Nu har det blivit några fler träningstillfällen, både måndag och tisdag kväll spenderades på Strängnäs BK igen.
I måndags var det vår nya träningsgrupp som hade kvällsträning, dock blev det bara jag, Rickard och Malin denna gång. Ganska skönt med bara tre hundar eftersom det går ganska snabbt att köra igenom dem, men jag hade hoppats på att få lite tävlingslika förhållanden under lydnaden med publik och domare denna gång så det var lite synd att inte fler kom. Domare med ”poängblock” fick jag ju i alla fall på varsin sida av planen, mycket nyttigt för Dax då han har överdrivet intresse för folk som står utefter kanterna när vi kör. På vår första uppkörning var han ju helt 100 på att Göte var en figurant som han skulle engagera sig i vid något tillfälle = han drog till honom på hoppet. 
Vi körde igenom appellmomenten igen förutom platsliggningen och det gick ganska bra, det finns ju som jag tror att jag skrivit om tidigare alltid detaljer att fila på men i det stora hela är jag nöjd. Detaljerna ligger framför allt i fotpositionen där han ligger för långt fram och inte är med helt i halter och vändningar alla gånger samt kan tappa fokus om jag inte lägger honom rätt i energi innan vi går ut på planen. Framförgåendet kan också bli bättre då han kan svaja lite i sidled och ibland dra snett. Läggandet gör han bra, där kan jag gott lätta upp min egen kommendering lite så att den blir mjukare och i en mer lagom ljudnivå.
Ingångarna i inkallningen börjar också bli bättre, jag ska försöka köra dem lite mer separat och hjälpa honom med ett ”fot” när han kommer nära för att få till dem ännu tightare. Han passerar inte lika mycket nu som han gjort, men det kan absolut bli bättre!
Han sprang dessutom fram till Rickard innan momentet när han frågade ”är föraren redo” och jag svarade ”ja!” och sedan gjorde han väl en fyra-fem tjuvstarter på alla mina ”ja!” så jag trodde ett tag att han hade fått nån form av hjärnblödning. 
I apporteringen är det framför allt tugget vi behöver få ordning på, så fort det läggs på tempo i form av att han ska springa ut och hämta den så kommer tuggandet och det håller i sig hela vägen in till min sida och även när han sitter still. Om jag kommenderar ”håll” så spottar han ut den och det är ju inte riktigt önskvärt… Han tuggar dock inte hårt för det blir nästan inga märken i apporten, men det är helt klart poängavdrag eftersom han lägger om den. Inte tiomässig med andra ord, men det duger gott och väl för uppflytt!
Inför hoppet gjorde jag om rutinerna lite grann denna träning och detta kommer jag fortsätta med. I stället för att gå rakt emot hindret och ställa upp kommer jag placera honom vid sidan och i vinkel till hindret, gå fram själv till utgångspunkten och sedan kalla in honom vid sidan med ”fot”. Det kändes mycket bra att göra på detta sätt, dels kommer han på rätt plats på en gång och dels kändes det som att han fick ett bättre fokus på hindret och mig och inte blev lika störd av de andra runt omkring. 
Han hoppar fortfarande väldigt snett åt höger men klarar alltid av att hoppa tillbaka så jag vet inte om jag kommer lägga nån krut på det. Jag testade igen att kasta bollen över huvudet på honom men eftersom jag inte direkt är nån stjärna på att kasta saker så blev det mer fel än rätt från min sida så jag vet inte om det gjorde nån direkt skillnad. 
Tisdagens träning såg lite annorlunda ut, det var egentligen träning för skyddsgruppen där Rickard är med men inte jag så jag körde lite mitt eget race på sidan av med Dax, även denna gång bara lydnad. Det blev en del positionsträning i fria följet där jag försöker belöna bak och ut honom ifrån mig, det gick både bra och dåligt men jag tyckte ändå att det tog sig efterhand. Även en del bakdelsträning i vänstersvängar blev det eftersom jag märker att det också ger lite bättre position då han inte kan ligga för långt fram eftersom jag då kliver in i honom. Jag försökte också dra ner på mina kroppsliga hjälper osm jag alltid haft på alla mina hundar, att jag vrider på huvud och axlar innan jag ska genomföra en sväng eller halt för att hjälpa dem. Det tyckte jag kändes riktigt bra, det hade varit roligt att ha någon som tittade och kunde kommentera på om det stämde!
Det blev också en del krypträning där jag körde en längre sträcka rakt fram och det gick riktigt, riktigt bra!
Han lägger visserligen ner huvudet när jag kommenderar ”ligg” så det får jag jobba på eftersom han såklart inte kan krypa med huvudet i marken. Själva krypandet gjorde han dock kanonfint, och även där belöningsriktar jag honom utåt/bakåt för att han inte ska få dragning framåt eller in framför mig. Det fanns en klippt rand i gräsmattan som jag höll mig efter, och även om han i början trängde mig lite och försökte ligga lite långt fram så gick jag bara på längs med den tänkta linjen och då la även han sig bra i förhållande till mig. Så himla glad att detta moment flutit på så bra hittills, det är så många som sliter sitt hår och har problem med detta och det verkar vara svårt att rätta till det när det väl har gått snett. 
Innan alla gick in i stugan för att fika och gå igenom hundarna så gjorde både Rickard och Christell mystikövningar med Anders Åberg i buskarna för att agera buse, och då ville såklart jag också göra en. Rickard fick ta en jacka över huvudet och gå in och gömma sig, och så ställde jag upp med Dax en bit bort. Innan Rickard hade börjat röra sig så stod Dax och kollade lite runt omkring, men så sa jag ”pass på” vilket ska bli mitt tända-kommando, och genast spetsade han öronen och stirrade stint framåt åt samma håll som jag. Jävligt coolt med tanke på att jag bara gjort en ”aggressionsövning” tidigare med Susanne på jobbet och det är enda gången jag använt det kommandot! 
När Rickard började röra sig inne i buskarna tog det inte lång tid innan första skallet kom från Dax, och genast fick Rickard backa tillbaka in i buskarna igen och vi stötte framåt lite mot honom för att ”trycka bort” och bygga självkänsla hos Dax. Det funkade sjukt bra, och hela tiden peppade jag honom med påtryckande röst och lade också in ”pass på” flera gånger för att förknippa känslan hos honom i den stunden med kommandot. Sen tog jag tillbaka honom till bilen medan han agerade vidare mot buskarna, och i det här läget så är det helt ok och det får han bara beröm för. I ett senare skede ska han såklart släcka ner också, men just nu handlar det om att väcka känslor och lära honom att tända upp i första hand.
