web analytics

Nu kommer det ett lite ”delat” inlägg med först massor av text och sen bilder på slutet. Det har inte funnits energi för att skriva under de lediga dagarna, så nu blir det massor att sammanfatta då vi inte legat på latsidan vad det gäller hundträning. Och sen måste jag ju skriva om lite vanligt tjafs också, eller det kan jag ju dra redan nu för det tar inte upp lika mycket plats:
– Min kamera har kommit, den ligger på mitt utlämningsställe i Solna och väntar på mig, yay!
– Vi ska åka till fjällen, närmare bestämt Heby/Vemdalen i slutet på januari en hel vecka och bara åka skidor och ha det mysigt, yay igen!
Hmm… Ja det var nog det jag ville ha sagt utöver hundträningen så nu kommer det (Steve-O kan sluta läsa nu hahaha). Håll till godo!

I förrgår åkte jag och mötte upp Malin på Strängnäs för lite mondioringträning med Folke och lite nyinlärning för Dax. Jag tänkte att jag ska lära honom att trycka mot mitt ben när vi går transporter eftersom han har lätt för att glida ur position just framåt. Hittills har jag kommit förbi det problemet genom att kommendera ”fot” när vi går transporter och kräva konstant kontakt eftersom det på uppkörningen aldrig kommer något överfall under transporten. Så transporten blir med andra ord bara en linförighet med störning.
Jag rekommenderar alla som enbart ska köra tjänst med sina hundar att göra på det viset (det vill säga ha hunden i fot med konstant kontakt under transporterna och ALDRIG köra transporter med överfall), för så fort man börjar lägga in överfall i bilden skapar man ju HELT andra förväntningar och dragningar för hunden vilket lätt innebär förbannat onödigt jobb och eventuella konflikter i träningen. Det kommer ju aldrig se ut så i alla fall, så varför??

Ska man däremot tävla också sitter man ju i en annan sits, man kan inte direkt välja bort överfallet och bara köra transporten (eller ja, det blev lite diskussion i vår träningsgrupp mellan alla domare som är med i gruppen om huruvida man kan det eller inte, men det känns ju som jävligt onödiga poäng att avstå oavsett hehe).
Då får man ju också lite andra problem eftersom de flesta hundar redan från början har en förmåga att dra sig något framåt under fritt följ, och när man dessutom läger på en så ENORM retning som en figurant med ärm innebär precis framför näsan och hunden dessutom vet att det kommer att komma ett överfall så blir det ju inte lättare för hunden att hålla position. Inte heller är det lämpligt att ha hunden i korrekt fotposition eftersom det alltså blir lätt för hunden att bli sen eller till och med missa överfallet helt.

Även om hunden inte missar eller blir minsta sen är det många domare som drar poäng för att hunden håller kontakt med föraren i alla fall just för de vet att risk föreligger för att de blir sena och också, som vår coach (och tillika domare) Anders sa sa ”ser man att det uppenbart handlar om ett fritt följ så är det klart man drar poäng, det är ju en transport det ska vara”. Därav tänkte jag lära in ett tryckande vid sidan för att Dax ska kunna kolla på figgen men ändå ha koll på sin position, så den träningen började vi med i måndags genom att han sitter vid min sida, jag kastar ut en boll, trycker Dax mot mitt ben med händerna och säger ”transport” och sedan ”varsågod”. Det blir en form av hjärntvätt i hans muskelminne om att när ordet ”transport” kommer ska man känna mattes ben.

Väldigt roligt att ses igen och träna lite, och jättekul att figga i ben igen!
Det måste ha varit år sedan sist, och det märktes för jag kände mig helt ringrostig haha. Inte alls samma rörlighet och mottaganden som jag hade förr när jag figgade för Devil, men det kommer nog tillbaka om vi kör på lite. Jämrans skoj! ♥

Igår var det dags för träning med gruppen igen, och eftersom vi var uppe sjukt sent på måndagsnatten vaknade vi (helt logiskt) sjukt sent på tisdagen och drog iväg till klubben direkt efter frukost så vi var där redan klockan 15. Då fick det blir lite lydnadsträning med Dax där jag körde fritt följ och som vanligt fokus på raka sättanden och positionen, även under språng marsch. Sättandena börjar bli bättre och bättre, positionen är rätt så oförändrad i vanlig marsch men faktiskt bättre under språng marsch. Sen körde jag också saktadelen av framåtsändandet, och nu var det ju länge sedan och jag kände direkt ”suck” igen för att nöta på detta. Dax går i sick-sack framför mig, tempot går både upp och ner och jag får påminna mer eller mindre hela tiden… Sen ska man ju kolla på den snabba delen också, få honom att springa ut till ett visst avstånd och där fatta att han ska sluta springa, sen ska man kedja ihop de två delarna på något magiskt sätt också… Åh, fy fan vad tråkigt det är rent ut sagt, jag ser definitivt ingen start i högre klass för vår del inom någon snar framtid!
Tur att det finns lägre klass inom fler grenar hehe.

Även Brimer fick lufta pälsen lite och vi körde lite bett i bitkudde på Rickard. Han biter på ordentligt och bettförbättrar bra när han får lite grunda tag, men han är fullständigt ointresserad av allt annat egentligen än figuranten!
När han vunnit kudden blir han lite mallig och kan springa med den lite, men så fort jag stannar honom så spottar han den och stirrar bara på figgen. När jag ska locka honom att komma till mig kan jag göra precis vad som helst, vifta med en boll eller en dutt eller helt enkelt kommendera att han ska komma men nej, han bara stirrar på figgen. På väg fram mot figuranten (alltså innan själva övningen har startat) smyyyger han i värsta panterstil för att han är sååå fokuserad på figgen så han fasen får svårt att gå!
Det hela är lite överdrivet kan jag tycka, och det blir ingen bra träning av det heller när han nästan blir blockerad så nån skyddsträning blir det inte på länge för den unge mannen. Generellt sett så har han detta drag även på andra ställen, när vi tränar lydnad måste jag hålla det otroligt lättsamt och hjälpa honom mycket för så fort han måste tänka efter själv så går allt långsamt eller till och med avstannar helt. Det är som att han tänker för mycket och då blir mer eller mindre handlingsförlamad!
Jag vet en hund som varit lite liknande har jag för mig, jag ska prata med hans matte och se om hon kan komma med några tips.

När övriga gruppen började ansluta körde vi igång med skyddet och jag började med Dax. Som förut så körde vi bevakning, bett på aktivitet, släppa på passivitet och backa ut till bevakning. Dax har verkligen fått jättefina bevakningar, fullt fokus på figgen trots att jag försökte störa honom med att låta mycket när jag lämnade honom och klappade händerna lite etc. Men det var ju ingen nyhet att jag inte direkt är betydelsefull när det finns en figge med ärm framför snoken hehe, att bita och kampa är det han lever för!
Sedan tittade vi på transporterna, jag hade ett kort koppel på för att korrigera honom om han drev för långt fram och det blev fan i mig bara ett enda ryckande med denna stump. Att kommandot ”transport” innebär att han ska gå och trycka vid min sida hade jag NATURLIGTVIS inte förväntat mig, men däremot så har vi gått X antal transporter tidigare då det ingår i vår uppkörning och det tycker jag ändå att han ska kunna hantera. Då har jag förvisso sagt ”transport fot” (som beskrivet ovan), men vad faan… Mallar ska vara mästare på att generalisera, han ska väl för fan kunna inse sambandet mellan hur situationen sett ut förut och hur den ser ut nu utan att jag säger EXAKT likadant som tidigare, yes?!?
Tydligen inte…

Jag kände hur jag bara blev irriterad och då sa jag att vi kunde bryta där så fick jag tänka på hur jag ska göra, Rickard tyckte att jag skulle korrigera honom mer när han gick ur position i stället för att försöka dra honom rätt och föreslog att jag skulle ta på honom en kedja till nästa pass men eftersom vi har den historia vi har så vet jag att om jag sätter den typen av press på honom så lägger han sig raskt i försvar och har inga som helst problem med att bita mig. Man måste vara smartare än så i dressyren av denna Mallemus, men efter att ha funderat (under mitt mörka sur-moln) fram till nästa vända såg jag ingen annan lösning så jag bad om att få fram en kedja ändå. Men lugn nu… Jag är inte klar.

Jag resonerade som så här att jag har ett kommando som är ”fot” och som jag haft tidigare under transporterna av ovan nämnda skäl, det kan jag inte använda längre. Jag har ett annat kommando som är ”här” vilket betyder att han ska gå vid min sida i fotposition men behöver inte hålla ögonkontakt med mig. Detta hade jag kunnat använda under transporterna, om det inte hade varit för den lilla detaljen att jag under tre års tid försökt få Dax att fatta att ”här” betyder att han ska hålla positionen ändå och det har inte gått in!
Han börjar rätt men sen flyter han iväg, jag rättar honom, han återgår, sen driver han igen… TRE års tid av tjat!!
Sen kände jag att nu skiter jag i vilket, ”här” är ett vardagskommando och då får jag väl gå och tjata på honom när jag väl använder det då. Så det senaste halvåret så har jag låtit det vara. Vilket gör att jag inte kan använda det heller under transporterna.

Känslan av att behöva lära in ytterligare ett kommando för en fotposition var… Inte så positiv kan man säga, minst sagt. Så jag tänkte att då säger jag bara ”transport”, har en kedja på och så får både han och jag lära oss den hårda vägen hur det funkar. MEN… Så tänkte jag att jag måste dra detta för vår eminenta grupp först, så får de bestämma tillvägagångssätt. Och eftersom de är kloka som ugglor allihop så fick jag rådet att fortsätta säga ”fot” men skita i om han släpper på kontakten, vilket är HELT emot mina principer. Men jag kände att hellre gör jag ju det än får en träning kantad av konflikter och en massa ”uttag på förtroendekapitalet”. Han kommer ju ändå se skillnad på om det är en transport vi gör eller ”bara” vanligt fritt följ!
Nu är jag inte helt övertygad om detta eftersom han uppenbaligen inte kunde känna igen en transport alls bara för att jag inte sa ”fot” under första passet hehe, men jag antar att det återstår att se.

Vi körde några sträckor med att jag sa ”transport fot”, och han är ju väldigt, väldigt inkörd på att det är kontakt som gäller (även om positionen blev ytterligare lite längre fram än normalt så han fasen fick vrida huvudat halvt ur led bakåt för att kunna hålla kontakt haha, men det var det ju värt tydligen) så då sa vi att vi skulle göra några överfall för att han skulle ”falla ur” sin lydighet och vilja kolla på figgen. Det första överfallet gjorde vi från stillastående och Dax gick upp sent, tveksamt och bet i luften, säkerligen HELT övertygad om att han skulle få skit för att han startade utan kommando haha!
På överfall nummer två gick han i och bet, och vägrade sen släppa?!
Kommandot ”hit” var som bortblåst, han kampade för kung och fosterland i sitt lyckorus över att få vara ”olydig”.
På överfall nummer tre, som jag har för mig var under rörelse framåt, var han oerhört sen upp men bet sig fast, jag höll fram en boll så han kunde se den och kommenderade ”hit” (det var ju så vi lärde in urkallandena för uppkörning) och han släppte och tog min handled i stället!

Där någonstans kände jag hur tålamodet började tryta ordenligt… Ont som fan gjorde det och om det är något jag verkligen HATAR så är det hundar som inte bryr sig om att styra käften rätt utan bara klipper. Folk säger att ”de är för inne i sitt och har inte tid att kolla vart de sätter tänderna” men det tycker jag är bullshit faktiskt, tittar man på två hundar som leker intensivt så har de ändå full koll på vart de sätter truten så jag anser att det är ren respektlöshet från deras sida när de inte bryr sig om huruvida det är bollen/dutten/godiset eller handen de biter i!
Idag syns det bara en liten röd prick där han träffade på handleden, men där pricken sitter ska det också vara en grop och på den handen är det helt rakt…
Nåja, vi körde på ändå och släppandena blev bättre, han kommer att lära sig att det kommer överfall under transporten och också att det är ok att släppa kontakten just i det momentet. Men till nästa gång jag lär en hund skydd kommer jag inte använda ”fot” under transporterna!

Jag vet att jag tjatar om det men jag måste ändå påpeka igen hur glad jag är över våran grupp, alla försöker hjälpa till och lösa problemen som uppstår och delar mer än gärna med sig av sina erfarenhetr och åsikter. Håller man inte med så är det också ok, alla gör som de sjäva vill i slutänden ändå men att ha bra bollplank med hur man tänker är ju guld värt i träningen! ♥

Idag åkte jag till landet för att kolla till lite, och eftersom jag blev så inspirerad av att läsa Malins blogg om markeringsträning på jackor så började jag med att hänga ut lite kläder + en ärm i skogen, två ”figgar” på vardera sida av en väg som går på baksidan av vårt hus. Den jag tänkte skicka på först hängde bara ca 15 meter ut från vägen, nästa kanske 25 meter, nummer tre var nog 40 meter ut och jag skulle tro att nummer fyra också var på det avståndet. När jag hängde ut dem kände jag att de på långt håll förmodligen kommer bli lite kluriga, och nummer fyra var dessutom ärmen som fick ligga på marken så den hade jag klara tveksamheter till att det skulle bli bra.
Nummer ett gjorde han sååå jäkla klockrent, rakt ut, fick vittring på jackan, fram och skällde ihärdigt trots att jag närmade mig. Han tystnade när jag ställde mig bredvid jackan och höjde handen för att plocka ner bollen som satt högre upp i trädet men jag väntade ut honom så att han skällde igen när jag kastade bollen till honom.

Första ”figgen”.

Andra skicket blev också bra, han rundande jackan och man såg tydligt när han fick in vittringen av den i nosen och blev lite förvånad över att den hängde så högt. Denna gång vände han sig mot mig och skällde när han hittat den, men jag stannade upp och väntade på att han skulle vända sig mot jackan innan jag fortsatte att gå mot honom. Då märktes det att han blev lite konfunderad och kom av sig lite, så jag fick säga ”var är den?” till honom och då vände han sig mot jackan och skällde igen. Det tog tre-fyra gånger innan han fattade att jag inte skulle komma ut om han inte skällde vänd mot jackan, men sen gick det bra.

Andra ”figgen”.

På tredje skicket vek han av på ungefär samma avstånd som den första jackan hade hängt på, jag kallade in honom och skickade igen men med samma resultat och då sprnag han dessutom tillbaka till stället där första jackan hängt. Då gick jag ut en bit i rutan och skickade om honom, men det var som en liten vägg av sly som han var tvungen att ta sig förbi så det blev ändå svårt för honom att förstå att han skulle ut djupare. Då sket jag i att skicka igen och gick bara utåt i stället, och då föll han in framför mig, tog sig förbi ”väggen” och hittade rätt!
Detta skick blev jobbigt för honom då det gick en del energi på att springa dessa extrarundor så skallen blev inte av superkvalitet men jag var ändå noga med att han var tvungen att skälla ihärdigt innan jag kastade till honom bollen.

Tredje ”figgen”.

På sista skicket kände jag som sagt redan innan att det skulle bli svårt för honom att göra rätt, och så blev det också. Till att börja med hittade han mitt utgångsspår snabbt så han spårade hela vägen fram till legan, och när han väl hittade den så blev det såklart high-life med ärmen haha. Att stå där och och skälla känns ju onödigt när man kan självbelöna sig på en gång!
Jag kommenderade ”loss” och gick ut och la tillbaka ärmen där den varit, gick tillbaka med honom till vägen och skickade igen men det blev samma resultat så då lade jag tillbaka ärmen igen och skickade från bara några meter i stället. När jag såg att han tog sats för att ta ärmen kommenderade jag ”skall”, och då avbröt han faktiskt sin attack och skällde på den i stället tills jag kom fram och gav den till honom. Lycka för liten Mallemus!!

På vägen igen med sista ”figgen”.

Dax kryssar mellan våra hittade ”figgar” på väg tillbaka.

Sen fick Brimer köra lite saksök som bestod av två bollar som jag kastade ut på en äng bakom huset utan att han såg och som han fick leta efter. Han är duktig den lille sorken, näsan är på bra!
När han hade hittat båda bollarna realtivt lätt så tyckte jag att det var lite väl lite aktivitet för hans del så jag tog en av bollarna och kastade på andra sidan vägen som han fick jaga så att jag kunde skicka ut den andra på ängen igen under tiden. Sen blev det några skick på det viset, jag kastade ut en av bollarna när han var fullt upptagen med den andra och skickade ut dem längre och längre för att se om det fanns någon gräns för när han tyckte det var långt nog. Det gjorde det inte, däremot blev han lite svår att få ut emellanåt eftersom han visste att jag hade en av bollarna på mig så några gånger fick jag ta några steg utåt från vägen för att han skulle få lite ”skjuts” att leta vidare. Sen var det faktiskt två ganska nöjda majonäser jag hade med mig hem i bilen!

Nu på kvällen var tanken att jag skulle plugga lite på min ”manipulera bilder-kurs” men jag märkte att jag är mosig i skallen och inte riktigt förstår vad de pratar om på filmerna så jag sparar det tills i morgon och hoppas på att jag är lite piggare då. Det får blir lite serier och tidigt i säng i stället!

4 Thoughts on “Träning!

  1. Steve-O on 22 november, 2012 at 10:30 said:

    Jag läste nästan allt… Nu snurrar det i huvudet… 🙂
    Nice med fjällen! Skulle inte ni till Grekland btw, eller har ni redan varit där? :S

    • UllisWeb on 22 november, 2012 at 10:35 said:

      Hahaha ja jag förstår att det snurrar. Men du blev varnad! 😀
      Jo tanken var att åka till Grekland men med alla dessa hundar så är det knepigt att komma iväg. 🙁 Så nu får det bli fjällen, till att börja med i alla fall!

  2. Uj vilket inlägg! 🙂
    Tack för träningsdejten!! Skoj att ses och skoj att träna ihop igen, har saknat det! <3
    Duktiga Dax med skallmarkeringarna! Måste prata lite med dig om dessa nästa gång vi ses! Behöver lite tips tror jag!
    Kram på dig!

    • UllisWeb on 25 november, 2012 at 04:52 said:

      Jamen tack själv, det var verkligen länge sen men ack så skoj!! 😀 ♥
      Jag kör gärna lite markeringar, alltid bra både på riktigt folk och ”jackfolk”! 😆
      Kram kram!

Lämna ett svar till MalinAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: