I söndags åkte vi upp till Villingsberg och fiskade igen, det regnade en del under dagen men stundals var det kanonfint väder. Skönt att det inte var gassande sol hela tiden, det blir jobbigt både för ögon och hud när man är vid vattnet precis hela tiden!
När vi precis hade anlänt gick Rickard och hans pappa iväg för att sätta igång med fiskeriet och jag tog på mig att rasta hundarna. Dax hade som ni kanske såg på bilden jag lade ut i söndags åkt med mig på golvet vid ”baksätet” eftersom vi fick plocka ut en av burarna för att få in en stol till, så han fick rastas först och sen tänkte jag byta plats med honom och Astrid. Så jag släppte ut henne ur buren, satte in Dax och gick runt bilen för att släppa ut Buddha och Fenris, och då var Astrid puts väck. I cirka en sekund tänkte jag ”SHIT!!”, och sen kom jag på att hon hade såklart sprungit efter sin älskade husse som hon hade sett gå iväg ut i skogen UTAN HENNE!
Så jag ropade och gick ner mot sjön, och där längs med sjökanten gick först Rickards pappa, sen Rickard och sist Astrid på led. Eftersom det var så trångt i bilen fick hon då vara med och fiska på förmiddagen, vilket jag tror hon var mycket nöjd med.
Södermanlands landskapsblomma vit näckros. ❤
Nöjd Astrid med sydväst i regnet.
Inte så lätt att ta sig fram till de bästa fiskeplatserna alla gånger!
Rickard fick en tjusig firre på 2,42 kg.
Igår måndag åkte vi iväg till klubben för att möta upp Edward och Sandra för lite träning, uppletande blev det för Dax i full storlek på rutan för en gångs skull, jag ville kolla av vad som skulle hända nu när vi kört korridorer ganska länge (det lilla vi har kört uppletande dvs).
Sex föremål låg ute och han hittade fem av dem ganska snabbt och bra men sen på det sista började det trilskas, han sprang/gick över det flera gånger och verkade inte alls känna av det. Vid ett tillfälle kom han in till mig och ställde sig, detta gör han ofta när att han inte hittar något på ett tag så då vill han att jag ska skicka om honom igen, som om det skulle hjälpa?!
Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa detta, denna gång testade jag att vänta ut honom för att han själv skulle komma på att han skulle leta vidare men som vanligt så är det döfött. Han är van vid att få styrning av mig så om jag inte presenterar hans uppgift (vilket jag visserligen redan gjort men som han valt att avbryta) så gör han just ingenting. Så det där måste jag klura lite på…
När han väl hittade föremålet som var ett litet hundben i hårdplast så tog han inte med det hela vägen in, och sen när jag ville ha honom att hämta det hela vägen så ”kom han inte ihåg” vart han släppt det utan tramsade omkring i rutan och ställde sig till slut och pissade vilket är ett jävla ofog som han har börjat med. Då blev det inget sista föremål utan bilen för hans del. Jättetråkigt när det började så bra…
Tanken var att sedan träna lydnad men tiden rann iväg så det blev inget med den saken utan jag åkte hem och fixade med bilderna till gårdagens inlägg i stället.
Idag har det varit en tjuvstart på semestern kan man säga då jag åkte hem till Laila med familj och hängde vid deras pool i ett par timmar samt blev bjuden på smarrig grillad lax. Sen åkte vi iväg till Torshälla för att bada hundarna och fota men där vi hade tänkt att vara kom det en hel seglarskola så vi fick försöka leta upp något annat ställe vilket inte gick så bra. Men så när Laila hade åkt råkade jag snubbla ut genom buskagen och hittade lite klippor som gick ner till Mälarens strand så det blev lite dopp för grabbarna ändå. Eller ja, mest för Brimer då eftersom Dax går ut till magen och sen är det stopp hehe.
Den sjukaste grejen hände mig då också, jag hade haft lilla kameran framme och fotat hundarna medan de badade och stoppade sen ner den i byxfickan när vi gick tillbaka till bilen. När jag packat in jyckar, koppel och mig själv och åkt i kanske 2 kilometer känner jag plötsligt ”nåt är fel!”. Sekunden efter tänker jag ”jag har inte min kamera!” och kände på byxfickan, och mycket riktigt var den inte där.
Så jag stannade efter vägkanten och kollade noga i fickorna så den inte var där, även runt i bilen, i väskan om jag plötsligt skulle fått hjärnsnurr och stoppat ner den utan att tänka på det, till och med bak i och vid hundburarna letade jag men den fanns inte där!
Så jag körde tillbaka till där jag hade parkerat och tänkte att jag kanske hade lagt den på taket (vilket är VÄLDIGT otypiskt mig), men nej, det fanns inget på parkeringen. Så jag gick igenom buskagen och ut till klipporna igen, tittade noga där jag hade gått och kollade till och med ner i vattnet utifall den hade ramlat ur fickan och åkt ner på hällarna men ingen kamera. Så jag började gå tillbaka igen, och precis när jag skulle passera igenom det sista buskaget innan jag var ute vid vägen igen så kände jag bara ”här är den!”. Så jag tittade ner under busken som jag skulle vika undan för att komma förbi, och där låg den!!
Helt jäkla sjuk situation från början till slut, men jag måste ju ha känt när jag tappade den undermedvetet och därför ”visste” jag var den var sen när jag hittade den. För hade jag varit synsk så hade jag inte haft problemet jag har just nu med att jag förlägger allt precis hela tiden hahaha!
Efter hemkomst var det dags att packa ihop prylar inför sista jobbvändan innan semestern och sen åkte jag ännu en gång iväg till Strängnäs BK för att möta upp en tjej och köra lite lydnad. Tyvärr har hon massor att göra på jobbet just nu så hon kunde inte komma, men jag kände att nu kommer jag inte undan mer utan jag måste ta tag i vårt sommarprojekt framåtsändandet. Så jag körde ganska många vändor åt ett håll där jag experimenterade lite med olika tekniker och belöningssätt, och hör och häpna men det gick riktigt bra så jag kan kanske tänka mig att det ska gå att få till hyfsat i alla fall. Det känns ju lovande för framtida träningspass!
Jag passade också på att ”kasta i” hundarna i Mälaren ännu en gång när vi ändå passerade hundbad liksom, så sol, bad och lite rolig träning fick avsluta vår dag innan vi styrde kosan mot Solna och ännu en jobbvända.
