web analytics

… Är inte så himla glamouröst alla gånger. Båda dagarna hittills denna vända har jag sovit ca fem timmar, och som en följd av det så tackar såklart magen för sig och packar ihop. Detta är jag ju inte heller ensam om, lååångt ifrån!
Praktiskt taget alla kollegor har något form av ”arbetsrelaterat” problem med kroppen, att magen strular är jätte, jättevanligt och det är ju en följd av dåligt med sömn, oregelbundna mattider, fel mat i många fall och stressen som många tjänster innebär att hinna med det man ska under natten. Även omställningarna mellan natt och dag som man håller på med under ledigheterna tror jag sliter enomt mycket, för kroppen blir det ett evigt fnattande mellan tider och rutiner.
Det är också väldigt många som har någon form av problem med rygg, nacke och knän. Inte så konstigt kanske när vi trampar mil efter mil på hårda betong- eller stengolv i halvtaskiga skor och med en hel del extravikt med all utrustning vi har på oss och dessutom spenderar många, många timmar i bilen.

Att vara hundförare tycker jag inte är ett dugg bättre (eller finare för den delen som många hundförare verkar tycka) än att vara vanlig väktare. På den tjänst jag har idag gör jag exakt samma jobb som förut, förutom den detaljen att det nu tar lite längre tid med allt eftersom vi nu är två som ska ta oss igenom dörrar etc. Kunder brukar säga ”det måste vara skönt att ha med dig hunden så du slipper gå ensam på nätterna” men jag vet inte jag… Ärligt talat så tycker jag nog att om man är rädd för mörkret och inte vågar jobba själv så ska man kanske inte vara väktare. Även om jag vet att vi har kollegor som ÄR mörkrädda hehe. Jag tycker tvärt om att innan man börjar som hundförare så bör man jobba ett tag som vanlig väktare först, för att komma in i rutiner med radio, nyckelhantering, körlistor osv. och allmänt hur man hanterar situationer i sin yrkesroll. Det är tillräckligt mycket att hålla reda på när man är ny ändå, då behöver man ju inte dessutom trassla till det med koppel och bångstyriga jyckar haha!

Alla tjänster är ju naturligtvis inte likadana, vissa har hur lugnt som helst på jobbet och kan lulla runt och träna hund hela nätterna om de känner för det. De ser mer på sitt jobb som ett tillfälle att lilla Fido inte ska behöva ligga ensam hemma medan matte eller husse är och tjänar ihop till maten på bordet och i skålen. Det jag tror många glömmer är att oavsett var man jobbar föreligger det en riskbild för att något faktiskt kan hända, annars skulle ju inte kunde ha beställt bevakning för jättedyra pengar!
Och de som sitter på stationära objekt har en STÖRRE riskbild än vi som är ute och kör rond. Våra kunder har gjort bedömningen att risken finns där, men den är så liten att det räcker med att vi är på plats lite då och då. Stationära kunder bedömer risken så pass stor att de vill att vi ska vara där hela tiden, alltid redo.

Den som tror att det är riskfritt att jobba som väktare, eller ordningsvakt/skyddsvakt för den delen, tror jag bedrar sig oavsett var man jobbar. Och för varje dag som går och det inte händer något så ökar ju risken för att det kommer hända något. Det är bara en fråga om när, och hur beredd man då är själv. Sen vad som händer… Ja det vet man ju inte heller. Jag tror inte till exempel denna skyddsvakt tänkte när han klev upp på morgonen att ”idag kommer jag nog bli påhoppad av en galen Brasilianare med kniv” utan troligen gick han väl upp och gjorde sig i ordning precis som vilken annan person som helst. Men när han går där på gatan så bör han ju ha det med sig någonstans i bakhuvudet att han tillhör en utsatt yrkesgrupp. Jag säger INTE att han gjort något fel märk väl, det tillhör ju inte direkt vanligheterna att personer man möter på gatan får frispel och ska hugga ner en (som tur är!), utan jag menar bara att det är så himla, himla lätt att falla in i slentrian och glömma bort att man jobbar i ett potentiellt ”farligt” yrke och att hunden dessutom är lika utsatt som man själv, om inte mer i vissa lägen!

Det är hunden som får ta emot slag och sparkar om man skickar den på någon som vill fightas tillbaka. Då måste man i mina ögon vara med och backa upp sin hund själv, man kan inte stå längst bak i kopplet och låta hunden sköta jobbet. Man är ju ett team, partners som ska hålla varandras rygg!
Bara att gå in på inbrott eller för all del vanliga ronder kan vara nog så påfrestande för dem. Glas, skruv, spik, betong eller annat som vi människor ska ha skyddshandskar på oss när vi hanterar ska de spatsera igenom med sina bara tassar… Ja, det är ju helt klart en utsatt miljö även för dem!

Det är naturligtvis inte bara skit heller att jobba som väktare, och jag ser inte den ”förhöjda risken” med mitt jobb som något negativt heller. Men man ska vara medveten om att den finns där, oavsett var man jobbar!
Man tjänar oförskämt bra, är ledig mycket och jag har i alla fall några av de bästa kollegorna jag har haft genom hela mitt yrkesliv. Det är kul att jobba med hund när man verkligen får använda den till sin fulla kapacitet, och de finns tjänster som tillåter detta betydligt mer än vad min gör. Tyvärr finns det inga sådana tjänster som jag skulle vara intresserad av i Stockholm, men de finns ute i landet vet jag. När man väl använder hunden till något mer konstruktivt än att bara passera genom kontorslandskap, jäklar vad skoj det är… Känslan av att ”nu är det på riktigt!” tror jag inget kan slå!

6 Thoughts on “Livet som väktare…

  1. Laila, Izac & Cattla on 21 september, 2012 at 22:18 said:

    Bra skrivet… verkligen till eftertanke! jag som vill bli väktare.. med hnud… men ÄR ju enormt mörkrädd… heh… håller mig till de blåsirenerna eller i ljuset av operationslampan.. tryggt på operation i alla fall.. om inte en galen kirurg får spel.. men då går jag 🙂
    Go natt Kram och va rädd om dig snälla Du <3

    • UllisWeb on 21 september, 2012 at 23:12 said:

      Ja det är många som säger ”det måste ju vara fantastiskt att få jobba med sin bästa kompis!” men det är ju lite annat också! 😉
      Hade jag haft mage till det så hade jag LÄTT jobbat med ambulansen eller liknande, där kan vi prata om att göra skillnad!!
      Fast en galen kirurg vet jag inte om jag skulle vilja träffa på heller hahaha!
      Kram kram!

  2. Nu jobbar ju jag inte med hund men har ju ändå varit väktare ett bra tag och jag säger Amen! på det du skrivit! 🙂
    Och ja, även vi har mörkrädda väktare… hur man nu kan komma på idéen att jobba som väktare då, det vette 17 😛
    Kram på dig och jobba lugnt sista nätterna!

    • UllisWeb on 21 september, 2012 at 23:15 said:

      Nä det är ju inte så lämpligt kanske att vara rädd för mörkret och jobba natt i mörka lagerlokaler, industriområden osv. 😉
      Vi ska ta det så lugnt vi bara kan, som vanligt hahaha! 😆
      Kramen!

  3. Som vanligt skriver du grymt bra!! Jag kan berätta om mitt liv du skriver en bok …hehehe

Lämna ett svar till Laila, Izac & CattlaAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: