Idag fyller världens bästa Dax hela fyra år, helt jäkla otroligt!
Det känns som om jag tog dessa bilder igår, först i Älvängen innan hemfärd 9 veckor gammal (med syrran Doris) och sedan hemma i lägenheten, jeez jag DÖR kärleksdöden 1000 gånger om!! ♥ ♥ ♥ ♥
Dagen har ”firats” genom att han fick en klick vispgrädde och en äggula i maten i morse (men mindre torrfoder i stället, som ni kanske såg igår på bilderna igår så ligger han 1-2 kg för högt i vikt just nu med nästan 28 kg så det måste vi styra upp). Sen tog vi en tripp till kalkbrottet för att inspektera läget inför sommaren, men där har det nog varit bottenfruset á la grande för isen ligger fortfarande kvar över praktiskt taget hela ”sjön”!
Dax är definitivt ingen badnymf utan vill helst bara gå i kanten och plaska och skälla, men det orkade vi inte lyssna på idag så han fick vänta en bit bort och lika glad för det tror jag nog att han ska vara för vattnet var iskallt (duh!). Brimer och Buddha däremot skuttade runt lite grann, Buddha var till och med ute och simmade en liten vända trots att vi försökte få alla hundarna att hålla sig någorlunda borta från vattnet. När det är så kallt kan de ju få vattensvans, inte jättekul så här strax före MH:t nästa vecka men jaja…Vi får hoppas på att det inte blir så helt enkelt!
Bilderna 12-23 från kalkbrottet är tagna av Rickard.
Väl hemma igen förvandlades vi till kockar för det var dags att förbereda inför lägret som kör igång på fredag (i samband med MH:t). Två lasagne, två lax- och spenatpajer och en bunke köttfärssås svängde vi ihop på ett par timmar, så då är i alla fall ett par dagars mat säkrade. Under förra lägret blev det så meckigt med att försöka vara på flera ställen samtidigt och se till att alla var nöjda, vara husmor, ge alla feedback på deras träning (om de ville), träna själv och hålla koll på allt annat runt omkring. Något av en omöjlig ekvation känner jag!
Det är ju lätt att känna att till exempel maten ska vara på bordet i samma stund som alla kommer tillbaka från skogen, men naturligtvis helt omöjligt att se till att det blir så om man är ute i skogen själv, och även om det är ett hundläger och ingen restaurang så vill man ju inte direkt kommendera folk att hjälpa till heller. Som tur var hade jag ju då ett par fina tjejer med (Ida och Alex) som insåg vikten av att hjälpas åt när man är på ett läger där varenda krona går till boende och inköp av mat och ingen som helst köks- eller serveringspersonal, men den här gången kommer jag inte vara med och träna hund utan hålla mig i köket och runt klubben hela tiden så får Rickard stå för träningarna. Kanske kör jag grabbarna lite på plan om det blir tid över, det får räcka så. Men det är skönt att ha mycket förberett i alla fall så det bara är att plocka fram och värma på, det tar ju ändå lite tid att få ihop allt till 20 pers som vi kommer vara under MH-dagen till exempel. Men skoj ska det bli!
