Jag har varit lite inaktiv på nätet de senaste dagarna, just nu är jag i Eskilstuna och har bara telefonen med mig så då blir det inte så mycket uträttat. I verkliga livet däremot har vi gjort desto mer!
Både igår och idag har vi varit iväg till Strängnäs och tränat, igår med gruppen och idag med jobbet. Båda träningarna har gått så sjuuukt bra, det har varit så himla, himla roligt!!!
Igår började vi med korgarbete och körde först i sele och lina och figgen fick komma fram ur ett skul och reta på honom lite och gå emot oss hotfullt, jag släppte fram honom för att ta en stöt varpå figgen backade undan, sen halade jag in honom hela vägen till mig igen (hela tiden peppande) och så gick figgen på igen.
Andra gången skulle det bli en miss, det vill säga att jag spärrade honom i linan när han var preciiis vid figuranten så att Dax fick känslan av att han smet undan, men det blev lite missförstånd där eftersom jag inte kört på detta sätt med sele och lina tidigare och jag blev för sen på att hala in honom till mig. Så när figgen började gå emot oss igen så höll jag fortfarande på att ta in honom mot mig, vilket gjorde att figgen hann väldigt långt innan jag släppte på igen och det blev lite konstigt så Anders fick kliva in och sköta linan lite och visa hur det skulle gå till. Men vi körde på med några träffar och till slut fick vi mota bort figgen helt in i skulet igen, sen var ju Dax malligast i stan haha!
Sedan körde vi lite transporter där han gick som en GUD, snyggt och pryldigt med fint fokus på både mig och figgen, jättefint med i överfallen och snygga släppanden. Det enda jag kan ”anmärka” på är att han är så hjärntvättad på att han ska få en belöning hos mig när jag kallar ur honom så han tittar inte ens när jag ropar ”hit” utan kommer bara farande med öppen mun och tar det han får tag i = min hand. Det där är en ren skitsak, jag får kommendera honom ”fot” innan han hinner fram och sedan belöna när han satt sig hos mig ett tag.
Andra passet körde vi samma sak igen med korgen, selen och linan, och denna gång gick det mycket bättre då jag var mer inne i hur jag skulle hantera linan. Han gjorde några riktigt fina träffar och även en klockren miss vilket triggade honom mer, så det var ju helt enligt planerna. Han har lite svårt för att jag peppar honom samtidigt som jag halar in honom i linan, han vänder sig gärna mot mig då och tror att jag vill ha in honom så då passar han på att stöta lite på mig också i frustration hehe, så figgen fick ta en softstock och slå emot benet när han såg att Dax vände sig bort och då funkade det bättre.
Sedan blev det några bevakningar (utan korg) och som vanligt gjorde han dem kanon. Han backar inte ut fullt så långt om jag skulle vilja än, men han har suuuperfina bevakningar, snabb in i bett (duh!) och bra släppanden så det är utbackningen vi behöver jobba lite mer på, och på vägen hem efter detta pass kom jag på att jag inte heller har tränat anslutningar så det måste kollas av.
Absurt nöjd med detta pass, nu har det ju varit ett uppehåll igen på grund av jobb men han går från klarhet till klarhet ändå vilket känns så jäkla bra. Det jag är mest nöjd med är faktiskt hur han ligger rent energi- och känslomässigt, han tänder till jäkla fint i korgen men så fort jag tar av den och säger ”nu räcker det” kommer han med mig jättebra och efter en liten bit får han bollen att hålla i för att ytterligare lägga över honom i ”normal” sinnesstämning. Hade han inte blivit så känslosam i korgarbetet så hade jag kanske inte så här i inledningsskedet gett honom ett föremål utan låtit honom gå runt och tycka att han är supercool men nu är han ganska temperamentsfull och då vill jag lära honom att förknippa när jag säger ”nu räcker det” med att lägga över känslorna i en annan fil. Likaså betingar jag hans känslor med korgen på genom att säga ”buse” när jag tar på den, för att han genast ska lägga sig i allvarsfilen och ta fram attityd. Korgen i sig är ju en signal, men samtidigt tänker jag att det faktiskt kan hända att jag behöver ha korgen på i andra sammanhang (på jobbet eller hos veterinären till exempel) och då vill jag ju inte att han ska ta fram den attityden så för oss är tanken att det ska bli själva ordet som lägger över honom i rätt känsloläge och inte bara korgen.
Idag körde vi igång med bevakningar och anslutningar som jag som sagt kom på igår att jag inte har gjort, och ja, det finns inte så mycket att säga. Första gången blev han lite förvirrad av att jag kom och ställde mig bredvid så han tittade omväxlande på mig och på figgen men låg bra ändå. Andra gången tog han min anslutning som att ”nu ska vi ta figgen tillsammans!”, reste sig och gick fram mot figgen igen så tredje gången stöttade jag honom med ”stanna” medan jag var på väg fram och då låg han still. Det kommer inte bli några problem det där, han blir inte störd över att jag kommer utan som sagt är det situationen som är obekant.
Sen blev det ytterligare en sväng med korgen i sele och lina, och till att börja med skulle Rickard figga men det blev inte bra. Dax blev lite tafatt och gick nästan vid sidan av, så vi bytte figge till Kalle i stället och då blev det mycket bättre!
Vi körde ungefär samma upplägg som igår, först ta någon träff, sen miss och sedan träff igen och avslutningsvis trycka bort figgen så han blev helt dold. Åter igen, jättefin attityd både i korgen och när det var slut, men samma problem med att han vände tillbaka mot mig när jag peppade på honom för mycket och han trodde att jag ville att han skulle komma in.
Andra passet för dagen började vi med korgen, och nu körde vi början till fasttagande då figgen rör sig bort ifrån hunden i stället för emot som vi kört hittills. Vi gjorde som så att Kalle först kom ut ur skulet och hotade på honom framifrån, sen vände han sig om och backade emot oss i stället. I stället för att hålla i linan höll jag i selen för att kunna hjälpa till att rikta upp Dax på ryggen så han inte skulle gå långt ner på figgens ben eller rumpa (han har haft vissa tendenser ett par gånger att gå lite lågt, kanske en liten rest från när han gick i ben vad vet jag?!). Den lilla ”åtgärden” var helt och hållet meningslös, han hade inga som helst betänkligheter på att smälla på rakt in i ryggen, väldigt känslosam blev han där!
Sen fick figgen gå tillbaka hela vägen in i skulet för en extra stor vinst för Dax, och så körde vi likadant en gång till med samma resultat. Han tjongar på BRA i ryggen kan jag meddela!
Tredje och sista gången körde vi att jag skickade på honom från ca tre meter för att se hur han skulle gå utan ”lyfthjälp”, och då smaskade han till med en fet jädra stöt mitt emellan skulderbladen på figgen (och Kalle är lång!) och landade sen lite halvt på ena låret!?
Så fasttagande ska vi träna ganska sparsamt känns det som, tänker han vara en sån typ som går helt hämningslöst så blir det ju en stor skaderisk när han inte landar ordentligt!
Detta visar ju också att han har mer respekt för figgen när den frontar och hotet blir större, men när ryggen kommer emot blir han tuffare och satsar hårdare. Vilken hjälte haha!
Sedan körde jag även idag en sväng med transport, och trots att han precis varit fly förbannad på Kalle så höll han fokus på en bra nivå och gick riktigt, riktigt fint mot slutet. I början var han lite ”på tårna” och när jag vid ett tillfälle gjorde en dubbel vänstersväng för att få honom med mig bättre så blev han lite frustrerad (för att han trodde att jag skulle kliva honom på tassarna eller på annat sätt vara dum mot honom förmodar jag) så då nöp han till i min jackärm, men jag låtsades som ingenting och den fortsatta transporten gick som sagt ypperligt. Det ÄR skitsvårt för honom att växla mellan känslolägena när allt är nytt och han dessutom som sagt går in i det så djupt så att det kommer lite felbeteenden är inget oväntat och det kommer försvinna i takt med att han får rutin.
Åter igen så enormt, jäkla jättenöjd med dagens pass och det är SÅ KUL att köra när det känns som att vi är ett team!!!
Det har varit en lång resa med alla möjliga hinder på vägen och många, många träningstimmar men nu är det verkligen han och jag TILLSAMMANS och det är en fantastisk känsla!
Bästa, bästa hunden (som nu är lite trött hihi)!! ♥ ♥ ♥
Härligt med bra träningar!! 😀
Sen ska du ha en eloge om du skrev allt detta via mobilen – bra jobbat! 🙂
Kramen
Ja det har varit så sjukt, sjukt kul, nu är jag superpepp!! 😀
Men nej, jag skrev faktiskt inlägget från R’s dator, även om jag såhär i efterhand förmodligen hade gjort det snabbare på mobilen. Pekplattan ställde till det för mig hela tiden och flyttade markören så jag fick rätta, rätta och rätta i inlägget innan jag fick till det till slut! 😛
Kram kram!