web analytics

Daily Archives: 18 januari, 2013

You are browsing the site archives by date.

Igår blev det verkligen inte mycket gjort, vi somnade sent igår morse och vaknade därför sent på eftermiddagen. Jag gick upp och bakade dinkelscones (byter ut vetemjöl mot mer proteinrikt dinkelmjöl bara så det är ingen direkt prestation haha) och så käkade vi en god frukost tillsammans innan Rickard åkte till jobbet.

Sedan blev det en liten promenad hemmavid så pojkarna + Astrid fick rusa av sig lite. Ja, nu rusar inte hon så mycket då hehe men grabbarna sprang som aldrig förr. Jag får hålla koll på dem när de inte har sina bollar med sig för rätt som det är kan någon av dem ge den andre ett tjuvnyp och då blir det sura miner. Visserligen är det glömt lika snabbt igen, men jag har blivit lite nojig över det där med slagsmål sedan Dax och Fenris fight i somras så jag kliver in direkt och bryter dem när jag ser att det ”går hett till”. Jag kan fortfarande höra veterinären säga att hade Fenris bett tagit någon centimeter längre in hade Dax förblött på bara några minuter, usch vilken ångest!!

När vi kom hem rullades inomhusgräset ut för dagens PAD-bild som ni kanske redan har sett, och när det ändå var ute så passade jag på att köra lite lydnad med alla tre. Brimer fick tankenötter i och med fotpositionen, jag gav honom minimala hjälper så han fick själv testa sig fram tills det blev rätt. Till en början satte han sig för långt fram, men när han testat det och bara fått felsignaler så satte han sig i stället för långt bak med rumpan bakom mina ben. Det är ju inte mer rätt det, men till slut hamnade han i rätt position och fick belöning som idag var beröm och klappar. Jag märker att han blir lite stressad när det blir fel, han tappar lite koncentrationen och vill gärna hitta på något helt annat för sig själv, kommer glatt tillbaka när jag ropar in honom men är då lite ”uppjagad”. Jag tror att han blir lite frustrerad över att det blir fel eftersom han inte riktigt har grepp om övningarna än, men det är bara att ha tålamod med honom så kommer den verkliga eftertanken från hans sida komma med tiden. Jag är också noga med att bara köra korta pass där träningen blir kvalitativ hela tiden, inte så mycket ”dötid” utan kommendera-utför-belöna-kommendera osv. och när jag repeterat ett antal gånger så jag känner mig nöjd (eller märker att jag måste justera träningen för att den inte funkar) så bryter vi helt och då går vi av träningsplan så att han inte får rikta in sig på annat.

Detta är ett tankesätt som har växt fram framför allt med Dax som har varit väldigt, väldigt utåtriktad när han var yngre. Gav jag honom tid mellan övningarna att börja spana in annat så blev det såklart svårare för mig att få tillbaka hans uppmärksamhet igen utan att det blev konflikter. Jag har aldrig varit så mycket för att ”locka och pocka” för att få hundens uppmärksamhet, jag känner det som att då är det hunden som styr aktiviteterna och inte jag. Lite ”ja jag hör dig, jag ska bara titta klart först och se om det finns något mer intressant där borta…” och då kliver jag gärna in och informerar om att har jag sagt ”kom” så är det ”kom” som gäller (om man vet att de kan ”kom” såklart). Med Dax har det alltid varit lite svårt att kliva in på det sättet och peka med hela handen eftersom han har en del försvar i sig och jag har varit orättvist hård på honom i vissa situationer, så därför är det bättre att ta bort konflikterna genom att inte låta situationen gå så långt, det vill säga inte låta honom stå och titta på annat hela tiden genom att hålla honom sysselsatt. Nuförtiden är det väldigt sällan vi har den typen av problem, så jag tycker det har varit en metod som funkat bra.
Jag har försökt fånga det på film så ni förstår vad jag menar, lite mer effektivisering av träningen skulle man kanske kunna kalla det där varken momentet eller belöningen drar ut på tiden:

Med Dax blev det lite positionsträning och kryp där han kom på att man kunde glida lite på ”underarmarna” i stället för att ta steg på den hala mattan haha. Jag bryr mig inte för fem öre, så länge han håller sig ordentligt nere på golvet så är jag nöjd med tanke på att han har tendenser till att resa sig. Lägre än att inte ens lyfta ett ben i taget för att ta steg kommer man väl knappast haha?!
Skämt åsido så se rjag det som att han har förstått att han ska hålla sig så lågt han bara kan vilket är preci den känsla jag vill ha i honom. Jag håller inte på och pillar med att flytta tassarna i en speciell ordning eller på ett speciellt sätt, utan jag vill att han ska ha en känsla för hur momentet är tänkt att utföras och känslan i krypet ska vara att hålla sig så nära marken som det bara går. Vilken teknik han använder för detta är i mina ögon irrelevant, väljer han att hasa på ena skinkan så är det ok och väljer han att ha tassarna under sig så är det också ok. Bara han inte tänker uppåt, vilket tyvärr har varit fallet tidigare. Men som sagt, bara att nöta på…
Astrid fick också positioner och att inte pipa när hon blir kommenderad… Sen ställde jag upp en liten ruta med fyra PET-flaskor för att se vad som skulle hända, needless to say så blev det lite oklart i hennes värld vad vi höll på med hahaha. Men efter lite bollretning i rutan så sprang hon ut och ställde sig längst bort i hallen, tjusigt värre!