web analytics

Monthly Archives: september 2011

You are browsing the site archives by month.

I förrgår var det heldagsträning med större delen av vår nya träningsgrupp. Dagen för vår del började med spår uppe på en av klöverängarna, Dax var orastad och pigg så resultatet blev lite bajspaus och ganska högt tempo och stretande i linan. Jag får skylla mig själv.  Jag har för mig att han i alla fall markerade pinnarna bra den här gången.
Efter detta la jag ett spår till, jag var ute efter ännu bättre påsläpp i början och efter apporterna och bättre jobb i vinklarna då jag känner att han har börjat slarva och gärna går över ganska långt innan han går tillbaka, och då går han också tillbaka ganska långt så lovarna runt vinklarna blir ganska stora. Tyvärr hade hemvärnet värsta övningen runt klubben just denna dag, så när jag gick spåret med Dax så märkte jag ganska snabbt att det i stället för de tilltänkta övningarna blev träning i att välja och framför allt hålla rätt spår då de hade korsat vårat spår ett flertal gånger. Det tog inga fem minutrar att ta oss runt direkt, jag hade snarare gissat på 20  MEN vi tog oss runt efter en del jobb från min sida och lite, lite frustration från hans.

Jag vill dra ner på styrandet från min sida och speciellt där jag använder rösten eftersom jag ju märkt att han kommer in till mig på en gång pga att jag startat om honom för mkt i spåret. Så det blev mycket bromsande i linan men stå tyst och låta honom lista ut själv vad som är rätt, och det är en situation som inte har förekommit i hans spårvärld sedan han var liten knodd. Så det väckte lite frustration och att han ”släckte ner” lite grann och ställde sig och stirrade rakt fram efter ett tag. Jag hade dock is i magen och stod kvar tyst och lät honom hitta på nästa aktivitet själv och hade det blivit något annat än spår så hade jag plockat av honom. Som tur var så kom han igång igen och tog dessutom upp det rätta spåret ganska snabbt (då förstärkte jag med beröm) så det blev ju väldigt fin belöning för att vara ihärdig!
Ett spår som inte riktigt blev den träning som jag hade tänkt, men ganska bra ändå eftersom Dax inte har rutin att inte välja det spår som är färskast utan hålla i det spår han hade från början!

Efter lunch blev det lydnad och jag körde igenom Dax i appellmomenten. Han var ganska fladdrig och ofokuserad, slarvade med ingångarna, satte sig snett, trängde i linförigheten, kollade på allt och alla runt omkring… Han gick in i regression helt enkelt och blev 1,5 år igen!
Trots detta så hade vi nog tagit oss igenom en appell med godkänt resultat (för mig, alltså med uppflyttningspoäng), så det känns inte alltför hårt. Det blev också en budföring med Jens som mottagare där han inte hade någon belöning vilket gick utmärkt ändå, och Dax sprang så fint tillbaka till mig också.
Lite senare när vi har kört alla ett varv så körde jag Dax en vända till, med fokus just på fotpositionen, belöningsriktning och även lite kryp. Jens var snäll och filmade krypet så att jag kan se själv hur det ser ut, och det är inte en så tokig början förutom att han tränger mig och ibland har lite bråttom. Även där är det belöningsriktning som gäller, och jag tror jag ska dra ner lite på intensiteten i belöningarna. Krypet är ju inte ett tempomoment utan ett teknikmoment, jag tänker att förväntningen måste vara i samma energinivå som momentet!

När alla var klara med lydnaden och vi fyllt på med lite energi i form av fika så var det dags för lite skydd, och min plan idag var att köra tjänstemässiga transporter, dvs vid sidan av ”busen” och inte bakom som man gör på tävling och uppkörning. Tanken var att han inte skulle få bita utan bara gå fot mellan mig och figgen, men han skötte sig bra och det märktes att det fanns NOLL tanke på att han skulle kunna bita (ja ok noll är väl att ta i, det är ju trots allt en enorm skyddsymbol som går bredvid, men han var väldigt balanserad i alla fall ) så vi la in att figgen fick avvika i lite olika tempon bort ifrån oss och rätt som det var så blev det ett bett. Dax skötte detta med bravur, och fast att vi blandade avvikanden med och utan bett så gjorde han rätt varje gång utan så mycket som en tillstymmelse till fel.

Det absolut enda jag kan anmärka på är att han följde med lite bort från min sida när figgen lämnade vid ett par tillfällen, och hade det varit i tävlingssyfte jag hade gjort det så hade det stört mig. Men nu gör det ABSOLUT ingenting att han har mer koll på figgen än på mig, det var inte direkt som att han försökte tjuvbita eller ens hade en aktivitetshöjning utan han bara gled med lite när figgen försvann. Jag har ju ändå ett koppel även i verkligheten, lämnar han min sida olovandes så kommer han inte längre än två meter i alla fall.

Jens (som figgade hela tiden eftersom han är den enda just nu som har en dräkt) försökte också provocera fram bett genom att sparka mot honom och göra ryckiga rörelser, men Dax gick inte på den lätta.  Han är ju körd med mycket belastningar och har inte heller mallens traditionella ”reptilhjärna” i den utsträckningen som andra kanske har så jag har aldrig haft några problem med att han tjuvar eller blir hysterisk. Enda tillfället där jag haft problem har varit vid urkallningarna där han hade svårt i början att förstå att han inte bara skulle släppa utan också komma in till mig så vid urkallandena släppte han och stod kvar med nosen en cm från figgens ben. Om det hände nånting överhuvudtaget i det läget så tog han ombett , men det var ganska lätt att lära om med hjälp av kamp hos mig så han har aldrig riktigt varit ett problembarn på den punkten trots att han har stor kamplust. Ärftligt eller inlärt, jag har ingen aning men det är i alla fall jävligt skönt!

Vi avslutade passet med några raka inskick på lite håll där Dax fick sitta i bett lite längre och Jens fånade sig lite med att ropa ”ta bort hunden”, låtsas som att han ramlade omkull och lite sånt. Dax triggar ju på sånt där och blir lite mer allvarlig, så urkallningarna där blev väl inte lika tjusiga som de var innan  men vad gör väl det… Man måste ju få roa sig lite ibland också!