web analytics

Som jag skrev igår drog vi iväg på skyddsträning på kvällen så nu kommer det ett långt skyddsinlägg med få bilder, och jag kommer gå in ganska ingående på övningarna och syftet med dem. Jag vill ha kvar på pränt hur vi gjorde och hur vi tänkte för framtida bruk, och kanske kan det vara någon annan som får någon form av tips eller idé av det också. Så om ni tycker att jag skriver om saker som är självklara eller att jag har skrivit om det 1000 gånger förut så får ni ha överseende med det, för min egen del så behöver och vill jag ha det tillgängligt och utförligt!

Denna träning blev det fullt fokus på korgarbetet under båda passen. Första passet började jag köra den övning som vi avslutade med på jobbträningen sist, figuranten står bakom ett skul, kommer ut och ser hotfull ut och går emot oss, efter några meter vänder han sig om och fortsätter gå emot oss men då med ryggen emot och då släpper jag fram Dax och så får han stöta. Detta är för att förbereda inför fasttagandet då figgen springer bortåt och jag sänder Dax när figgen hunnit tio meter, då kan det vara svårt för honom att se någon mening med att gå upp och stöta eftersom hotet är så litet. Så nu spelar vi på att det kommer ett stort hot (figgen kommer ut och går emot oss) så att han tänder upp och sedan när ”trycket” minskar (figgen vänder sig om) så fortsätter ändå hotet att närma sig (han backar emot oss).

Förändringen vi gjorde denna gång var att figgen fick ha på sig en kampdutt som han skulle släppa på marken så fort Dax hade gått upp och stött en gång eftersom jag sett att han blivit ganska känslosam och tryckt på en hel del i korgen viket inte är ok på tävling då man ska stöta EN gång (eller ja, tills figgen blir passiv men de stannar upp redan efter första stöten om de inte ramlar eller så) och sen gå in i bevakning.
Dax har gjort så att han går i och stöter med korgen och samtidigt håller han sig fast med tassarna runt figgen och så bara mosar han på där inne i korgen hehe, inte riktigt rätt alltså… Men om man kan få in en minnesbild hos Dax att efter första stöten kommer det en belöning från figgen så kommer han att börja leta efter den, och då är det ganska enkelt att sedan dra ut på tiden innan figgen slänger dutten och därigenom också skapa en utbackning till en bevakning.
Vi minskade generellt också ner på hotet från figgen genom hela träningen (mindre stirra ut honom, mindre spela på med kroppsspråket), uppenbarligen har Dax nu hittat vägen till sina allvarssidor och jag vill inte spela alltför mycket på dem eftersom det innebär mer jobb för mig att hämta hem honom och risken för att han blir oren (dvs stöter när han inte får) ökar också. Det finns så att det räcker ändå, jag vill inte ha ett monster som stöter sönder sig själv!

Denna övning gick väldigt bra, figgen fick vara väldigt tydlig till att börja med och släppa dutten så att Dax verkligen såg att den kom men det tog inte många gånger innan han började skapa en förväntan på att den skulle komma efter att han hade stött. Tacksamt med en hund som har stor kamplust i de lägena, han prioriterar ju att få bita i dutten (eller att få bita i vad som helst som presenteras kan ju tilläggas hehe, det är själva bitandet som är grejen) framför allt annat i världen!
Nästa övning blev premiär för transport med överfall i korg minsann, och det finns inte så mycket att säga. Han gör det han ska och han gör det bra, han stöter med korgen först (tar inte emot sig med tassarna först för att dämpa stöten eller viker undan huvudet så att stöten blir med kinden eller bogen vilket en del hundar som tar illa vid sig av korgarbetet kan göra) men överdriver inte stöten heller vilket jag gillar eftersom jag som sagt vill att han ska hålla både i nacke, rygg och tänder.

Sen finns det detaljer att jobba med som vanligt, ska jag vara petig så är det ju framför allt positionen precis som i vanliga transporterna (och för all del även i fritt följ/linförighet) där han har en tendens att falla fram och att han har svårt att inte följa med figgens rörelser i framför allt starter. Svängarna som han hade svårt med förut har nu fixat till sig tycker jag, tidigare hade han svårt att läsa framför allt dubbelt höger om (dvs helomvändning åt höger) då ärmen kommer väldigt nära och svänger i takt med figgens rörelser vilket han tog som att det ar ok att bita. Inga sådana tendenser nu, jättebra!
Jag försökte också positionera mig mer mot mitten av figgen eftersom Dax ska stöta på kroppen och inte på armen och det var svårt tyckte jag. När vi började för några månader sedan med skyddet hade jag svårt för att gå så långt ut åt höger som man ska vid ärmtransport eftersom jag alltid transporterat rakt bakom figuranten på uppkörning, men nu kändes det konstigt att gå där igen. Dax gjorde i alla fall det han skulle och gick upp och stötte i högra delen av ryggen så han har koll på läget så kan matte gå där och vingla bäst hon vill haha!

Pass två var jag väldigt oplanerad inför, första passet flöt liksom på och det känns meningslöst att nöta på saker som inte är ett problem när det säkerligen finns andra delar som ÄR ett problem. Men jag kunde inte komma på vad det skulle vara, jag känner att det är för tidigt att börja med nya moment som typ dubbelretning när vi inte har kommit in ordentligt i grunderna ännu. Så vi började prata om vad det är för moment i lägre klass, och genast kom vi på att vi inte har gjort några tjuvstartsövningar eller ens haft en figge springa ifrån oss.
Först dividerade vi om när jag ska sätta på korgen, man får sätta på den vart man vill men jag vill ju att korgen ska vara förknippad med fokuserat och koncentrerat jävlar anamma och därmed ta på den så nära själva momentet det bara går. Många tar på korgen redan utanför planen och går sedan in och ställer upp sig i startposition, men där tänker jag att antingen taggar hunden ner under vägen fram, eller så bibehåller eller kanske till och med ökar den attityden och då kan jag tänka mig att risken för tjuvstart och egna initiativ ökar med sisådär 300 % och det dessutom kan se lite… Oorganiserat ut på vägen fram hehe. Så jag kommer sätta på korgen när vi står uppställda, och ta av den när vi är mellan moment tror jag.

Sen ställde vi upp i startposition tre meter bakom figgen och så fick han springa iväg, och Dax satt och höll ögonkontakt med mig konstant så det var ju inte direkt ett problem. Trevligt att se att all stadgeträning vi pysslade med när han var yngre fortfarande sitter kvar i vissa lägen!
Sen tänkte vi att vi testar att göra en riktig flykt så får vi se, så när figgen var på tio meter skickade jag ut Dax med ”revir”, varpå han sprintade iväg utan problem men sen när han kom fram till figgen så försökte han springa runt honom till framsidan och hmm, ja vem vet vad han tänkte göra där. Inte stöta i alla fall!
Detta hade jag lite på känn, att flykten kunde bli ett moment att jobba med (korgarbetet överhuvudtaget får jag ju erkänna att jag hade svårt att se skulle funka så hittills går det lååångt över förväntan) eftersom Dax har haft så svårt för att tända upp på människor tidigare även MED hot och nu blir det ju inget större hot då figgen springer bortåt. Sen ska man dessutom vänta tills han är tio meter bort, alltså någonstans får man väl vara glad att hunden ens startar för då är ju hotet obefintligt hahaha!

Nä men skämt åsido så är ju inte detta något konstigt, vi har aldrig gjort några ”springa ikapp och bita”-övningar ens så det är ingen världssensation att svaret på hur Dax skulle bete sig i denna situation inte bara kom till honom som ett mirakel från ovan. Men jag ville kolla av hur han skulle bete sig när det ser ut som på tävling, för när jag sett vad han gör naturligt vet jag också var i ”utbildningstrappan” vi kan kliva in. Jag hävdar ju att man ska börja från grunden, men sen är det ju också så att trappan ser ju olika ut för olika individer och är olika lång. Vissa har jättesvårt för sig med vissa moment, och där är trappan lång och har många, många steg att gå (typ Dax framåtsändande som han bara inte KAN kedja ihop). Sen finns det andra moment där trappan är jättekort och har få steg, eller att hunden naturligt eller av tidigare erfarenheter redan har kommit en bit på väg av egen maskin. Så det kan vara intressant att se var någonstans man står, så att man sen kan lägga upp en plan för hur man tar stegen i rätt ordning och riktning (uppåt!).

Eftersom han nu inte hade det naturligt i sig att dundra fram och stöta i ryggen så gjorde vi så att vi ställde upp figgen vid sidan om oss så han kunde hota på med ansiktsuttryck och kroppsspråk medan han rörde sig mot oss. Sen svängde han upp mitt framför oss och presenterade sidan eller ryggen, beroende på hur långt han kom innan jag skickade Dax med ”revir”. I början fick han inte ens genomföra svängen eftersom vi ville ha hotet kvar och motivera Dax att stöta, men efter några gånger kunde jag skicka när figgen kommit längre och längre, och alltså har mindre och mindre hot. Se min fina skiss nedan haha, figgen börjar vid krysset och rör sig i pilens riktning. Jag och Dax står och är snygga tills det är dags att skicka hahaha.

Detta ska vi nöta några gånger, och så har jag funderingar om man kanske skulle kunna göra så att man tar den första övningen som vi gjorde där figgen går emot oss och vänder sig om men i stället för att backa in i oss vänder han och går iväg och jag skickar in Dax. Sen kan man utöka med att han vänder och börjar springa i stället för att gå, sen kan han vända sig bort och stanna innan han börjar springa och då är det ju ganska likt ett fasstagande när man kommit så långt. Det blir en note to self att ta upp på nästa träning på tisdag!

Jag är enormt nöjd med träningen även denna gång trots att det inte gick som på räls med sista övningen. Men det är ju precis det jag är ute efter, att hitta våra svagheter och jobba på dem för att få ett genomarbetat och bra skyddsprogram, precis som i lydnad, spår, sök eller vilken annan gren som helst. Det är inte utvecklande att träna på det man redan kan, utan man måste hitta det man är sämre på så man kan bli genomgående bra!
Med tanke på hur utvecklingen i vårt skyddsarbete har sett ut så är jag mer än nöjd med hur långt vi har kommit, och nu gäller det att inte skynda fram bara för att det går bra. Ordentliga grunder är det som håller i längden, och det är värt att överträna för att få ett bra resultat när man väl ska prestera.

Herregud, vi har ju bara kört mot svensksskyddet sedan i september så med fem månaders träning (med några veckors uppehåll för jul och nyår) samt de förutsättningar som vintern för med sig så har vi kommit jäkligt långt på väldigt kort tid och jag är fan stolt över oss båda!
Sen är jag ju medveten om att det är fler delar än bara skyddet som ska falla på plats, just nu siktar vi på en start i lägre vilket innebär att det bara är skyddsbiten som är ny för oss, men om vi fortsätter uppåt i klasserna kommer det så småningom fler delar som också ska klaffa så det är ju betydligt mer jobb än att bara stå och nöta bitarbete och korg vecka ut och vecka in.

För de som reagerar på att jag bara tränar just skyddet och ingen lydnad så kan jag säga att lydnaden är det viktigaste man har inom skyddet tycker jag, och jag skulle aldrig ge mig in i att träna detta om jag inte hade ordning på min hund. Jag tror inte alls på metoder som innebär att man kör igång hundarna tidigt i drifter och ”hämtar hem det sen”, enligt erfarenheter från både mig själv och andra föder det mer konflikter och frustration än ger ett bra samarbete och snyggt skyddsarbete.
Jag har lagt enormt mycket tid under Dax uppväxt på ordning och reda, köra sparsamt med skydd och öka toleranser och nu är han snart fyra år och har hela styrpaketet på plats vilket gör att jag har råd att hålla mig enbart till skyddslydnaden just nu utan att för den sakens skull tappa alltför mycket i övrig lydnad. När våren kommer blir det mer ren lydnadsträning (med mera), men just nu finns det bara motivation till att köra skyddet och tack vare allt jobb jag har lagt ner tidigare så kan jag också göra så nu.
Så det handlar absolut inte om att jag skiter i lydnaden och bara vill hålla på med det ”tuffa” skyddet, med en bra lydnad så ligger man långt före andra ekipage som kanske har börjat i en annan ände. Så till den som vill köra skydd i någon form är mitt hetaste tips att satsa på en bra lydnad först, och en allmänt bra relation med hunden såklart så kommer det andra gå som en dans (om förutsättningarna finns i hunden, men det är en annan femma)!

4 Thoughts on “Skyddet igår.

  1. JÄTTE skoj att du håller i Ullis!! Fastän det är grått och trist. Detta kommer bli super. Din lilla Gumman var grymt ritad höhö

  2. Instämmer. Inte för att jag tränar skydd mer än lite grunder i glesa skurar (lite tyvärr ibland…) har jag förstått, och även fått till mig, att lydnaden är A&O 🙂
    Härligt att du är nöjd med träningen, och med all rätt 😀
    Söta bilder, även den ritade 😉 Hur söt som helst!

    • UllisWeb on 24 februari, 2013 at 20:58 said:

      Jag tycker att börja med en bra lydnad och kontroll är den rätta vägen att gå, många håller inte med mig i det men så kan det vara! 😀
      Är också väldigt nöjd med teckningen hahaha! 😆

Lämna ett svar till UllisWebAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: