa om hela mitt liv för att den 18e januari 2021 bli student!

SAMMANFATTNING
Jag har inte upplevt att året har varit så himla dåligt, men när jag läst igenom alla mina inlägg så inser jag att det har faktiskt varit en del skruttiga bitar. Corona med alla restriktioner, svårigheterna jag har haft i tävlandet med Öje, och den stora sorgen att det var dags för Dax att gå vidare. Ganska dåligt med egen träning har det också blivit, långa perioder av uppehåll och ganska mycket småkrångel med sjukdoms- och skadekänningar. Träningsåret landade på 60:31 tim och 821 km gjorda (jämfört med mitt hittills bästa träningsår 2019 som slutade på 88:55 tim och 1120 km).
Positivt är dock att jag kom in på skolan och nu får chansen att utvecklas inom en helt ny yrkesriktning, och att vi ändå har kunnat få till en hel del roliga tillfällen med vänner under året tack vare att vi i stor utsträckning har hobbies som utövas utomhus. Även att vaccinationerna nu har dragit igång gör ju att det finns en känsla av hopp hos de allra flesta, det innebär ju definitivt inte att världen förändrats som i ett trollslag kl 00:00 den 1/1 men att livet på sikt kommer kunna återgå till någon form av normalitet.

INFLR 2021
Hundträningsmässigt så är allt oklart. Kommer det ens bli några tävlingar under våren?
Ska jag fortsätta försöka få ihop vårt MR-program eller helt enkelt lägga ner den biten eftersom vi har svårt att få till det som på träning när vi är på tävling?
Ska jag lägga krut på att få till en start i lägre klass efter åratal av halvhjärtade uppstarter på den fronten?
Ska vi skita i alltihop och enbart köra lydnadslydnad?
Eller lägga tävlandet på hyllan och bara springa, cykla, ha härliga promenader och käka praliner tillsammans?
Jag har inga svar.
Det enda jag vet är att om jag inte har några konkreta mål att jobba mot så blir det inte mycket gjort, jag behöver tävlingarna för att få till kvalitetsträning. Så det här med att “man kan ju träna det man känner för lite då och då” ger mig absolut ingenting, jag älskar processen med att sätta mål, träna mot dem, utvärdera, omvärdera, träna mer och sedan testa slutprodukten. Annars kan jag lika gärna enbart gå promenader och mysa i soffan. Och det är inget fel med det, men det är inte heller riktigt tanken från min sida när jag skaffar mig en aktiv brukhundsras.

Egenträningen vill jag försöka hålla en jämnare kvalité på än det har varit under 2020. Visst har det varit tillfällen då kroppen har satt stopp, men många gånger har det också varit latmasken/motivationsbristen som har sagt nej och där vill jag försöka bättra mig och få något gjort även de dagar det känns blä. Träning behöver ju inte alltid vara ett hårt/långt/tungt pass, bara en extra promenad till exempel är ju mer än att sitta still i soffan. Jag är övertygad om att många av årets små “känningar” hit och dit har kommit av att jag inte har rört tillräckligt på mig, snarare än att jag faktiskt haft konkreta problem.

Mitt enda egentliga mål för året är det som jag just nu fokuserar mest på (och har mest blandade känslor för), och det är såklart studierna.
Det stora målet: att ta examen efter 3 år.
Mål 2021: att bli godkänd termin 1 + 2.
Delmål termin 1: bli godkänd på första kursen, 7,5 poäng, som går mellan januari till mars.
Det ska bli väldigt intressant att se om utbildningen innehåller det jag hoppas på och förväntar mig. Det lilla jag har läst i litteraturen hittills känns som helt rätt spår för mig. Men på grund av Corona så kommer all utbildning under hela termin 1 ske på distans (med eventuella undantag för tentor kanske), och det vet jag sedan förut inte riktigt är min kopp te.
Tack och lov finns det ju nuförtiden digitala medier som gör att man kan ha kontakt med andra studenter eller lärare så att man kan ha en dialog och bolla saker fram och tillbaka vilket inte fanns när jag har pluggat kurser tidigare.
Så jag hoppas på att det kommer flyta på bra trots allt, och jag går ändå in i det nya året med en känsla av att det kommer bli ett bättre år för väldigt många än vad 2020 har varit, och så även för mig!