Som vanligt först och främst TACK ALLA UNDERBARA MÄNNISKOR som gratulerat till uppflyttningen! ❤
Jag lånade Rickards Facebook-konto för att tacka vår fantastiska klubb Strängnäs BK för all träning, stöttning och hjälp, för alla härliga människor som tror på oss, engagerar sig och gör att man alltid känner sig välkommen, och plötsligt ramlade det in gratulationer från de mest oväntade håll. Helt galet vilket genomslag detta forum har haha, och för ett litet uppflytt från lägre till högre dessutom!
Naturligtvis har jag spenderat lite tid på att fundera och analysera gårdagen, vad gick bra, vad gick mindre bra och vad ska ändras på till nästa gång. Jag har kollat på filmen (jo, jag tvingade Sandra att filma och skriva ner poängen samtidigt, inte helt lätt haha. Men jag kan inte föra över filmen till datorn för jag har vare med mig sladden till kameran eller installerat drivrutinerna så att jag kan skicka över den via WiFi. Dåligt, men den får komma till helgen i stället.) och av det jag kan se så är det transporterna och utbackningarna som ska filas på precis som tidigare, han var på och duttade lite med korgen efter fasttagandet och så kan vi inte ha det!
Överlag är känslan för gårdagen bra men ändå lite dämpad, detta var inte vår bästa tävling (vår absolut bästa tävling var spårappellen 2011 då allt flöt på mer eller mindre perfekt), jag hade en känsla av att inte ha kontroll över honom vilket stör mig. Denna gång 8,5 poäng över uppflytt och därmed ”stolpe – in”, förra gången 8 poäng under och ”stolpe – ut”… Jag gillar inte att ha så dåliga marginaler, det varken känns eller ser genomarbetat ut!
Världens bästa Dax, väktarhund, uppflyttad till högre klass spår och nu också högre klass skydd! ❤
Dax poserar med sina priser från GTBK, jag undrar när han ska ha kepsen på sig?
Jag köpte en ny nalle och gjorde en ”hundtårta” gjord av pannkakor bredda med leverpastej, vispgrädde och köttbullar på toppen hihi.
Nu ser det ut så här i prishyllan, pallplats på alla tävlingar hittills i alla fall.
Självklart är det kul att bli uppflyttad, men samtidigt känns det som att hur ska vi stå oss i det högre klasserna när vi halkade igenom lägre mer eller mindre på ett bananskal?!
Jag har i åtanke att vi satte igång i September så vi har gått från rent tjänsteskydd till uppflytt i tävlingsskydd på 9 månader, med oregelbunden träning pga jobb, julledighet och diverse annat. Då blir det inte så genomarbetat. Så nu får vi helt enkelt inte ligga på latsidan för att få till det bättre, jag och Rickard tränar ju aldrig skydd på egen hand men det får vi kanske se till att göra om vi vill få ordning på saker och ting. Alla säger också att man kan köra in mycket på sig själv, men det funkar inte bra med Dax så det vill jag helst undvika. Utbackningar går bra, men han vill inte gärna släppa på mig vilket jag förmodar har att göra med att jag sedan han var valp kampat och belastat honom i bettet för att inte släppa i passivitet. Och det är svårt att träna utbackningar från bett utan ett bett först. Men som sagt, jag har ju min figge hemma så det är ju egentligen dumt att inte utnyttja det mer även om vi måste komma ut och köra på så många olika figgar vi kan också!
Vi måste också träna massor med att det står andra människor på plan och att de också rör på sig, det är inte roligt när det är lydnad som gäller och jag märker att han bara är med mig med ett öga och letar figge med det andra. Jag kanske borde starta honom i lite lydnadsklasser för att ta udden av det hela?
Sen är det ju massor mer som ska funka för att vi ska komma ut i högre, det är ju några nya skyddsmoment som kan ta lite tid att få till (dubbelretning och modprov) nya lydnadsmoment som ska på plats, samt uppletande vilket inte är vår främsta gren. Tanken var att köra högrespår till hösten, så vi får väl se om det blivit nån ordning i alla fall på lydnaden och uppletandet till dess!
Väldigt nöjd mallepojk med sin nya nalle. ❤
Själv kalasade jag på klassikern jordgubbar med vispgrädde, mums!
Hur som haver är det kul att vara ute och tävla, man träffar mycket trevligt folk och vi får mycket beröm (även om jag tycker att vi borde kunna bättre). Jag vet inte om jag kommer åka tillbaka till just Gnesta-Trosa igen då jag inte gillade att planerna lutade och var väldigt små så man fick gå på sniskan genom programmen och det var nätt och jämnt så budföringen fick plats på längden när de körde den på diagonalen. Dessutom utedass, usch… Men det finns ju brutalt mycket andra klubbar i Stockholm och Södermanland, vi är sjukt bortskämda med att kunna välja och vraka!
Roligt denna gång var också vilken otrolig skillnad jag själv kände inför skyddsdelen om jag jämför med förra. Då var jag ett nervvrak, igår knappt nervös. Jag tror att det har att göra med att nu har jag gjort det en gång, då vet jag hur det går till och då har jag kontroll på läget. Varje gång jag gör något nytt och inte vet vad som kommer hända blir det läskigt haha. Lydnaden och spåret har jag inte hetsat upp mig för på länge, (ok, lägrespåret kändes lite läskigt eftersom man ska ut själv i skogen och härja men för övrigt är det lugnt) och jag analyserar och tänker under hela programmen precis som jag gör på träning. Otroligt skönt då jag hör hur folk runt omkring verkar få blackouter mer eller mindre varje gång de ska ut på plan. Missen på hoppet under den här tävlingen skulle jag nog nästan kunna klassa som nonchalans från min sida snarare än nerver, och sen tabbade jag mig på budföringen att inte ta ett DK med handen och rikta upp honom mot mottagaren när jag kommenderade när jag såg att han var ofokuserad. Klantigt, jag kom på mig själv efteråt hur korkad jag var att inte tänka på det ens!
Men jag känner mig tillfreds med mina tävlingsnerver i alla fall, det känns som att det är en förutsättning att man inte jagar upp sig genom taket varje gång om man ska ta sig uppåt i klasserna.
Nedan lite bilder från iPhonen på tårtkalaset, jag hade inte hämtat in kameran från bilen än och orkade inte gå ut igen haha. Vissa hade mer bråttom än andra att äta upp kan man säga hehe. Notera dregelsträngen på Dax på första bilden, liiite sugen hahaha!
