Herregud vad trött jag var i natt, jag hade tänkt skriva om träningen som jag var på under eftermiddagen men det fanns inte ork. I stället satt jag och smaskade i mig jordgubbar och slöläste på nätet när jag hade lite tid över mellan varven. Mumsandet har förrestan inte slutat än, jag åt precis de sista till frukost. Älska sommaren! ❤
Hur som helst så var jag alltså på träning igår eftermiddag innan jobbet, lite lydnad filade vi på och det blev också lite skydd. I lydnaden försöker jag förbättra Dax sättanden i fotgåendet som vi alltid får avdrag för på tävling (både linförighet och fritt följ) genom att säga ”sitt” åt honom när jag stannar. Det ger ett ganska bra resultat tycker jag, så det ska nötas vidare så att han undermedvetet hör ”sitt” framöver i varje halt hehe. Sen vill jag också ha med hans bakdel bättre i vändningarna åt vänster, han genar genom svängarna och jag försöker hjälpa honom genom att vrida min egen kropp. Även de sneda sättandena halkar ju med i denna träning på ett bananskal, och numer när han sätter sig snett så säger jag åt honom att gå bort från mig för då försöker han vara kvar och göra det bättre haha. Mr Göra-Tvärt-Emot. ❤
Det här med position är ju något vi har jobbat på sedan ??? och jag vet inte om det någonsin kommer reda ut sig, men skam den som ger sig. Det är bara att nöta vidare och jag märker att vissa dagar går det framåt. Igår var dock en av de andra dagarna när det inte gick sådär himla bra, så till slut lade jag helt enkelt ner den träningen och gjorde annat. Jag vill inte fastna i negativa mönster där det aldrig kommer något lyckande, och eftersom hela poängen med övningarna är att han nu måste börja tänka själv vad som är rätt så kan jag inte heller hjälpa honom till ett lyckande så då får det vara i stället för att nöta och nöta och det inte leder någon vart. Kvalitet framför kvantitet!
Det brann en bil i mitt område i natt, för övrigt inte ett liv.
Jag körde också lite, lite kryp med en halt, han var lite ojämn i tempot tyckte jag och jag tyckte mig också se att han lättade lite från marken vid armbågarna så jag ska förstärka krypet nästa gång jag kör och putta upp förväntningarna typ 0,25 hack. Jag tror dock att det får vila ett tag, på senaste tiden har han krupit jättefint och då ska jag inte frossa i det för jag märker att det inte är ett av hans favoritmoment. Jag kan faktiskt förstå att det inte är sådär jättemotiverande eller skönt att fälla ihop sig som en fällkniv och släpa snoppen i marken. Jag vet att han kan momentet och när det börjar närma sig tävling så får jag damma av det och lägga det på en bra nivå då helt enkelt!
Mycket skumt hahaha.
Skyddsmässigt körde jag faktiskt lite på mig själv trots att det bara var några dagar sedan som jag sa att jag inte ska göra det haha, men jag orkar inte stå och vänta på att det ska finnas en figge tillgänglig utan då får man ta saken i egna händer helt enkelt.
Dels gjorde jag ett antal korta civilsändanden (fast utan korg) där jag belönade honom med bollen när han började backa i bevakningen. Han stannade på ca en meter vilket jag tycker är ett bra utgångsläge så det där tror jag inte kommer vara några problem om vi nu tar oss upp till eliten. Detta kan jag ju träna var som helst och när som helst, han har inga som helst tendenser till att vara oren så jag behöver inte ha några andra ”accessoarer”. All backandeträning är bra träning för Dax!
Sen tog jag också ett par bett i ärmen där jag kommenderade ”loss” så fort jag stannat upp eftersom jag vet att han inte släpper sådär jättebra på mig. Samtidigt blev det också träning för mig att bli helt passiv och låsa ärmen vid kroppen, jag är inte så jäkla duktig på att figga i ärm utan blir lätt vinglig och otydlig men övning ger färdighet antar jag.
Sen var då tanken att han skulle backa ut och bevaka, och det gör han till sin magiska gräns vid ca 1,5 meter men sen tar det stopp. Jag ska byta strategi lite grann i utbackningarna har jag tänkt tack vare en idé från Rune och börja belöna bakåt redan vid släppandet så att han får in i muskelminnet att släppa -> bakåt. Detta borde också leda till snabbare släppanden, förutsatt att belöningen jag kastar är värd något för honom. Igår kastade jag som vanligt bollen, och när någon figge gör det så duger det gott men när jag kastade så tittade han knappt efter den så det är tydligen skillnad även där på folk och folk haha!
Det får nog bli något lite mer kampvänligt, typ en bitkudde, så han tycker att det är mer värt att rikta om på den.
På slutet fick jag också en figge att ta lite bett på, fokuset låg på släppandet då det var en ny figge för Dax. Vi körde på att om han släppte självmant skulle han få bollen direkt, om figgen blev tvungen att kommendera loss honom så blev det en ny bevakning och förflyttning. De två första betten fick han kommenderas, men tredje gången släppte han så förväntan på släppandet måste helt klart upp!
Lite roligt var det, för figgen ville efter ett tag vänta ut honom för att han själv skulle komma på att han ska backa ut för att få sin boll. Ni som har varit med ett tag vet ju att det inte ligger i Dax medvetande att självmant backa bort från figgen hehe… Så vi blev stående där, hur länge som helst, och till slut hade Dax glömt bort att han ville ha bollen (detta gjordes alltså inte efter ett bett för då hade han nog fortfarande kommit ihåg att ha fokus på figgen!) och började titta omkring sig på annat men tog fortfarande inte ett enda steg bakåt hahaha!
Till slut gav figgen upp och hjälpte honom lite för att få honom att ta något steg bakåt och kasta den förbaskade bollen.
Jag har ju glömt att skriva om våra två senaste skyddsträningar med gruppen, och på den första av dem så testade vi att om han inte släppte självmant så fick figgen hålla fast honom i ett koppel så han inte kunde släppa och så fick jag komma fram och skälla på honom. Detta gav precis ingenting positivt, han tyckte det var lite, lite jobbigt för stunden och nästa gång var det borta igen så det var en verkningslös korrigering för det första. För det andra så kände jag att om han nu hade tagit åt sig så hade risken för att han skulle börja titta efter om jag skulle komma stormande efter bettet varit stor = släpper bevakningen. Och för det tredje så kände jag att det blir ju ingen rolig träning om det ska bli konflikt hela tiden. Jag är absolut FÖR att man korrigerar hunden på det sätt som är lämpligt, men någonstans måste man ju vara smartare än att ständigt gapa och skrika och som sagt i detta fall gav det ju ändå ingen effekt utom att det blir ett litet uttag på vårt ”förtroendekonto” varje gång. Så metoden är nerlagd!
Vi tittade också lite på att ta bett och jag ropar ”stå stilla” som man gör i modprovet utan att Dax ska släppa och komma in till mig. På uppkörningen ska man nämligen ropa ”stå stilla” och sedan har jag haft urkallande på Dax med ”hit”. Så han är inställd på redan när han hör ”stå stilla” att det ska efterföljas av ett ”hit” och han ska komma till mig, men på tävling ska han bara släppa och stanna kvar och bevaka figgen. Det senaste tre åren måste alltså omprogrammeras i hans hjärna, så då får vi ta det lite steg för steg. Steg ett blir att figgen får fortsätta kampa lite längre än jag säger ”stå stilla” (vilket jag gör jävligt tyst och lugnt nu i början) och sedan bli passiv, vi märkte igår också att jag måste stå en bit bort så han inte blir påmind av att se mig när han väl har släppt. Om det skulle vara så att han släpper kontakten med figgen (vilket jag inte tror att han gör om jag inte står så nära, men ändå) så måste figgen vara med och jobba på sig honom igen.
Fantastisk soluppgång häromdagen, från det lätta ljuset när det började gry till att solen kom över horisonten och himlen brann! ❤
Nästa steg blir att jag skriker högre, och sen får vi se hur många delar och repetitioner han behöver. Jag är ju jäkligt förtjust i vad jag kallar ”hjärntvättsträning”, det vill säga mängdträning där man får lyckanden och det alltid ser likadant ut så att det verkligen sitter i ryggmärgen på hunden hur den ska göra i vissa situationer. Tyvärr får det ju också effekten att om man sen vill lära om så kan det bli lite knixigt och de faller lätt tillbaka i de beteenden som man lärt in först om man inte är noggrann och konsekvent. Och rättvis, man får ju alltid bära med sig hur lång tid man lagt på inlärningen kontra hur länge man hållit på med ominlärningen så jag då till exempel kanske inte kan förvänta mig att detta ska sitta till 100 % om två månader när jag spenderat tre år på att lära in något annat i samma situation. Även om just detta moment är ett lite dumt exempel eftersom det är betydligt lättare att få en hund att stanna kvar hos figgen även om han lärt sig något annat från början än tvärt om, och i synnerhet Dax som aldrig vill missa en chans till lite mer kamp hehe!
Nu ska jag packa och förbereda för jobbet, i morgon åker jag direkt till Rickard och sen blir det någon form av midsommarfirande. I år är batterierna i kameran laddade, och nya objektivet är på så vi får väl se vad morgondagen bjuder på för fototillfällen!
